Nu som jag har tagit bort facebook så har jag även brytit all kontakt med alla i Lofoten, jag hade dom som jag såg som mina vänner på min vännelista där men nu finns ingen av dom i mitt liv mera, har inte telefon nummren kvar heller så detta betyder bara en sak och det är att jag är helt färdig med mitt förra liv. Så om det händer något som ex att någon av dom dör så kommer jag nog aldrig att få veta det och lika bra det för jag sitter nu bara och väntar på ett sådant hemskt besked. Om jag får veta något sånt så hade det nog tagit knäcken på mig för det är nu inte alls roligt att få veta att en kompis har gått bort och i alla fall inte om jag får veta något sånt om min bästa vän.

Så lika bra att det blev så som det här, det känns otroligt skönt då jag tänker på att jag har brytit med allt av mina vänner för nu kan jag ta ännu ett steg framöver. Jag saknar dom, ja visst gör jag det men jag kommer nu aldrig att kunna besöka dom pga att dom ännu är kvar i skiten, det är slut med egoismen i undervärlden. Men nu måste jag vara egoistisk och tänka på mig själv sedan jag har fått ett liv utan droger och då kan jag inte ha kontakt med mitt förra liv. Även om det var svårt att bryta med dom som alla sa att jag helst bör göra men jag var väll inte riktigt redo för att bryta vänskapen som jag är nu och så ville jag vara där om dom behövde mig och då menar jag om dom behövde prata.

Jag har nu alltid satt mina vänner före mig själv så om det var någon som mådde dåligt så mådde jag ännu dåligare. Fick veta en gång att min kompis utan namn hade varit utsatt för en dödsolycka, han hade kommit körandes och så var det en kille som välte på motorcykeln. Han  hamnade under bilen till min kompis och dog med en gång, jag försökte få tag på han men lyckades inte. Skrev på msn och sände sms utan resultat för jag visste att om han var rusad och detta hände så kommer han ta livet sitt. Ingen av våra gemensama vänner visste hur det var med honom och hur han mådde visste dom inte heller.

Jag var så rädd att jag nästan spydde för så illa mådde jag när jag inte fick tag på honom, kunde inte sova heller. Vart förbannad för att ingen visste något som helst hur han mådde efter denna tragiska olyckan men till slut efter 14 dagar så svarade han mig. Och han var inte påvärkad av något som helst då detta hände och då släppte mitt illamående och en lättnad.

För efter allt vi gick igenom det året 2001 så har han haft nerver och hade han varit rusad så hade han aldrig klarat av och hantera detta men nu är alla mina närmaste vänner ute av mitt liv. Så nu är det bara att ta steg nummer två då den dagen kommer och vad det är vet jag inte för det har hänt.