Om Hepatit C
Hepatit C är ett virus som orsakar inflammation i levern, vilket så småningom kan leda till ärrbildning i levern. Detta kan i sin tur på sikt leda till en försämring av leverns funktion. De flesta märker inte av att de blivit smittade med hepatit C eftersom sjukdomen ofta ger inga eller mycket vaga symptom. Med dagens behandling finns goda möjligheter att bota hepatit C.
Vad är hepatit C?
Ordet hepatit betyder inflammation i levern. Hepatit kan orsakas av flera olika saker, till exempel alkohol, läkemedel och virus. Bland virushepatiterna är hepatit A, B och C mest kända. Hepatit C är ett blodburet virus som angriper levern och leder till inflammation. Viruset har funnits länge men upptäcktes först 1989. Problemet med hepatit C är att infektionen oftast inte läker ut av sig självt. Har man varit smittad längre än sex månader läker infektionen inte ut utan behandling och tillståndet kallas då kronisk hepatit C- infektion. Man känner till sex olika varianter - så kallade genotyper - av hepatit C. Vilken genotyp man är infekterad med har ingen betydelse för vilken grad av leverskada man eventuellt får av infektionen. Däremot är genotypen av betydelse för chansen till utläkning i samband med behandling, eftersom de olika genotyperna svarar olika bra på de läkemedel som används idag. I Sverige är genotyp 1, 2 och 3 vanligast, och ungefär hälften av alla smittade i Sverige har genotyp 1.
Hur vanlig är sjukdomen?
Man räknar med att ungefär 170 miljoner människor i världen är smittade med hepatit C. I Sverige känner man till ungefär 40 000 smittade personer. Eftersom infektionen oftast inte ger några symtom som gör att man söker sjukvård finns ett stort mörkertal.
Hur smittar hepatit C?
Hepatit C är ett blodburet virus. En vanlig smittväg utgörs av tidigare eller pågående intravenöst missbruk. Personer som fick blodtransfusion före 1992 kan också vara i riskzonen. 1992 infördes kontroll av alla blodgivare avseende hepatit. Har man fått blodtransfusion efter detta år behöver man inte vara orolig. Risken för sexuell smitta vid hepatit C är liten men man bör alltid skydda sin partner genom att använda kondom i samband med tillfälliga sexuella kontakter. För en gravid kvinna med hepatit C finns en liten risk att hon smittar sitt barn i samband med graviditet och förlossning. Amning innebär ingen risk för smitta. Andra smittvägar utgörs av tatuering och piercing. Det är viktigt att påpeka att hepatit C inte smittar genom vanliga sociala kontakter människor emellan. Hepatit C lyder under smittskyddslagen, och du får mer information om detta av din läkare och sjuksköterska samt genom det så kallade smittskyddsbladet.
Vad händer i kroppen?
En följd av inflammation i levern är utvecklandet av ärr, så kallad fibros, som så småningom kan leda till skrumplever (cirros). Har skrumplever uppstått finns en risk att leverns funktion börjar svikta. Man vet också att en ökad risk för levercancer föreligger hos personer med hepatit C-orsakad skrumplever. Sjukdomen har dock ett mycket långsamt förlopp och de flesta personer med hepatit C får inte allvarliga leverskador. Risken för att utveckla en allvarlig leverskada minskar om man undviker eller helt avhåller sig från alkohol
Vilka symtom kan man få?
De flesta som smittas med hepatit C får inga symtom alls, vilket gör att infektionen för många passerar obemärkt. En del personer besväras av trötthet och ledvärk. Efter att ha blivit smittad med hepatit C vet man att ungefär var femte person läker ut infektionen spontant utan behandling. Om infektionen kvarstår ett halvår efter smittotillfället kallar man infektionen kronisk och den läker då inte ut utan behandling.
Hur utreds hepatit C?
Misstanken om hepatit C uppstår vanligen genom att man konstaterat förhöjda levervärden i samband med en blodprovskontroll. I ett första steg brukar ofta ett blodprov avseende så kallade antikroppar mot hepatit C kontrolleras. Förekomst av antikroppar innebär antingen att man tidigare haft hepatit C eller att man har en pågående infektion. För att säkerställa diagnosen tas ytterligare ett blodprov (HCV-RNA) för att påvisa själva viruset. Vid samma tillfälle mäts mängden virus i blodet och vilken virusvariant (genotyp) som finns. Genotyp och virusmängd styr sedan valet av behandling. I samband med vidare utredning av hepatit C kan man behöva genomgå en vävnadsprovtagning från levern, så kallad leverbiopsi. Levervävnaden undersöks i mikroskop, och ger information om graden av leverskada som sedan kan vägleda läkare och patient i beslutet om behandling. Vävnadsprovtagning är inte alltid nödvändigt utan diskuteras utifrån patientens situation. Utredningen brukar också innefatta blodprover för att utesluta samtidig förekomst av annan leversjukdom, som till exempel infektion med hepatit B.
