Missbruk, ADHD, Asperger’s och ADD
Kommentarer - 2 st. | Kategori - c.DIAGNOSER | Daterat - 2011-10-18 » 10:38:39
Det förefaller också gälla en del av personerna som har Asperger’s syndrom.
Så konstigt är det väl egentligen inte, att den som inte trivs söker nya vägar att trivas på och att den som har lite dopamin söker upp verksamheter eller droger som ger mer.
Precis som de dogmatiska språkmissbrukarna söker vägar att med språket få det orimliga att verka vettigt, vilket Kriminalvården verkar vara ett bra exempel på.
När de beklagar konsekvenserna men inte gör något åt orsakerna.
Något som gör att de blir bra på att vårda kriminaliteten men inte människan.
Självfallet ska vi ha en egen sida av ett så centralt ämne som ADHD och missbruk vilket debatten om alkohol verkar påvisa nödvändigheten av.
– Tja- Någon som tror att ADHD ökar lämpligheten för alkoholkonsumtion i generell mening? Blir man en elegantare alkolkonsument av Aspeger? Tar spriten fram det fina hos personer med ADD?
Det är bäst att ställa frågan medan det fortfarande är tilåtet.
Det skulle vara gravt oärligt av oss om vi inte visade den ökade risken för missbruk som råder vid ADHD och liknande tillstånd där man s.a.s avviker från den hypernormala mallen.
Jag anser inte att personer med ADHD och liknande, är några kraschtestdockor som fortsättningsvis också ska krascha åt helvete.
Utan så länge man nu kan och får upplysa om de ökade missbruksriskerna och alla avigsidor det för med sig för män kvinnor och barn hoppas jag att det är ok om man gör det.
Även om man saknar personlig relation till alkohol betyder inte att man behöver vara blind för alkoholens mycket väl kartlagda effekter.
Bara för att många av vittnena är borta så behöver dödens personliga gospel inte hålla käften om självförbränningens evangelium.
Diagnoser
Kommentarer - 0 st. | Kategori - c.DIAGNOSER | Daterat - 2011-08-12 » 14:25:20
Information om ADHD Medicin.
Kommentarer - 1 st. | Kategori - c.DIAGNOSER | Daterat - 2011-08-10 » 16:04:47
Information om ADHD Medicin: ett fungerande hjälpmedel för en del personer med ADHD
Att centralstimulerande medicineringar fungerar på en del barn ungdomar och vuxna med ADHD stod klart redan 1937 då Charles Bradley gjorde de första försöken. Vad som hände sedan förvånade många, de stökiga barnen blev en anings paradoxalt faktiskt lugnare och inte stökigare som man kanske skulle kunnat tro. Symtomen på hyperaktivitet föreföll försvinna på en del av barnen, men de fick också en bättre förmåga att hålla sin koncentration över tid.
Familjefoto: ADHD medicinerna Ritalin Concerta och Metamina
ADHD Ritalin 10 Mg
ADHD Concerta 54 Mg
ADHD Metamina 5 Mg
Allmän Fakta ADHD Medicin
Medicinering vid ADHD
Av rent känslomässiga skäl har många som behövt medicin länge nekats till en sådan, trotts att vi vet att missbruksrisker inte tenderar att öka av medicinen utan tvärt om minska. Dessutom förbättras livskvaliteten ibland ganska mycket för den patient som bedömts lämplig för medicinsk terapi av sin ADHD problematik.
Oberoendeskapande
Många tänker “KNARK” med stora bokstäver men de kanske inte inser att barnen, ungdomarna och de vuxna med ADHD reagerar tvärtemot vad de flesta andra gör av en sådan medicin, de är liksom redan påtända för att använda den terminologin, med medicinen blir de normala. Det finns egentligen bara 1 enda anledning till att ge barn med ADHD dessa mediciner, de är för att de tenderar att skapa ett ökat oberoende, alltså inget beroende utan dess raka motsats. Hur svårt kan det vara att förstå?
Amfetamin och Concerta är inte samma sak – Titta
För många journalister är Concerta och Ritalin samma sak som amfetamin med det är inte sant, vilket vi tydligt visade i våran molekylskola för journalister och andra lösnummer säljare och gärna kan visa igen. Molekylärt skiljer sig metylfenidat en hel del från amfetamin även om bägge ämnena anses ha en centralstimulerande effekt.
Medicin + sociala insatser eller terapi = mmm
Medicinsk behandling kombineras ofta med and insatser av social och psykologisk stödjande karaktär för bästa resultat. I vissa landsting där ledningen skiter i personer med ADHD mer eller mindre kanske det inte alls går att få någon vettig terapi, medan i andra landsting går det lättare. Medicinen har effekt på huvudsymptomen dvs uppmärksamhetsstörningen, koncentrationsförmågan och impulsiviteten. De psykosociala insatserna har ibland visat sig effektiva för att få i hop helheten.
-
-
Centralsimulantia (CS)
CS påverkar hjärnans förmåga att styra koncentration och kan därigenom minska impulsivitet och annat mindre överlagt beteende. Medicinen sägs påverka dopamin och noradrenalin i hjärnan men antagligen är effekten mycket bredare än så, mycket talar för att AMPA neuroner i prefrontala cortex blir betydligt mer mottagligare för signaler än annars.
Den övervägande delen av de barn och ungdomar som behandlats med dessa preparat, får en förbättrad koncentrationsförmåga med en minskad impulsivitet och överaktivitet. Man ser ofta goda effekter på inlärningsförmåga och socialt beteende.
Preparat med metylfenidat
centralstimulerande medel med metylfenidat. De olika preparat som finns på marknaden är idag:
Metylfenidat:
Medikinet
Equasym Depot
Ritalin®
Concerta®
FASS
Ritalin SR information för läkare engelska pdf
Concerta information för läkare på engelska pdf
Det enda som skiljer preparaten är styrkan och frisättningen av metylfenidat, en del preparat är snabbverkande och måste tas oftare andra räcker det med att ta på morgonen för att de ska verka hela dagen.
Vanliga myter
-Barnen blir knarkare – nej det finns inget stöd för det.
-Barnen blir höga – nej barnen tenderar däremot att bli mindre stirriga och snarare normalare
-Barnen får en sämre sömn – det kan hända men då är vanligen dosen för hög, en korrekt dosering leder oftast till en bättre sömn. Mer om metylfenidat från wikipedia.
Övrigt
Hur fungerar metylfenidat och amfetaminer rent generellt i sin verkan?
Finns inget bra eller entydigt svar på frågan, en gissning utifrån flera faktorer kan vara att det förbättrar hjärnans förmåga att fungera vid låga glukos nivåer och att det även finns tendenser till en ökning av de neurotropa faktorerna vid användningsområdet ADHD, alltså förhållandevis låga doseringar. Det normala svaret på frågan är dock att medlen ökar på dopamin och noradrenalin omsättningen alternativt nivåerna, vilket är långt från hela svaret.
Här kan du läsa mer om Metamina, dvs dexamfetamin sulfat. En medicinering som många läkare har väldigt låg kunskap om trotts att de är bland de äldsta använda medlen mot just ADHD.
Ibland kan mediciner för helt andra ändamål, t.ex. för blodtrycket, också ge positiva effekter vid ADHD. Dessutom har vissa så kallade naturläkemedel prövats med varierande resultat. I dag prövas t.ex. Zink, essentiella fettsyror (omega-3 och omega-6). Studier visar att dessa påverkar uppmärksamhet, koncentration och minne antagligen mycket beroende på att man vid ADHD har en antagligen har en avvikande omsättning av fettsyror.
Antidepressiva läkemedel
I behandling av ADHD används förutom centralstimulerande medel ibland även antidepressiva läkemedel. Läkemedlen sätts inte bara in mot depression utan även ibland för att minska symptomen som ADHD ger. Det finns en mängd olika läkemedel som verkar på olika sätt. Det är därför oerhört viktigt att ta ställning till vilka symptom man vill behandla. Det är vanligare att den här typen av läkemedel används hos ungdomar och vuxna än hos barn. Effekter av antidepressiva medel på barn har inte studerats i samma utsträckning.
Övriga medel
Ibland kan man se att mediciner som framställts för helt andra ändamål, t.ex. för blodtrycket, också kan ge positiva effekter vid adhd. Amfebutamon som numera kallas bupropion och säljs som bland annat Zyban har också använts med skiftande resultat, tittar man på molekylskelettet ser man snabbt likheten med amfetamin.
Kommande medicineringar
Klipper in lite av det vi tidigare skrev om framtida utvecklingsvägar inom farmakognosin när det gäller adhd.
ADHD’s negativa symptom medicineras i dag med bland annat centralstimulerande medel. Inom det närmaste kommer antagligen en farmakologisk vidareutveckling av molekylskelettet runt metylfenidat och amfetamin, man går bort från racemat till mera enantiospecifikt verkande medel tex Focalin samt skapar prodrugs typ Vyvanse eller varianter av känd tematik typ Adderall, även D-Seligilin blir tänkbart men bara transdermalt. Vilket i sak inte är någontion nytt, för patienten, den verksamma beståndsdelen är fortfarande amfetamin man har bara skapat ett betydligt dyrare sätt att administrera det på. I fallet Vyvanse har man fäst en L-lysin molekyl på D-amfetamin molekylen. Med Adderall så har man Amfetamin som enda verksam beståndsdel men har mixtrat med vilka salter som är kopplat till amfetaminskelettet såväl som graden av enantiomerer. Det hela har gjort att preparatet är 10 gånger dyrare än andra amfetaminpreparat, till vilken nytta kan man fråga sig. Och lita på att försäljarna kommer att vara snabba med att berätta nyttan, men i egentlig mening är de s.k. nya preparaten inte alls speciellt nya, det är snarare en produktförnyelse som mera sammanhänger med patenteringsrättigheter, avkastning till aktieägarna och annat än patientens hälsonytta per krona medicineringskostnad. Fast det får man inte säga, då är man negativ enligt försäljarna själva. Beeep.
Men eftersom alla vet att den totala budgeten för läkemedel är begränsad, vilket gör att när ett medel kostar mer så tar det utrymme från något annat, så är det nog bättre att det är just läkemedelsbolagens aktieägare som får stå tillbaka än just något annat. Staten borde kunna styra forskningen betydligt mycket bättre rent strategisk i folkhälsofrågor.
Kladd och spekulation
Antagligen kommer framtidens medicinering också vara en stimulerande medicinering fast på ett annat sätt, den kommer att stimulera den egna produktionen av nervtillväxtfaktorer, Brain Derived Neurotropic Factor BNDF för att ta ett exempel. Vilket gör att de kommer att verka långt efter att medicinen lämnat kroppen. AMPA modulerare har visat en del tydliga resultat i den vägen. Antidepressiva medel förefaller fungera enligt en verkningsmekanism som involverar just BDNF, vilket verkar vara just sambandet mellan så vitskilda metoder som ECT, SSRI, SNRI, vilket leder mot en ökad funktion.
De nya medel som testats påverkar glutamatreceptorerna NMDA/AMPA och deras ratio, vilket kan ge både en potent antidepressiv effekt såväl som en uppreglering av tillväxtfaktorerna i prefrontala cortex.
Några hypotetiska utvecklingslinjer:Histamin H3 inversa agonister / antagonister
• Hypokretinsystemet orexin A, B.
• NMDA-antagonister – AMPA modulerare
• Oxytoxin – Vasopressin
Exempel:LY-503,430 verkar lovande eller varför inte Abbots ABT-239, de höjer bägga nivåerna av tillväxtfaktorer ABT är dock till skillnad mot de tidigare inte en utpräglad AMPA påverkande medicinering.
• Histamine H3 Receptor Antagonists: Preclinical Promise for Treating Obesity and Cognitive Disorders.
• Ampakines and the threefold path to cognitive enhancement
• BDNF on mouse with Rett syndromeFacilitative Effects of the Ampakine CX516 on Short-Term Memory
• Oxytocin Modulates Neural Circuitry for Social Cognition om de täta banden mellan cingulata och amgydala i oxytoxinets socialliserande effektutövning. Kan man skapa minnen utan Vasopressin och Oxytocin? Piss love & understanding…
• Modafinil enhances thalamocortical activity
• För de med slummrande koncentration – Semax - Ökar fokus och minskar sunket.
• Attention-deficit hyperactivity disorder may be associated with decreased central brain- derived neurotrophic factor activity: clinical and therapeutic implications.
• medical speculative hypothesis adhd – bdnf
Företaget Shires tankar om Marknaden och hur de “utbildat” 1000 volymförskrivare av adhd preparat sedan FDA godkännandet. Tja om man säljer ett preparat som är flera gånger dyrare än originalet så måste man väl nästan kalla det utbildning för att få fjutt på försäljningen. och säkert har man lyckats bevisa att i något ljus är vyvanse bättre än dexamfetamin som är den verksamma beståndsdelen vilken vyvanse bryts ned till. Jippie. Frågan är bara om det är värt priset. Svaret från bolaget självt kommer att bli ett rungande ja – kanske samma sak med personerna som gått deras “utbildning”.
Metamina:Dexamfetamin
För behandling av ADHD – ADD symptom.
Amfetaminläkemedlen är ett sistahandsalternativ vid otillräcklig behandlingseffekt eller vid biverkningar. Amfetamin är ett racemat, det vill säga en blandning av levo- och dexamfetamin. Dexamfetamin har dock signifikant bättre kliniska effekter och mindre kardivaskulär påverkan. Om behandling blir aktuell bör därför dexamfetamin väljas. Såväl amfetamin som dexamfetamin skrivs bara ut på licens. Innan licens söks skall metylfenidat ha prövats och vid utvärdering ha visats ha otillräcklig effekt eller inte tolereras.
ADHD: Övriga medel
Mediciner med Metylfenidat hydroklorid vid ADHD
ADHD information för läkare utomeuropeisk farmakopé.
Indikation
Metamina är ett licenspreparat. Utskrivande läkare måste i varje enskilt fall ha ett godkännande från läkemedelsverket. På vissa kliniker finns sk kliniklicenser, vilket tillåter behandlande läkare att föreskriva läkemedlet utan föregående licensansökan.
Dexamfetamin är ett centralnervöst stimulerande läkemedel, vars huvudindikationer är
behandling av narkolepsi och allvarliga former av hyperaktivitets-, impulsivitetskontroll- och koncentrationsstörning (ADHD), där andra åtgärder ej är tillräckliga.
ADHD
Vuxna. Mycket individualiserad dosering. Från initial testdos på 5 mg ökas under 3- 4 veckor dosen succesivt tills dess minsta effektiva dos erhållits. Intaget bör uppdelas på 3 – 4 doseringstillfällen dagligen.
Kontraindikationer
Då dexamfetamin passerar placentan rekommenderas ej användning under graviditet.
Relativa eller absoluta kontraindikationer utgör också: avancerad arterioskleros, symptomgivande kardiovaskulär sjukdom, medfödda hjärtmissbildningar, måttlig till svår hypertoni, glaukom, hyperthyroidism, aktuell eller tidigare psykos, uttalad lågviktighet eller kortvuxenhet, drogberoende hos barnet eller i dess närmiljö, känd överkänslighet mot sympatikomimetiska aminer. Samtidig behandling med MAO hämmare kan i kombination med dexamfetamin framkalla hypertensiv kris. MAO hämmare får därför ej intagas de senaste 14 dagarna före inledd behandling med dexamfetamin. Även kombinationsbehandling med Imipramin bör undvikas då det kan medföra ökad risk för kardiovaskulära effekter t ex i form av patologiska blodtrycksreaktioner.
Varningar och försiktighetsmått vid användning
Bör förskrivas i lägsta effektiva dos. Preparatet är hos vissa individer vanebildande i högre doser. Eventuellt kan gradvis utsättning övervägas efter långtidsbehandling. Försiktighet vid förskrivning samt god uppföljning av behandlingseffekter och konsumtion är påbjudet. Dexamfetamin kan utlösa en porfyriattack. Då dexamfetamin kan förvärra tics och Tourettes syndrom bör kliniska uppgifter om detta inhämtas innan insättning.
Disulfiram hämnar dopamin-beta- hydroxylas vilket leder till ökade dopaminnivåer och minskad noradrenalinsyntes, försiktighet är påkallad vi bruk av CS medel såsom Metylfenidat, Dexamfetamin speciellt hos patienter där dopaminöverskott kan framkalla problematik. Se farmakokinetik Antabus.
Interaktioner
med övriga läkemedel och andra interaktioner Surgörande medel som t ex askorbinsyra, saltsyra och amoniumklorid minskar upptaget och ökar utsöndringen av dexamfetamin vilket leder till lägre serum koncentrationer.
Alkaliserande medel, så som natriumbikarbonat, leder däremot till ökat upptag och ökad effektivitet av dexamfetamin. Dexamfetamin hämmar aminergt blockerande medel, liksom effekten av antihypertensiva läkemedel.
Effekten av propanolol och andra betareceptorblockerare kan hämmas. Effekten av tricykliska läkemedel kan förstärkas av dexamfetamin. Samtidig behandling med MAO hämmare skall absolut undvikas vid medicinering med dexamfetamin, då det kan leda till hypertensiv kris med svår huvudvärk och cerebrala hemorragier som följd. Effekten av dexamfetamin minskas vid samtidigt intag av klorpromazin, som också kan användas som antidot vid förgiftning av dexamfetamin.
Haloperidol och Litium hämmar effekten av dexamfetamin. Dexmfetamin kan hämma och fördröja upptaget av phenytoin, etosuximid och fenobarbital. Dexmfetamin kan också ge en synergistisk antikonvulsiv effekt i kombination med dessa läkemedel.
Dexamfetamin kan hämma den sedativa effekten av antihistaminer. Dexamfetamin förstärker de adrenerga effekterna av epinefrin. Dexamfetamin kan ge förhöjda cortisolnivåer i plasma. Insulinbehovet hos patienter med diabetes mellitus kan öka i samband med behandling med dexamfetamin.
Användning under graviditet och amning
Teratogena effekter hos mus har setts vid doser ca 40 ggr de rekommenderade humana maxdoserna. Inga humana studier finns för närvarande. Behandling av gravida med dexamfetamin bör endast ske efter övervägande av behandlingsnytta relaterat till potentiell risk för fostret. Koncentrationen av amfetamin i bröstmjölk har uppmätts vara 3 till 7 gånger högre i bröstmjölk än i plasma. Behandling med dexamfetamin till ammande mödrar rekommenderas ej.
Se även separat avsnitt Metamina (D-Amfetamin) under Graviditeten?
Effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Bilkörning bör undvikas vid behandling med dexamfetamin om inte patienten är väl inställd på preparatet och eventuella biverkningar väl kända. Ställningstagande till bilkörning bör alltid göras i samråd med behandlande läkare.
Biverkningar
Vanliga:
Allmänna: Initialt övergående buksmärtor och huvudvärk.
Gastrointestinala: Nedsatt aptit, viktminskning, muntorrhet
CNS: Dysfori, eufori, trötthet, sömnproblem.
Mindre vanliga: Allmänna:
Marginellt minskad längdtillväxt.
CNS: Exacerbationer av tics vid ticssyndrom som t ex Tourettes syndrom.
Sällsynta:
Gastrointestinala: Dålig smak i munnen, illamående, diarré och förstoppning.
CNS: Agitation framförallt vid hjärnskadebakgrund, aggressivitet, ökad rastlöshet, yrsel, förvirring, psykotiska symptom, affektiva symptom, förvärrade sterotypier (mestadels vid autism eller autistiska drag).
Kardiovaskulära: Hypertoni, tachyarrytmier och palpitationer.
Endokrina: förändringar av libido, impotens. Hud: Urtikaria
Överdosering
De flesta patienter får ej besvär av doser understigande 20 mg, dock är den individuella variationen stor och i vissa fall har doser upp till 400-500 mg tagits utan fatal effekt. Överdosering ger en autonom hyperaktivitet sekundär till den sympatikomimetiska effekten av dexamfetamin. Detta kan i sin tur leda till hypertension, hypertermi och tachyarrytmier. Även psykotiska tillstånd kan uppträda. Överdosering kan i vissa fall resultera i dödsfall pga hypertensiva, hyperterma, kardiovaskulära och epileptiska komplikationer.
Farmakologiska egenskaper
Farmakodynamiska egenskaper Dexamfetamin är en sympatikomimetisk amin med starkt centralstimulerande effekter. De perifera effekterna härrörs mestadels till vasokonstriktion och bronkdilatation. Inga entydiga förklaringar finns för närvarande till amfetaminets effekt på barn med ADHD. Dock ger preparatet en dramatisk ökning av mängden transmittorsubstans i noradrenerga och dopaminerga synapser i centrala nervsystemet, vilket beror på en aktiv utpumpning av transmittorsubstans i synapsklyftan från den presynaptiska nerven. Den ökade mängden transmittorsubstans i synapsklyftan leder till en kraftigt ökad aktivitet i noradrenerga och dopaminerga receptorer i centrala nervsystemet, främst i cortex cerebri och det retikulära aktiveringssystemet. Dexamfetaminsulfat har i kliniska studier visat sig ha anorektiska egenskaper, vanligen mest markant i början av behandlingen. Dexamfetaminsulfat kan vara ffa psykologiskt vanebildande i höga doser, men graden av detta varierar starkt från person till person samt med olika miljöfaktorer. Inom angivna terapeutiska dosintervall och med god uppföljning, finns i dag inget stöd för att behandling med dexamfetaminsulfat skulle resultera i ett sådant beroende.
Utförligare beskrivning: Amfetamin: effekter på transmittosystemet.
Farmakokinetiska uppgifter
10 mg per oralt resulterade efter 2 timmar i en maximal dexamfetaminkoncentration i blodet motsvarande 29.2 ng/ml. Halveringstiden är beroende på bla av pH i plasma, samt av njurfunktionen. Under normala förhållanden torde halveringstiden vara 6-10 timmar. Barn eliminerar amfetamin snabbare än vuxna.
Metamina
Verksamt ämne: Dex Amfetamin sulfat 5mg.
Övrigt: Potatisstärkelse, laktos, mikrokristallin cellulosa, gelatin, talk och
magnesiumstearat . Tabletter, vita plana runda tabletter med 6 mm diameter. Tabletterna är märka på ena sidan med “R130″.
Pris: 194 SEK.
Nu kan du dessutom ladda ned den gamla: Metamina (pdf) produktspecifikationen.
Information om ADHD Medicin: ett fungerande hjälpmedel för en del personer med ADHD
Att centralstimulerande medicineringar fungerar på en del barn ungdomar och vuxna med ADHD stod klart redan 1937 då Charles Bradley gjorde de första försöken. Vad som hände sedan förvånade många, de stökiga barnen blev en anings paradoxalt faktiskt lugnare och inte stökigare som man kanske skulle kunnat tro.
Symtomen på hyperaktivitet föreföll försvinna på en del av barnen, men de fick också en bättre förmåga att hålla sin koncentration över tid.
ADHD medicinerna Ritalin Concerta och Metamina
ADHD Ritalin 10 Mg
ADHD Concerta 54 Mg
ADHD Metamina 5 Mg
Allmän Fakta ADHD Medicin
Medicinering vid ADHD
Av rent känslomässiga skäl har många som behövt medicin länge nekats till en sådan, trotts att vi vet att missbruksrisker inte tenderar att öka av medicinen utan tvärt om minska. Dessutom förbättras livskvaliteten ibland ganska mycket för den patient som bedömts lämplig för medicinsk terapi av sin ADHD problematik.
Oberoendeskapande
Många tänker “KNARK” med stora bokstäver men de kanske inte inser att barnen, ungdomarna och de vuxna med ADHD reagerar tvärtemot vad de flesta andra gör av en sådan medicin, de är liksom redan påtända för att använda den terminologin, med medicinen blir de normala.
Det finns egentligen bara 1 enda anledning till att ge barn med ADHD dessa mediciner, de är för att de tenderar att skapa ett ökat oberoende, alltså inget beroende utan dess raka motsats. Hur svårt kan det vara att förstå?
Amfetamin och Concerta är inte samma sak
För många journalister är Concerta och Ritalin samma sak som amfetamin med det är inte sant, vilket vi tydligt visade i våran molekylskola för journalister och andra lösnummer säljare och gärna kan visa igen. Molekylärt skiljer sig metylfenidat en hel del från amfetamin även om bägge ämnena anses ha en centralstimulerande effekt.
Medicin + sociala insatser eller terapi = mmm
Medicinsk behandling kombineras ofta med and insatser av social och psykologisk stödjande karaktär för bästa resultat. I vissa landsting där ledningen skiter i personer med ADHD mer eller mindre kanske det inte alls går att få någon vettig terapi, medan i andra landsting går det lättare. Medicinen har effekt på huvudsymptomen dvs uppmärksamhetsstörningen, koncentrationsförmågan och impulsiviteten.
De psykosociala insatserna har ibland visat sig effektiva för att få i hop helheten.
Centralsimulantia (CS)
CS påverkar hjärnans förmåga att styra koncentration och kan därigenom minska impulsivitet och annat mindre överlagt beteende. Medicinen sägs påverka dopamin och noradrenalin i hjärnan men antagligen är effekten mycket bredare än så, mycket talar för att AMPA neuroner i prefrontala cortex blir betydligt mer mottagligare för signaler än annars.
Den övervägande delen av de barn och ungdomar som behandlats med dessa preparat, får en förbättrad koncentrationsförmåga med en minskad impulsivitet och överaktivitet.
Man ser ofta goda effekter på inlärningsförmåga och socialt beteende.
Preparat med metylfenidat
centralstimulerande medel med metylfenidat. De olika preparat som finns på marknaden är idag:
Metylfenidat:
Medikinet
Equasym Depot
Ritalin®
Concerta®
FASS
Ritalin SR information för läkare engelska pdf
Concerta information för läkare på engelska pdf
Det enda som skiljer preparaten är styrkan och frisättningen av metylfenidat, en del preparat är snabbverkande och måste tas oftare andra räcker det med att ta på morgonen för att de ska verka hela dagen.
Vanliga myter
-Barnen blir knarkare – nej det finns inget stöd för det.
-Barnen blir höga – nej barnen tenderar däremot att bli mindre stirriga och snarare normalare
-Barnen får en sämre sömn – det kan hända men då är vanligen dosen för hög, en korrekt dosering leder oftast till en bättre sömn. Mer om metylfenidat från wikipedia.'
Övrigt
Hur fungerar metylfenidat och amfetaminer rent generellt i sin verkan?
Finns inget bra eller entydigt svar på frågan, en gissning utifrån flera faktorer kan vara att det förbättrar hjärnans förmåga att fungera vid låga glukos nivåer och att det även finns tendenser till en ökning av de neurotropa faktorerna vid användningsområdet ADHD, alltså förhållandevis låga doseringar.
Det normala svaret på frågan är dock att medlen ökar på dopamin och noradrenalin omsättningen alternativt nivåerna, vilket är långt från hela svaret.
Här kan du läsa mer om Metamina, dvs dexamfetamin sulfat. En medicinering som många läkare har väldigt låg kunskap om trotts att de är bland de äldsta använda medlen mot just ADHD.
Ibland kan mediciner för helt andra ändamål, t.ex. för blodtrycket, också ge positiva effekter vid ADHD.
Dessutom har vissa så kallade naturläkemedel prövats med varierande resultat. I dag prövas t.ex. Zink, essentiella fettsyror (omega-3 och omega-6). Studier visar att dessa påverkar uppmärksamhet, koncentration och minne antagligen mycket beroende på att man vid ADHD har en antagligen har en avvikande omsättning av fettsyror.
Antidepressiva läkemedel
I behandling av ADHD används förutom centralstimulerande medel ibland även antidepressiva läkemedel. Läkemedlen sätts inte bara in mot depression utan även ibland för att minska symptomen som ADHD ger. Det finns en mängd olika läkemedel som verkar på olika sätt.
Det är därför oerhört viktigt att ta ställning till vilka symptom man vill behandla. Det är vanligare att den här typen av läkemedel används hos ungdomar och vuxna än hos barn. Effekter av antidepressiva medel på barn har inte studerats i samma utsträckning.
Övriga medel
Ibland kan man se att mediciner som framställts för helt andra ändamål, t.ex. för blodtrycket, också kan ge positiva effekter vid adhd. Amfebutamon som numera kallas bupropion och säljs som bland annat Zyban har också använts med skiftande resultat, tittar man på molekylskelettet ser man snabbt likheten med amfetamin.
Kommande medicineringar
Klipper in lite av det vi tidigare skrev om framtida utvecklingsvägar inom farmakognosin när det gäller adhd.
ADHD’s negativa symptom medicineras i dag med bland annat centralstimulerande medel.
Inom det närmaste kommer antagligen en farmakologisk vidareutveckling av molekylskelettet runt metylfenidat och amfetamin, man går bort från racemat till mera enantiospecifikt verkande medel tex Focalin samt skapar prodrugs typ Vyvanse eller varianter av känd tematik typ Adderall, även D-Seligilin blir tänkbart men bara transdermalt.
Vilket i sak inte är någontion nytt, för patienten, den verksamma beståndsdelen är fortfarande amfetamin man har bara skapat ett betydligt dyrare sätt att administrera det på. I fallet Vyvanse har man fäst en L-lysin molekyl på D-amfetamin molekylen.
Med Adderall så har man Amfetamin som enda verksam beståndsdel men har mixtrat med vilka salter som är kopplat till amfetaminskelettet såväl som graden av enantiomerer. Det hela har gjort att preparatet är 10 gånger dyrare än andra amfetaminpreparat, till vilken nytta kan man fråga sig.
Och lita på att försäljarna kommer att vara snabba med att berätta nyttan, men i egentlig mening är de s.k. nya preparaten inte alls speciellt nya, det är snarare en produktförnyelse som mera sammanhänger med patenteringsrättigheter, avkastning till aktieägarna och annat än patientens hälsonytta per krona medicineringskostnad. Fast det får man inte säga, då är man negativ enligt försäljarna själva. Beeep.
Men eftersom alla vet att den totala budgeten för läkemedel är begränsad, vilket gör att när ett medel kostar mer så tar det utrymme från något annat, så är det nog bättre att det är just läkemedelsbolagens aktieägare som får stå tillbaka än just något annat. Staten borde kunna styra forskningen betydligt mycket bättre rent strategisk i folkhälsofrågor.
Kladd och spekulation
Antagligen kommer framtidens medicinering också vara en stimulerande medicinering fast på ett annat sätt, den kommer att stimulera den egna produktionen av nervtillväxtfaktorer, Brain Derived Neurotropic Factor BNDF för att ta ett exempel. Vilket gör att de kommer att verka långt efter att medicinen lämnat kroppen.
AMPA modulerare har visat en del tydliga resultat i den vägen. Antidepressiva medel förefaller fungera enligt en verkningsmekanism som involverar just BDNF, vilket verkar vara just sambandet mellan så vitskilda metoder som ECT, SSRI, SNRI, vilket leder mot en ökad funktion.
De nya medel som testats påverkar glutamatreceptorerna NMDA/AMPA och deras ratio, vilket kan ge både en potent antidepressiv effekt såväl som en uppreglering av tillväxtfaktorerna i prefrontala cortex.
Några hypotetiska utvecklingslinjer:Histamin H3 inversa agonister / antagonister
• Hypokretinsystemet orexin A, B.
• NMDA-antagonister – AMPA modulerare
• Oxytoxin – Vasopressin
Exempel:LY-503,430 verkar lovande eller varför inte Abbots ABT-239, de höjer bägga nivåerna av tillväxtfaktorer ABT är dock till skillnad mot de tidigare inte en utpräglad AMPA påverkande medicinering.
• Histamine H3 Receptor Antagonists: Preclinical Promise for Treating Obesity and Cognitive Disorders.
• Ampakines and the threefold path to cognitive enhancement
• BDNF on mouse with Rett syndromeFacilitative Effects of the Ampakine CX516 on Short-Term Memory
• Oxytocin Modulates Neural Circuitry for Social Cognition om de täta banden mellan cingulata och amgydala i oxytoxinets socialliserande effektutövning. Kan man skapa minnen utan Vasopressin och Oxytocin? Piss love & understanding…
• Modafinil enhances thalamocortical activity
• För de med slummrande koncentration – Semax - Ökar fokus och minskar sunket.
• Attention-deficit hyperactivity disorder may be associated with decreased central brain- derived neurotrophic factor activity: clinical and therapeutic implications.
• medical speculative hypothesis adhd – bdnf
Företaget Shires tankar om Marknaden och hur de “utbildat” 1000 volymförskrivare av adhd preparat sedan FDA godkännandet. Tja om man säljer ett preparat som är flera gånger dyrare än originalet så måste man väl nästan kalla det utbildning för att få fjutt på försäljningen. och säkert har man lyckats bevisa att i något ljus är vyvanse bättre än dexamfetamin som är den verksamma beståndsdelen vilken vyvanse bryts ned till.
Jippie. Frågan är bara om det är värt priset. Svaret från bolaget självt kommer att bli ett rungande ja – kanske samma sak med personerna som gått deras “utbildning”.
Metamina:Dexamfetamin
För behandling av ADHD – ADD symptom.
Amfetaminläkemedlen är ett sistahandsalternativ vid otillräcklig behandlingseffekt eller vid biverkningar. Amfetamin är ett racemat, det vill säga en blandning av levo- och dexamfetamin.
Dexamfetamin har dock signifikant bättre kliniska effekter och mindre kardivaskulär påverkan.
Om behandling blir aktuell bör därför dexamfetamin väljas. Såväl amfetamin som dexamfetamin skrivs bara ut på licens. Innan licens söks skall metylfenidat ha prövats och vid utvärdering ha visats ha otillräcklig effekt eller inte tolereras.
ADHD: Övriga medel
Mediciner med Metylfenidat hydroklorid vid ADHD
ADHD information för läkare utomeuropeisk farmakopé.
Indikation
Metamina är ett licenspreparat. Utskrivande läkare måste i varje enskilt fall ha ett godkännande från läkemedelsverket. På vissa kliniker finns sk kliniklicenser, vilket tillåter behandlande läkare att föreskriva läkemedlet utan föregående licensansökan.
Dexamfetamin är ett centralnervöst stimulerande läkemedel, vars huvudindikationer är
behandling av narkolepsi och allvarliga former av hyperaktivitets-, impulsivitetskontroll- och koncentrationsstörning (ADHD), där andra åtgärder ej är tillräckliga.
ADHD
Vuxna. Mycket individualiserad dosering. Från initial testdos på 5 mg ökas under 3- 4 veckor dosen succesivt tills dess minsta effektiva dos erhållits. Intaget bör uppdelas på 3 – 4 doseringstillfällen dagligen.
Kontraindikationer
Då dexamfetamin passerar placentan rekommenderas ej användning under graviditet.
Relativa eller absoluta kontraindikationer utgör också: avancerad arterioskleros, symptomgivande kardiovaskulär sjukdom, medfödda hjärtmissbildningar, måttlig till svår hypertoni, glaukom, hyperthyroidism, aktuell eller tidigare psykos, uttalad lågviktighet eller kortvuxenhet, drogberoende hos barnet eller i dess närmiljö, känd överkänslighet mot sympatikomimetiska aminer. Samtidig behandling med MAO hämmare kan i kombination med dexamfetamin framkalla hypertensiv kris.
MAO hämmare får därför ej intagas de senaste 14 dagarna före inledd behandling med dexamfetamin. Även kombinationsbehandling med Imipramin bör undvikas då det kan medföra ökad risk för kardiovaskulära effekter t ex i form av patologiska blodtrycksreaktioner.
Varningar och försiktighetsmått vid användning
Bör förskrivas i lägsta effektiva dos. Preparatet är hos vissa individer vanebildande i högre doser. Eventuellt kan gradvis utsättning övervägas efter långtidsbehandling. Försiktighet vid förskrivning samt god uppföljning av behandlingseffekter och konsumtion är påbjudet. Dexamfetamin kan utlösa en porfyriattack.
Då dexamfetamin kan förvärra tics och Tourettes syndrom bör kliniska uppgifter om detta inhämtas innan insättning.
Disulfiram hämnar dopamin-beta- hydroxylas vilket leder till ökade dopaminnivåer och minskad noradrenalinsyntes, försiktighet är påkallad vi bruk av CS medel såsom Metylfenidat, Dexamfetamin speciellt hos patienter där dopaminöverskott kan framkalla problematik. Se farmakokinetik Antabus.
Interaktioner
med övriga läkemedel och andra interaktioner Surgörande medel som t ex askorbinsyra, saltsyra och amoniumklorid minskar upptaget och ökar utsöndringen av dexamfetamin vilket leder till lägre serum koncentrationer.
Alkaliserande medel, så som natriumbikarbonat, leder däremot till ökat upptag och ökad effektivitet av dexamfetamin. Dexamfetamin hämmar aminergt blockerande medel, liksom effekten av antihypertensiva läkemedel.
Effekten av propanolol och andra betareceptorblockerare kan hämmas. Effekten av tricykliska läkemedel kan förstärkas av dexamfetamin.
Samtidig behandling med MAO hämmare skall absolut undvikas vid medicinering med dexamfetamin, då det kan leda till hypertensiv kris med svår huvudvärk och cerebrala hemorragier som följd. Effekten av dexamfetamin minskas vid samtidigt intag av klorpromazin, som också kan användas som antidot vid förgiftning av dexamfetamin.
Haloperidol och Litium hämmar effekten av dexamfetamin. Dexmfetamin kan hämma och fördröja upptaget av phenytoin, etosuximid och fenobarbital. Dexmfetamin kan också ge en synergistisk antikonvulsiv effekt i kombination med dessa läkemedel.
Dexamfetamin kan hämma den sedativa effekten av antihistaminer. Dexamfetamin förstärker de adrenerga effekterna av epinefrin. Dexamfetamin kan ge förhöjda cortisolnivåer i plasma. Insulinbehovet hos patienter med diabetes mellitus kan öka i samband med behandling med dexamfetamin.
Användning under graviditet och amning
Teratogena effekter hos mus har setts vid doser ca 40 ggr de rekommenderade humana maxdoserna. Inga humana studier finns för närvarande. Behandling av gravida med dexamfetamin bör endast ske efter övervägande av behandlingsnytta relaterat till potentiell risk för fostret. Koncentrationen av amfetamin i bröstmjölk har uppmätts vara 3 till 7 gånger högre i bröstmjölk än i plasma. Behandling med dexamfetamin till ammande mödrar rekommenderas ej.
Se även separat avsnitt Metamina (D-Amfetamin) under Graviditeten?
Effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Bilkörning bör undvikas vid behandling med dexamfetamin om inte patienten är väl inställd på preparatet och eventuella biverkningar väl kända. Ställningstagande till bilkörning bör alltid göras i samråd med behandlande läkare.
Biverkningar
Vanliga:
Allmänna: Initialt övergående buksmärtor och huvudvärk.
Gastrointestinala: Nedsatt aptit, viktminskning, muntorrhet
CNS: Dysfori, eufori, trötthet, sömnproblem.
Mindre vanliga: Allmänna:
Marginellt minskad längdtillväxt.
CNS: Exacerbationer av tics vid ticssyndrom som t ex Tourettes syndrom.
Sällsynta:
Gastrointestinala: Dålig smak i munnen, illamående, diarré och förstoppning.
CNS: Agitation framförallt vid hjärnskadebakgrund, aggressivitet, ökad rastlöshet, yrsel, förvirring, psykotiska symptom, affektiva symptom, förvärrade sterotypier (mestadels vid autism eller autistiska drag).
Kardiovaskulära: Hypertoni, tachyarrytmier och palpitationer.
Endokrina: förändringar av libido, impotens. Hud: Urtikaria
Överdosering
De flesta patienter får ej besvär av doser understigande 20 mg, dock är den individuella variationen stor och i vissa fall har doser upp till 400-500 mg tagits utan fatal effekt. Överdosering ger en autonom hyperaktivitet sekundär till den sympatikomimetiska effekten av dexamfetamin. Detta kan i sin tur leda till hypertension, hypertermi och tachyarrytmier. Även psykotiska tillstånd kan uppträda. Överdosering kan i vissa fall resultera i dödsfall pga hypertensiva, hyperterma, kardiovaskulära och epileptiska komplikationer.
Farmakologiska egenskaper
Farmakodynamiska egenskaper Dexamfetamin är en sympatikomimetisk amin med starkt centralstimulerande effekter. De perifera effekterna härrörs mestadels till vasokonstriktion och bronkdilatation.
Inga entydiga förklaringar finns för närvarande till amfetaminets effekt på barn med ADHD. Dock ger preparatet en dramatisk ökning av mängden transmittorsubstans i noradrenerga och dopaminerga synapser i centrala nervsystemet, vilket beror på en aktiv utpumpning av transmittorsubstans i synapsklyftan från den presynaptiska nerven.
Den ökade mängden transmittorsubstans i synapsklyftan leder till en kraftigt ökad aktivitet i noradrenerga och dopaminerga receptorer i centrala nervsystemet, främst i cortex cerebri och det retikulära aktiveringssystemet.
Dexamfetaminsulfat har i kliniska studier visat sig ha anorektiska egenskaper, vanligen mest markant i början av behandlingen. Dexamfetaminsulfat kan vara ffa psykologiskt vanebildande i höga doser, men graden av detta varierar starkt från person till person samt med olika miljöfaktorer.
Inom angivna terapeutiska dosintervall och med god uppföljning, finns i dag inget stöd för att behandling med dexamfetaminsulfat skulle resultera i ett sådant beroende.
Utförligare beskrivning: Amfetamin: effekter på transmittosystemet.
Farmakokinetiska uppgifter
10 mg per oralt resulterade efter 2 timmar i en maximal dexamfetaminkoncentration i blodet motsvarande 29.2 ng/ml. Halveringstiden är beroende på bla av pH i plasma, samt av njurfunktionen. Under normala förhållanden torde halveringstiden vara 6-10 timmar. Barn eliminerar amfetamin snabbare än vuxna.
Metamina
Verksamt ämne: Dex Amfetamin sulfat 5mg.
Övrigt: Potatisstärkelse, laktos, mikrokristallin cellulosa, gelatin, talk och
magnesiumstearat . Tabletter, vita plana runda tabletter med 6 mm diameter. Tabletterna är märka på ena sidan med “R130″.
Pris: 194 SEK.
Nu kan du dessutom ladda ned den gamla: Metamina (pdf) produktspecifikationen.
Aspergers syndrom
Kommentarer - 0 st. | Kategori - c.DIAGNOSER | Daterat - 2011-08-10 » 13:13:55
Personer med Aspergers syndrom har stora svårigheter att förstå avsikten bakom andra människors beteenden och de uppfattar många situationer på ett annorlunda sätt.
Enligt Gillberg (1997) är Aspergers syndrom idag ett av de mest omtalade tillstånden inom psykiatrin.
Patienter inom vuxenpsykiatrin som man tidigare haft svårt att diagnostisera, har visat sig ha Aspergers syndrom.
En del har tidigare fått någon annan diagnos.
Många som har huvuddiagnos Aspergers syndrom har också ADHD-symtom.
En studie gjord av Agneta Nydén (2000) vid Göteborgs universitet visar att barn med autistiska drag har en mycket god förmåga att se detaljer, har ett konkret tänkande.
Men stora svårigheter att se sammanhang och helheter.
Barn med Aspergers syndrom är ofta språkligt begåvade men har i övrigt likheter med dem som har "klassisk autism".
Nydéns studie visar att i princip alla barn med autism kan testas redan från två års ålder vilket man inte tidigare trodde var möjligt.
Testresultaten var också förhållandevis stabila över tid.
Begreppet "theory of mind" innebär förmåga att tillskriva människor mentala tillstånd och kunna föreställa sig hur de tänker och känner, d.v.s. att själv förstå verkligheten och förstå hur andra uppfattar den.
Med "theory of mind" kan man föreställa sig hur andra tänker, reflektera över sina egna tankar och beteenden samt förstå avsikten med andra människors handlingar.
En person med autism förstår inte att andra människor har ett inre liv med tankar och känslor.
En person med Aspergers syndrom förstår detta men förstår inte hur andra tänker och känner.
En distinktion mellan Aspergers syndrom och autism är gradskillnaden i
"theory of mind" enligt Tore Duvner"
Barnet med autism lever i sin egen värld, medan barnet med Aspergers syndrom är i den här världen men på egna villkor"(1998 s.102).
Symtom
Redan som barn har många med Aspergers syndrom en störd sömnrytm, lider av bristande uppmärksamhet och är överaktiva.
Eller tvärtom att de är stillsamma, har dålig kroppslig följsamhet och stirrande blick.
En del beskrivs som ovanligt snälla och lättskötta under spädbarnsåret, kanske de varit ovanligt nöjda med att bli lämnade ifred.
Den stillsamma och försiktiga gruppen gör inte mycket väsen av sig om man håller sig till invanda rutiner.
Tidigt märks detaljminne och detaljintresse hos dessa personer.
Många framstår som oerhört envisa, med liten förmåga att anpassa sig till rutinförändringar.
De har svårt att följa andra människors initiativ och visar ett uttalat motstånd mot förändringar.
Det finns en grupp som tidigt är mycket aktiva och som kan uppfattas höra hemma under diagnosen ADHD.
Dessa personer förefaller som barn vara orädda, distanslösa, påflugna och samtidigt ointresserade av andra människor.
Går man däremot utanför ramarna kan barnet bli rasande.
Troligtvis finns det ytterligare en grupp med Aspergers syndrom som barn tidigt är avskärmade och mer självförsjunkna.
Gemensamt för dessa olika grupper är troligtvis svårigheten att rikta uppmärksamheten mot andra människor.
En förmåga som är viktig för att kunna delta i det sociala samspelet.
En del barn med Aspergers syndrom kan ge ett lill-gammalt intryck.
Närstående upplever i allmänhet inte att barnet är kontaktlös eller kontaktstört.
En del barn tycker mycket om kroppskontakt och en del kan vara mycket beroende av sina närmaste.
Endast ett fåtal tycker intensivt illa om kroppskontakt.
Kraven på social anpassningsförmåga ökar med stigande ålder vilket medför att en del svårigheter blir mer iögonfallande, andra svårigheter minskar när de blir äldre.
Diagnos
Diagnos ställs oftast inte förrän i skolåldern.
Tre eller fyra barn på 1000 födda har symtomen före eller i skolåldern enligt Christopher Gillberg (1997).
Ungefär lika många har störningar på gränsen till Aspergers syndrom.
Pojkar har symtom oftare än flickor, ungefär vart 5:e fall är en flicka.
Det är vanligt att barn som får diagnosen har en utveckling som påminner om den man ser hos barn med diagnosen DAMP eller ADHD.
Det är överhuvudtaget vanligt med överlappningar mellan DAMP och Aspergers syndrom och diagnoserna övergår ibland i varandra.
Grundproblematiken är densamma men symtomen varierar i olika åldrar.
Symtomen är i allmänhet som mest uttalade i åldern 7 till 12 år.
Det är vanligt att barn med Aspergers syndrom diagnostiseras först när de börjar i skolan.
Flickor med aspergers
Kommentarer - 0 st. | Kategori - c.DIAGNOSER | Daterat - 2011-08-10 » 13:12:06
Symtom
När det gäller Aspergers syndrom uppvisar flickor och pojkar i stort sett samma symtom men flickor kan ha en litet annorlunda symtombild skriver Gillberg (1997).
Ibland har det inte de typiska specialintressena.
Deras språk är inte alltid lika formellt högtravande, ofta är de relativt tystlåtna.
Flickorna har oftare ett lite större socialt intresse, de kan stå bredvid och tittar på utan att veta hur de skall komma in i gruppen.
När det gäller antal remitteringar till utredning för Aspergers syndrom står pojkarna för en överväldigande majoritet. Hur kommer det sig att flickors svårigheter och symtom på Aspergers syndrom inte upptäcks?
Tony Attwood (1999) har sammanställt en rad tänkbara förklaringar till detta vilka ännu ej är helt vetenskapligt klarlagda.
Det verkar som om många flickor med Aspergers syndrom har samma anlagsprofil som pojkarna men att de utmärkande dragen som tyder på Aspergers syndrom är mer subtila och mindre svåra i sin uttrycksform.
Föräldrar kan också känna motvilja över att leta efter en diagnos om barnet verkar fungera någorlunda bra.
Läkare och psykiatrier kan tveka när det gäller att binda sig vid en diagnos om inte avvikelsen är iögonfallande stor i jämförelse med den normala variationen av beteenden och förmågor.
Flickor har större förmåga att verbalisera sina känslor och de är mindre benägna att använda fysiskt våld som svar på negativa känslor som t.ex. förvirring, frustration och ilska.
Vi vet inte huruvida detta är kulturellt betingat eller medfött men vi vet att barn som är aggressiva oftare remitteras till utredningar för att fastställa huruvida beteendet beror på ett specifikt funktionshinder samt till rådgivning för hur man skall hantera barnets beteende.
Följaktligen blir pojkar med Aspergers syndrom oftare remitterade till psykologer och psykiatrier eftersom deras aggressiva beteende blir till ett problem för både föräldrar och skolpersonal.
En konsekvens av denna skillnad i remitteringar är inte bara att fler pojkar utreds utan att utredare och forskare kan få ett felaktigt intryck av omfattningen av aggressivt beteende hos personer med Aspergers syndrom.
Personlighet och individuella skillnader:
Man måste alltid ta hänsyn till personligheten hos en person med Aspergers syndrom och hur personen hanterar de svårigheter han eller hon upplever i sociala samtal, i tankegångar och empati.
En del individer deltar aktivt i sociala sammanhang medan en del känner större motvilja mot detta, deras personlighet kan beskrivas som passiv.
Dessa personer kan bli ganska skickliga i att kamouflera sina svårigheter och det finns forskning som tyder på att den passiva personligheten kan vara vanligare hos flickor.
Varje person med Aspergers syndrom utvecklar sin egen teknik och strategi för att lära sig hur de skall ta till sig specifika färdigheter och utveckla sin förmåga att hantera livet.
En teknik är att få praktisk handledning och moraliskt stöd från sina jämnåriga.
Enligt Attwood har barn med Aspergers syndrom en förmåga att locka fram starkt moderligt eller "rovgirigt" beteende hos andra.
Flickor med ADHD/DAMP
Kommentarer - 0 st. | Kategori - c.DIAGNOSER | Daterat - 2011-08-10 » 13:07:21
En större vetenskaplig forskningsstudie gällande flickor med ADHD har genomförts i USA, ledd av Dr. Joseph Biederman vid Harvard Medical School.
I studien jämfördes två grupper med flickor mellan 6 och 18 år.
Den första gruppen bestod av 140 flickor, alla med diagnosen ADHD.
Kontrollgruppen bestod av 122 flickor från samma åldersgrupp och bakgrund men utan ADHD-diagnos.
Flickorna jämfördes med varandra på en rad områden i ett försöka att se om det finns specifika problem som är relaterade till flickor med ADHD.
Resultaten visade att i gruppen flickor med diagnos hade 59 % symtom på både uppmärksamhetsstörning och hyperaktivitet/impulsivitet.
27 % av flickorna hade övervägande symtom på uppmärksamhetsstörning.
Och endast 7 % hade ADHD med övervägande symtom på hyperaktivitet.
Flickorna med ADHD hade, jämfört med kontrollgruppen, även fler tilläggsdiagnoser.
Diagnoser som t.ex. uppförandestörning, trotssyndrom, ticssyndrom och enures
(sängvätning eller oförmåga att hålla tätt under dagen), känslomässig störning och ångest var vanligare.
45 % av flickorna med ADHD hade minst entilläggsdiagnos.
Graden av ångest och andra humörrelaterade svårigheter hos flickorna med ADHD var relativt lika de man tidigare funnit hos pojkar.
Man kunde i undersökningen inte finna några bevis för att flickor med ADHD skulle ha känslomässiga problem oftare än pojkar.
Däremot kunde man se indikationer på att flickor med ADHD hade en större benägenhet för olika former av missbruk än vad man tidigare har funnit hos pojkar.
Det är oklart om det beror på att flickorna har försökt "själv-medicinera" eller om det är stressrelaterat.
När det gäller intellektuella förmågor och prestationer i tester så låg flickorna med ADHD obefintligt lägre än flickorna utan diagnos.
Trots det var det vanligare att flickorna med ADHD hade inlärningssvårigheter, hade fått gå om en klass eller gick i specialklass.
Flickornas svårigheter behöver tidigt identifieras så att de prestationsmässigt får möjlighet att nå upp till sin egna intellektuella kapacitet i skolan.
Föräldrarna till flickorna med ADHD beskrev sina familjeliv som mer splittrat och osammanhängande.
De rapporterad också ett större antal konflikter med sina döttrar jämfört med kontrollgruppen.
ADHD hos flickor är ett lika allvarligt tillstånd som hos pojkar.
I de flesta avseenden stämmer resultaten överens med det man tidigare vetat om pojkar.
Majoriteten av symtom på ADHD – impulsivitet, hyperaktivitet och svårigheter med uppmärksamheten – ser ungefär lika ut hos både pojkar och flickor.
Av de små skillnader man fann i undersökningen var att flickor inte så ofta får tilläggsdiagnoserna trotssyndrom eller uppförandestörning som pojkarna, samt flickornas eventuellt större benägenhet för missbruk.
Graden av ångest och känslomässiga störningar var ungefär lika mellan flickor och pojkar med ADHD.
Ett skäl till att flickor oftare diagnostiseras för ångest och depression, trots att det inte finns vetenskapligt stöd för att de skulle ha dessa svårigheter i högre omfattning.
kan bero på att flickor i mindre grad är hyperaktiva och störande i sitt beteende.
Det finns också andra studier som har visat att läkare är mer benägna att ställa diagnosen ADHD på pojkar än på flickor, även i de fall flickornas symtom är jämförbara med pojkarnas.
Flickor lider av ADHD i tysthet – och får också i vissa fall betala ett pris för att de inte bli diagnostiserade.
Flickornas situation måste uppmärksammas mera eftersom deras problem är minst lika stora, trots att de inte har samma utåtagerande beteende.
Det finns inga skäl till att flickor skall stå utan hjälp.
Mer forskningsinsatser behövs också på behandlingsområdet eftersom även behandlingen är anpassad efter pojkars behov!
Hyperaktivitet
Kommentarer - 0 st. | Kategori - c.DIAGNOSER | Daterat - 2011-08-10 » 13:05:04
Hyperaktivitet er en fysisk og psykisk tilstand hos barn og vuksna der personen er overaktiv eller unormalt urolig og rastløs.
En hyperaktiv person beveger ofte kroppen mer enn vanlig når han eller hun sitter eller står, prater mye, er mer impulsiv og kan også lettere bli irritert og få andre sterke følelsesreaksjoner.
Hyperaktive har dessuten ofte kortvarig eller sviktende oppmerksomhet, for mange er dette egenskaper som er en naturlig del av personligheten uten at det skaper store problemer.
Den energiske atferden kan tvertimot være positiv i mange sammenhenger, for eksempel føre til stor arbeidskapasitet eller kreativitet.
Men den kan også forstyrre og avlede langvarige eller uinteressante arbeidsoppgaver.
Når hyperaktiviteten skaper vansker for personen selv eller andre i nærmiljøet, kan tilstanden klassifiseres som en medisinsk forstyrrelse.
Slanguttrykket «hyper» brukes for å beskrive noen som er i en hyperaktiv tilstand.
Hyper er opprinnelig en gresk preposisjon med betydningen «(ut) over» og tilsvarer det latinske super.
Hyper- brukes som forledd i mange sammensatte fremmedord som betegner noe som er overdrevent eller stiger over det normale.
Tilstander og lidelser med hyperaktivitet
Hyperaktivitet er ofte forbundet med andre tilstander, særlig lidelser som ADHD (Attention deficit hyperactivity disorder), Fetal Alcohol Spectrum Disorder (FASD og forstyrrelser innen autismespekteret.
Hyperaktivitet er dessuten vanlig ved bipolar lidelse (tidligere kalt manisk-depressiv lidelse).
Hyperaktivitet forekommer i tillegg ved ikke-organiske forstyrrelser som koffeinisme, en tilstand som kan oppstå ved langvarig bruk av store mengder kaffe (over en liter om dagen).
Også andre sentralstimulerende stoffer, for eksempel amfetamin, kan gjøre brukeren urolig, opphisset og «hyper».
Amfetamin brukes samtidig medisinsk for å behandle hyperaktivitet fordi stoffet gjør brukeren mer våken, konsentrert og oppmerksom slik at han eller hun lettere kan styre sin indre uro.
Enkelte rusmisbrukere med lidelser som gir hyperaktivitet, kan derfor ubevisst ha «selvmedisinert» seg ved å bruke amfetamin, selv om dosene er for kraftige og effekten samlet sett blir negativ.
Hyperaktivitet eller ADHD kan forekomme sammen med andre tilstander.
