Tänkte berätta lite om min barndom och detta med asperger och adhd som på den tiden inte var så upplyst utan allt var nu föräldrarnas fel och det ville inte vara prat om den diagnosen för huvudtaget.

Om dom bara hade hört på min mamma så hade kanske mitt liv sett helt annorlunda ut, vill bara ta upp detta en gång till för er som inte fått med er det att vi med asperger, speciellt asperger har väldigt lätt för att hamna i ett missbruk och fastna där.

Då jag var liten så syntes dom här dragen väldigt mycket och alla dom här diagnoserna är nu autism, en del har dom enormt starka och andra medels och andra lite grann. Men när det handlar om mig så ville dom inte veta av detta psykologerna på barnpsyket.

Min mamma satt och sa att det är något fel i huvudet på mitt barn och så började hon gråta och då svarade dom henne att det är helt normalt att känna så som mamma och även jag själv sa många gånger till mamma att Mamma jag är inte som alla andra, varför är jag inte det och hon visste ju inte vad hon skulle svara för hon såg ju det som jag kände.

Jag var även väldigt osams med andra barn, få som jag kom överrens med och tydde mig mer till djur och när någon pratade med mig så försvann blicken min ut i tomma intet och jag var inte kontaktbar.

Jag hade svårt på skolan för mattematik och även svårt för att sitta stilla, mamma sa många gånger att jag hade myror i byxorna och ja det kan man nog lungt säga att jag hade.

Jag bodde nu långt ifrån andra barn och jag satt bara och ritade, limade och klippte, leksaker var noll intressant för mig men och stöka till det var jag duktig på men inte städa undan det.

Så mamma hotade många gånger med en sopsäck om jag inte började städa och den sopsäcken den kom hon med en dag också. Men jag brydde mig inte, så länge jag hade mina pennor, papper, klister och sax så var det nog behövde inte mer än det.

Så jag frågade mamma om jag skulle hjälpa henne med och kasta mina leksaker och så blev det nu också. Jag hjälpte henne och lägga alla leksaker i den sopsäcken som hon sen ställde ut i boden och inte frågade jag efter dom heller.

Samma hade jag ett kontorskrivbord på mitt rum och i en av lådorna hade jag jord och så maskar i så min pappa gorde som min mamma, hotade med att en gång till så sätter han ut det i boden och sån blev det nu också.

Jag var nu aktiv hos psykologer upp till jag var 15 år utan några som helst framsteg, jag ska lova er det att om jag hade orkat stämma dom och även barnpsyket för alla fel dom har gort med mig genom att inte lyssna på mamma så hade jag det tro mig.

Jag drog mig mycket till djur och sedan jag hade svårt med och visa känslor för människor så var det lättare och visa djuren detta. Att ha både asperger och adhd är nu något som är positivt på många områden för adhd har svårt med tider medans asperger är noga med tider och det var jag, alltid kom jag hem då jag skulle.

Aspergers har svårt med och vara social medans adhd inte har problem med det och det är där min adhd kommer in så jag har nu mer asperger än adhd. Och många gånger så hjälper bägge varandra, men i dag är detta väldigt upplyst och barn får sin utredning i tidig ålder för dom börjar på skolan.

Att är det så att ni misstänker att erat barn har detta så kan ni gå in på diagnoser på mina kategorier och läsa. Och vill inte någon höra på er som lärare eller andra så sätter ni er ner och skriver ner alla dom symtomen som liknar dom diagnoserna.

Och så drar ni ut denna informationen inne där och slänger upp framför ögonen på dom som inte vill lyssna. Det är så oerhört viktigt att ni får detta gjort om ni misstänker att erat barn har detta för dom har 99% chans till att ända upp i själv medicinering och i detta helvete som jag har varit i.

Och ALDRIG GE ER utan stå på och få igenom detta och är det ingen som då lyssnar: Gå till någon annan för det är NI som är barnets föräldrar och det är NI som känner ert barn bäst sedan ni har buret på det i 9 månader i magen.

Och låt aldrig någon annan få säga så som dom gorde till min mamma, för mitt liv hade nog sett och varit helt annorlunda om dom bara hade hört på min mamma.

Kram Jess.