Då jag hade kontakt med Roger på beroendeenheten så menade han på att man måste jobba med sin självkänsla. För att kunna komma sig vidare i sitt tillfrisknande och det har han också rätt i men så slutar han jobbet.

Som är typiskt när man äntligen hittar någon som är bra så slutar dom men nu tänkte jag lägga ner lite om just självkänsla så att ni kan läsa. Och även jobba med den sedan det är en viktig del i eran process.

Och att man gör saker mer för andras skull än för sin egen.

Självkänsla och självförtroende blandas ibland ihop fast de inte riktigt är samma sak självförtroende har med prestationer att göra, alltså hur mycket man tror på att man ska klara av saker.

Självkänslan handlar om hur man ser på vem man är innerst inne med både sina starka och svaga sidor om man har en bra självkänsla påverkas man inte lika mycket av vad andra tycker och tänker om en.

Och man törs vara sig själv i olika situationer man klarar av att alla inte tycker jättemycket om en eller tycker att man är bäst på olika saker. Om man har låg självkänsla kan det tvärtom kännas jättejobbigt med en enstaka kommentar om till exempel ens utseende.

Det finns ett samband mellan självkänsla och den makt man har över sitt liv när man känner att man själv kan bestämma och påverka sitt liv är det lättare att ha en bra självkänsla.

Tvärtom kan självkänslan sjunka om man känner sig maktlös det kan till exempel kännas svårt att påverka sin situation när man länge sökt jobb utan att få något eller när de man bor ihop med begränsar ens liv på olika sätt.

Ens självkänsla kan vara bättre eller sämre i olika perioder i livet och den kan också vara olika stark i olika situationer. När man har bra självkänsla kan det märkas genom att man *Känner att man duger trots att man inte är bra på allt eller ser ut som idealbilderna av tjejer och killar.

Hur kan låg självkänsla märkas?

Att man inte duger någonting till eller att man är jobbig samtidigt kan en person som har fått uppskattning bara när han eller hon har presterat bra. Till exempel i en idrottstävling eller på ett prov i skolan, tro att hon eller han duger bara när de gjort något bra och inte bara genom att finnas till.

Självkänslan påverkas också negativt om man inte blir sedd alls under uppväxten till exempel om ens föräldrar eller de man växer upp med inte är hemma så mycket. Om de är sjuka, missbrukar eller har för mycket i sina egna liv för att hinna och orka se sina barn.

Känslan av att duga påverkas både av hur man har det när man växer upp men man kan också vara olika känslig från början. En del tar inte åt sig alls av vad andra tycker, andra är mer känsliga att känna sig annorlunda, utanför och jämföra sig med andra.

Det kan också spela roll för ens självkänsla hur pass lik man är den familj eller de personer man växer upp med om alla andra älskar sport och man själv inte är det minsta intresserad.

Kan man känna sig missförstådd vilket kan göra att självkänslan sjunker andra saker som kan bidra till att självkänslan sjunker kan vara att man *Känner sig utanför eller att man är mobbad.

Självkänslan syns inte alltid utanpå.

Det är svårt att se utanpå hur en person upplever sin självkänsla.

Någon som till ytan ser väldigt lyckad ut.

Som ser bra ut, är duktig i skolan eller på jobbet och har många vänner.

Kan i själva verket ha låg självkänsla och känna att hon eller han inte duger och räcker till.

Det finns mycket man kan göra för att stärka sin självkänsla här är några saker man kan prova om man har låg självkänsla fastnar man lätt i negativa tankar om hur dålig man är.

När man har tankar om att man är dålig kan man försöka bryta dem genom att fråga sig själv hjälper det mig att tänka så här? Är det verkligen sant att jag inte är bra på någonting?

Ja våga tro på dig själv för det är också en viktig del att tänka på när man ska ta sig ut av ett missbruk. För när andra tror på dig så måste även du också göra det, för varför skulle inte du klara av och få det livet du förtjänar.

Klara av och sluta med droger som är just dom som förhindrar dig att få ett värdefullt liv, vad är det som säger att du inte kan tro på dig själv. Är det världen, din familj eller dina vänner?

Nej självklart inte utan det är bara du själv som intalar dig att du inte kan tro på ett liv med glädje, att du inte förtjänar något bra i ditt liv och därför har du då dina tankar över att du varken vill eller kan sluta.

För stort sett alla vi missbrukare har upplevd något som gör att den försvinner, just den tron som alla människor måste ha för att få ett värdefullt liv. Men ta nu och gräv djupt in i er så långt ni kan och så ställer ni frågan till er själva att varför ska inte ni som alla andra få ha denna tro som lyfter er fram i livet.

Och ska verkligen drogerna få hindra er att få ett liv som ni vill ha, ett liv utan droger för inte vill någon av oss ha det livet i undervärlden som trycker ner oss. Och låter oss få må dåligt om vi inte får något i oss för det är bara då vi mår bra inte annars.

Lyft fram eran inersta vilja och jobba fram tron på att ni kan ta er ut av detta helvete, visa er själva att ni tror på er och det är just detta som jag har jobbat med. För jag hade absolut ingen tro på mig själv att jag kan få detta livet jag har nu och må bra med mig själv.

Men efter den händelsen där jag fick ett val att antingen dö eller leva och jag valde det sista så överbevisade jag mig själv om att jag hade fel. Och varje dag som gick och jag klarade mig igenom mina helvetes abstinenser och mina demoner som kom.

För det är ingen annan människa i hela världen som kan ge dig den bara du själv som kan det..

Lycka till

När jag hade det som värst den tiden jag höll på och ta mig ut av mitt missbruk.

Med svåra abstinenser så tänkte jag bara på en sak.

Och det var allt det jag hade fått tillbaka som min familj och det som är i livet mitt nu.

Och många gånger så hade jag i tankarna att jag ordnar mig 1 gram amfetamin.

Så att jag använder min energi och får sova för jag behövde få sova.

Men det gjorde jag inte fast jag kunde gå 3 km för att få tag på det så gjorde jag det inte.

För då tänkte jag på det jag fått tillbaka och då kom rädslan över att förlora det räddade mig.

Till slut hittade min läkare en sovmedicin som fungerade på mig.

Och för första gången på 2 år sov jag en hel natt.

Så när jag var färdig med min utredning och fick diagnosen Aspergers och Adhd.

Så började jag på concerta för min Adhd.

Och efter några veckors användning så fick jag plötsligt sova utan sovmedicinen min.

Jag trodde allt detta berodde på att jag höll på och ta mig ut av mitt missbruk.

Men så visade det sig att det var Adhd min som förhindrade sömnen.

Det och kämpa sig ut av ett tungt missbruk är inte lätt tro mig ni som aldrig varit där själva.

Men det är en otrolig hård kamp och man vill ge upp många gånger vilket många gör också.

Ni som är där nu och på väg ut av ert helvete och får denna tanken om att ge upp så lyd nu mitt råd:

Om ni tänker på just detta så kommer ni bli rädda att förlora det tro mig.

Jag själv har lång väg kvar och det blir 4 år den 1 februari 2012 jag varit ren.

Men krisen är över efter det gått 5 år men det är bara att kämpa på.

Jag kämpar och kämpar och jag är tacksam för att jag fick valet att antingen dö eller leva.

Detta rådet ni får av mig då ni är i den värsta tunga dagen att ni bara vill ge upp är :

Tänk på det ni har fått tillbaka och på alla som tror på er och hjälper er.

Då kommer även rädslan att förlora det för det är just det som hjälper er ut av skiten.

Allt ni fått tillbaka och alla människor som visar er att dom tror och litar på er.

Energitjuvar finns det gott om och när du då håller på och tar dig ut av ett missbruk så kan det komma in just såna som suger ut all din energi och vad är då en energitjuv för något?? Jo en energitjuv är en person som är uppfylld av sig själv och får en kick av den kraft han/hon tar från andra. Den som drabbas blir däremot trött, handlingsförlamad och dränerad på energi, kanske också ledsen utan att riktigt förstå varför. Ofta kommer känsloreaktionen först i efterhand, när du tar dig ut av ett missbruk och du möter någon som har det svårt, så är det så lätt att känna att du så gärna vill hjälpa den personen pga. att du själv vet hur det är och må dåligt och är det så att du märker hur mycket energi hon/han tar från dig så bryt med en gång med den personen i fråga.

 Jag hade en energitjuv som min vän men hon mådde så dåligt att jag gorde allt för att hjälpa henne och första gången jag mötte hon var i 2008. Jga bröt min kontakt med hon redan efter 2 möten för hon skar sig själv och jag mådde själv så dåligt att jag var tvungen. Sa till hon att den dagen hon mådde bättre så kunde vi ta upp kontakten vilket vi gjorde nu i april 2011 och vi vart riktigt bra vänner.

Och så var det en sak som hände, en missförståelse ang. ett brev och hon mådde skitdåligt efter det som hände så jag drog ihop ett möte med dom människorna detta handlade om och jag kom ner till henne varje gång hon mådde dåligt. Och jag fick sådan huvudvärk av att umgås med henne och värre blev det, hon har även problem med vikten och när hon fick diagnosen ADHD. Så började hon på Ritalinen och det gick så långt att läkaren vill sluta ge henne det om hon inte började äta.

Vi satt då och pratade över msn och jag talade om för hon att om hon inte börjar äta mat så måste läkaren sluta ge henne Ritalinen, jag sa även att jag själv hade så i början att jag varken hade matlust och kunde inte heller sova. Men att det går över, hon måste börja äta och sluta intala sig själv att hon blir äcklad av mat

För det är hon själv som intalar huvudet sitt om att hon blir äcklad av maten och att hon på ett sätt hjärnvaskar sig själv. Men så sa jag att ta dig nu en tur upp till mig gumman så pratar vi och då hon kom innanför min dörr så såg jag att detta går aldrig bra. Och hon rusade in och satt sig i soffan och slängde spydiga kommentarer om att jag som är så smal och fin kan visa mig i bikini och hon var ful och fet och så gråter hon och beklagar sig över hennes skärsår på benen.

Och att hon inte kan visa benen i bikini på standen och jag blev nu mer och mer småarg för den holdningen hon hade och  jag sa men titta på mina armar då, värre här för du kan ju dölja dina med byxor men inte jag.

Jag sa än en gång till hon att jag själv hade så i början med maten och sömnen och då fräste hon åt mig och frågade vad en stund var och jag sa typ 3 veckor men då spottade hon åt mig att ja jag har haft så här sen i vintras jag och plötsligt frågar hon min dåvarande kille om han gick på Ritalin sedan han också har ADHD. Nej sa han men han skulle börja på concertan lite längre fram och hon frågade då om han ville ha Ritalin av hon och han sa nej tack.

Men så frågar hon om han har druckit mycket öl och han sa nej det har jag inte, hur mycket har du drukit då fråga hon och han visade henne hur mycket. Hon lyssnade inte för fem öre på honom utan fortsatte fråga om han ville ha fast  han sa nej men hon bara fortsatte och slängde upp medicin asken och lyssnade inte en skit på vad han sa. Just NEJ och jag i min tur vart dragen tillbaka till tiden då man delade ut och sålde tabletter och knark i hemmet mitt.

Inte att jag fick sug efter knark men just den känslan jag fick, den dåliga känslan och jag blev så fly förbannad på hon och sa att sån uppförsel godtar jag inte i mitt hem, hon bad mig inte om ursäkt engång. Utan fortsatte vara så uppsluken i sig själv hur fet och ful hon är och från den dagen bröt jag helt med henne. Så mycket jag har ställt upp på henne, stöttat hon och gett hon beröm om hur duktig hon är.

Rädslan finns i oss alla människor och den kan vara på många sätt men det jag ska skriva om nu är den rädslan och ta sig ut av ett missbruk, den måste man arbeta bort själv för den försvinner inte bara så där helt utan vidare.

Det är helt naturligt och ha den känslan och bara tanken på och vara utan droger är en tanke som skrämmer något helt sjukt mycket för och ta det steget ut av sitt missbruk är ett enormt stort steg och man vet ju inget annat än att ha ett liv där det inte existerar något annat än knark.

Men man måste övervinna detta och om man ska kunna klara det så måste man våga, våga ge sig själv en chans att få ett gott liv med alla dom människorna runt sig och sin familj, jag ska lova er att eran familj är mer rädd än vad ni är men dom sitter med en värre rädsla än ni.

Då jag flyttade hem igen så tog mamma med mig till Borlänge och jag var precis i början av och ta mig ut av mitt missbruk och jag var skiträdd för att jag inte skulle klara av detta och i löpet av en timme så hade jag varit på toaletten ett antal gånger där jag både sket och pissade.

Jag tyckte alla glodde på mig och såg att jag var narkoman vilket dom gjorde med men förut så tänkte jag inte på det viset sedan jag alltid var påtänd och tänkte inte på detta då och var jag inte rusa så låg jag hemma i sängen som kunde vara i flera dagar.

Men nu var det annorlunda, annorlunda dels för att jag gick där utan att vara rusa och det och få ett liv utan rus men jag var rädd, jävligt rädd för allt och då menar jag allt som innebär att jag måste möta mig själv i dörren och ta itu med mina problem och min sorg efter första killen min som dog och det å leva i denna världen.

Jag skulle få en lång lång tid framför mig som är år och det var jag också rädd för men sedan jag fick det epilepsi anfallet och var tvungen att förstå att jag måste bli ren för annars så dör jag tog jag tjuren vid hornen och bestämde mig för att övervinna min enorma rädsla till och bli ren.

Ni ska veta det att den klarar alla att övervinna bara ni tillåter er själva och bestämmer er för att klara det, jag vet hur skrämmande det är bara vid tanken men ni måste sluta vara egoistiska och tänka på dom runt er, på eran familj och era barn om ni har några.

Rädslan försvinner när den tiden är inne och det är bara ni som kan få den till och försvinna ingen annan, ni måste möta den ansikte mot ansikte och det tar tid, lång lång tid men det är så mycket värt allt när den dagen kommer och då ni ser att det ni kämpar för var värd det.