Måste få dela med mig det som jag tycker är så enormt tankvärt och vacket skrivet, ni behöver inte vara kristna eller tro på Gud för att läsa det för att tycka det är vackert skrivet.

En natt hade en man en dröm, han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himelen trädde plötsligt händelser från hanns liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter det ena var hanns, det andra var Guds. När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden, då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår.

Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv, detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta, "Herre" Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest HERREN svarade "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.