Har precis kommit hem nästan från min första dag hos psykologen och det var några tårar som kom fram. Hon är nu helt fantastisk och hon tyckte att jag skulle skriva ett brev till Leif-Arne där jag tar farväl och tända ett ljus.

Men det skulle jag göra när jag känner mig redo tyckte hon och det ska jag faktiskt göra också. Känns tungt och veta att jag måste ta fram mig själv och jobba med detta sedan jag aldrig har sörgt över hanns bortgång.

Hade tunga känslor i bröstet mitt i dag och jag slår nu av tårkanalen så fort jag märker att dom kommer men med hennes hjälp så kommer jag och kunna ta mig igenom detta. Och hon vet nu vad hon gör vilket jag är så otroligt glad för.

Hon sa att vi får ta ett steg i taget och hon frågade även om jag bär på skuldkänslor vilket jag gör fast jag vet att detta inte är mitt fel så har man det ändå. Hon sa att jag gorde hanns sista tid den bästa tiden för honom för jag lämnade honom inte fast han talade om för mig att han var sjuk.

Så var jag där vid hanns sida och till sluten och när hon sa det och förklarade det för mig så var det nu en otroligt skön känsla. Det hon sa stämmer ju, fast han talade om för mig att han var jätte sjuk och även hur ont han hade så lämnade jag honom inte.

Men nu är jag helt slut i hela kroppen och alla krafter är helt borta efter denna dagen men jag ska nu dit om 14 dagar igen.