I mitt missbruk som bara vart värre och värre för varje dag, vecka, månad och år efter år så såg man bara mörkt på allt för varje gång det började se ut som att det skulle bli bättre och lättare så var det alltid något som hände och man kom sig inte vidare.

Jag satt så många gånger och speciellt varje gång jag satt med den där jävla sprutan att jag vill inte leva så här, detta är inget liv men i nästa sekund då man satt silen och fick den kicken av metamfetaminet så skulle man aldrig sluta med amfetamin.

jag fattar inte än en gång som många gånger ni har hört mig säga detta att jag trodde aldrig att jag skulle sitta här i dag drogfri och så älska mitt liv. Ett liv utan droger och jag mår så jävla bra, bra utan droger och mår bra för första gången sen den dagen jag blev född.

Så sdom jag ser på livet i dag har jag aldrig sett på mitt liv förut, ALDRIG och även om jag nyper mig i armen och det gör ont så är jag nu medveten om att jag är klarvaken.

Klarvaken i huvudet som jag aldrig någonsin har varit pga alla droger. Man tror att man sover och att det är en dröm men så är det inte men ändå så har jag nog inte förstått detta att jag är vaken och att jag är drogfri.

Jag vet hur svårt det är att ta sig igenom dagarna då man kämpar för att bli ren och jag vet hur lätt det är att ge upp pga att allt man måste ta sig igenom pallar man bara inte. För jag har själv gett upp alla gånger förut då jag har försökt bli rusfri och till den dagen då mitt val kom där det inte var så svårt att välja.

Jag hade också detta på mig att om jag inte kämpar mig igenom detta för att bli ren så dör jag och jag ville inte dö, har alltid viljat dö pga att jag inte hade något liv och i alla fall då min stora kärlek dog som jag absolut inte pallade av att gå igenom.

Men just den dagen där i 2008 då jag fick mitt epilepsi anfall och jag fattade hur allvarligt det var och då jag mötte min familj och såg hur dom höll på och bryta ihop för att jag såg ut som ett vandrande lik så ville jag inte dö.

Är det inte bra märkligt att man alltid har velat dö men då man hamnar upp i en situation där man inser att man dör om man inte gör något NU så vill man plötsligt leva och man kämpar sig igenom detta till alla odds.

Jag är så oerhört tacksam för varje dag jag vaknar och är i livet och varje händelse som kommer in i mitt liv blir jag otroligt glad för så om du hade gett mig en handuk som jag behöver pga att jag inte har handukar så blir jag överlycklig.

Jag har lärt mig att uppskatta livet på ett helt annat sätt för jag ser att det man tror är omöjligt visar sig att ingenting är omöjligt utan ALLT ÄR MÖJLIGT och det är HELT UPP TILL MIG SJÄLV hur möjligt allt är.