Många gånger så tänker jag tillbaka på den tiden som var i mitt missbruk och många gånger så undrar jag hur mitt liv hade varit om jag inte levd där jag har levd och hur jag hade varit som person i dag. Hade jag tagit allt förgivet och hade jag varit en sån person som trott livet var en dans på rosor, ja kanske det för det är ju det många människor gör, tar allt förgivet stort sett och dom klarar liksom inte och se det att om man önskar något så måste man bjuda till själv utan det dom gör är och tar förgivet att det skal vara så vilket är synd.

Hade jag kunnat ställa klockan tillbaka så hade jag gjort det tanke på min familj och det dom har genomlidit pga. mitt missbruk och mina val men samtidigt så hade jag inte vilja ställa klockan tillbaka pga. att jag har lärt mig just det att inte ta något förgivet. Jag har lärt mig att sätta värde på dom runt omkring mig och på det jag har, ärligt talat så tror jag inte att jag hade varit den jag är i dag om jag inte har levd så som jag har. Det och sitta utan tak över huvudet´, inte ha mat och inte kunna göra roliga saker som dom andra människorna kan.

Det gör något med en som person och vara narkoman och det enda man jagar efter är knark för att kunna må bra, det gör något med en som människa och man får nu upp ögonen för hur det livet är och det livet vill ingen av oss leva. När jag då har mött dom få människor som har brytt sig om mig, som har låtit mig få fira jul tillsammans med dom och deras familj och som kommer hem med mat till mig bara för att dom bryr sig om mig.

Så har jag blivit så glad och uppskattar det så mycket att jag har sett hur mycket jag sätter värde på deras omtanke. När jag även tänker tillbaka på min ungdom och då jag bodde hemma så går det upp för mig hur mycket jag har tagit förgivet av min mamma, kläderna tvättade, mat på bordet och allt det som man har då man bor hemma. Aldrig ta något förgivet utan se vad ni har i livet ert för en dag kanske ni sitter där jag var och dom andra och som många fortfarande lever i dag. Livet är allt för kort för att ta det förgivet och klockan tickar fortare å fortare för varje år du blir äldre, för om man ska få så måste man ge något av sig själv också.

Kram Jess