Ja mycket man måste arbeta med för att kunna må bra och om man inte mår bra så har man inte heller ett bra liv, ja jag vet att det är sån och många av delarna är ju självkänslan som ni kan läsa om i kategori viktiga delar då ni ska bli ren. Att inte klara av och tycka om sig själv är det många människor som har och även jag själv har haft det sån, det värsta jag visste var och känna mig hatad av mig själv.
Och alla som mötte mig tog avstånd från mig och då har vi ämnet droger in i bilden igen, drogerna och även alkoholen som är en drog den med.

Är nu så skön rus och man mår så bra att den tar över den dåliga självkänslan för stunden, det är just DET som är så farligt med droger. Att den får en och må bra där och då man har inga bekymmer för huvudtaget, dom existerar inte. Och nu ska jag ta ett extremt exempel för att förklara hur jag menar,  det kan vara en person som skuter skallen av sig rätt framför ögonen på dig och den händelsen berör dig inte förhuvudtaget...där och då  men när knarket går ut av kroppen din så gör denna händelse något med dig.

Förstår ni då hur extremt farligt det är med droger man måste må bra för att få ett bra liv, man måste få känna sig speciell av och till och även få höra fina ord men det är nu inte heller lätt att tro på dom orden men det är något som DU själv måste göra något med. Jag själv har hatat mitt liv, hatat att jag vart satt till världen när jag inte ens har bett om det, jag har fått massa kärlek av min mamma och det finns dom som inte har haft en mamma engång men det har nu jag men det var inte nog för mig.

Jag hungrade efter kärlek från min pappa så extremt sjukt mycket att jag glömde bort allt det min mamma gav mig för allt jag ville var att min pappa skulle lägga handen på min axel och tala om att han älskar mig. Då jag började 7 så började mobbingen och den varade nu från 7-9 an och det dom sa och så dom behandlade mig förde till att jag blev och hata mig själv ännu mer och när jag då kom in i fel miljö och vart ackseptert för den jag var och det jag sa ända upp till mitt liv jag tog mig ut av för snart 4 år sedan.

Jag fick höra att jag var ful, fet, cp-skadad, dum i huvudet, hora och allt det dom gorde mot mig förde till dålig självkänsla och när man är 13 år och får höra detta hela tiden. Så tror man på det själv till slut. Då jag kom i detta miljö så var det så många år äldre folk och dom tog mig för den jag var, jag tänkte många gånger att fy fan hur elaka ungar kan vara mot andra men så mötte jag Leif-Arne och han fick mig till att förstå det att det finns dom som tycker om mig. Men han sa det aldrig rätt ut att jag måste vara gla i mig själv för annars är det svårt för andra att vara det i mig.

Hanns kärlek var så enorm stark att den förvandlade mig till en tjej som vågade visa sig utan kläder, för sin kille, våga visa att jag är faktiskt vacker både på insidan och utsidan, det förde till att andra människor runt omkring mig tyckte om mig och kramade mig men då han dog helt plötsligt så försvann allt detta och inte att jag hatade mig själv igen eller något sånt men jag var så krossad av sorgen att jag flyktade in i en falsk värld av fantasi känslor i knarket. I sprutorna och det hjälpte mig där och då som sagt jag vågade aldrig släppa någon kille inpå mig och ge han av mig själv.

Han i sin tur kom aldrig inpå mig och kunna visa hur mycket kärlek han har och ge mig Pga att jag stängde ute allt av känslor heter, tillåt ingen att visa mina känslor för att jag var livrädd och när jag då mötte någon som jag kände att jag har förtroende till. Och då kan vi nämna Lewi och han fick jag känslor för så fick jag den rädslan att han dör. Kunde inte slå den ifrån mig att tänk om han dör som Leif-Arne men ändå så kom även han aldrig riktigt inpå mig. Så var det den förbannade knarket som förstörde mycket. Ingen som vill eller kan ha en tjej som är så fuck nere som jag var.

 Går inte och hade han frågat ig om jag hade viljat starta ett liv med honom utan droger så hade jag nog sagt nej. Spelar ingen roll hur kär jag hade varit så blev det nu ett nej, drogerna betydde alltså mer för mig än något annat, ni anar inte hur extremt farligt övertag den skiten har.  Man mår så bra att man önskar att man hade mått så bra för alltid men det är bara för stunden. Man måste nu ta itu med sig själv och jobba med sig själv, till man förstår att man duger för den man är. Man kan inte vara någon annan än den man är och man är unik, varje människa är unik på sitt eget sätt och få allt detta till krävs en hel del av sig själv.

Men om man har det bra med sig själv och tycker om sig själv och även aksepterar att man är just den man är så blir du även bemött av andra människor med många varma kramar och fina ord. 

Ta hand om er.

Kram Jess