Hur ska man kunna se på sig själv som en person som är värd att leva ett liv utan droger eller alkohol man tycker inte att man själv förtjänar det och även att man tror att alla andra ser ner på en. Bara för att man är där man är men sluta tänk så för det är nu inte så för huvudtaget och det är nu helt upp till er själva om ni ska må bra utan rus. Och hur hårt ni är villiga till att jobba för att få den belöningen, det vet ni vad jag menar när ni kommer till den dagen då ni sitter rena och nyktra och har gort det i några år och har kämpat er igenom detta och segrat den kampen ni har och slåss med nu.

Men ni måste jobba stenhårt med allt vad jag nämner om  inne på min kategori Viktiga delar då ni ska bli ren, när ni har klarat det så hittar ni eran lycka både över livet och med er själva men inte före det. Jag själv har ju varit likadan och det är nu många som har sagt till mig att jag är en person som strör glädje och kommer in i rummet som en frisk pust, VAD JAG!!!! Jag förstog aldrig hur dom tyckte det för jag var nu inte ett dugg förbannad lycklig och glad inerst inne, jag tyckte inte alls att jag var så som alla alltid  sa om mig och när jag inte hade droger i kroppen så tyckte jag bara att livet var skit men jag sa det aldrig.

Då dom frågade mig...hur mår du Jess behöver du hjälp med något? Har du mat hemma? Har du pratat med läkare så att du kan få komma in över natten och villa upp dig? Bla, bla, bla. Jag svarade alltid detta ja jag mår bra men även piss, ja jag har mat hemma ( lögn ) Nej jag behöver inte hjälp med något slappna av, jag vill inte lägga mig in över natten och sluta tjata på mig och ju mer dom tjatade om hur jag mådde desto mer less blev jag och jag hatade när dom tyckte synd på mig pga att jag inte mådde bra.

För mina val jag har tagit i mitt liv så får jag nu bara stå för konsekvenserna av det också, många rena killar har sagt till mig att jag kan hjälpa dig ut av detta, bli tillsammans med mig för jag kan hjälpa dig....PISS HÅLL UPP MED PISS SNACKET PLEASE!!!! Fan vad skitsnack dom körde med många av dom för jag såg och visste att dom sa så för att göra en god hjärning för deras EGEN SKULL. Inte för min  skull i alla fall och för varje gång jag sa nej du kan inte hjälpa mig ut av detta, ändå så envisades dom med att jo det kan dom.

Bare ge dom en chans så skulle jag få se att allt skulle bli bra men när jag sa nej flera gånger och prövade få in i huvudet på dom att jag är inte den rätta tjejen för dom att vara tillsammans med. Jag är så nerkört av skiten och ni skulle aldrig ha klarat av ett förhållande med mig så vände dom och gick och mer hörde jag inte av dom.

Jag måste nu komma till det punktet i mitt liv att jag var tvungen att ta mig ut av skiten som ni alla vet och den enda som kunde hjälpa mig var bara mig själv ingen annan. Jag är helt emot att sitta på möten, jag tycker det är fruktansvärt jobbigt. Och det är för att jag kommer mig alltid nära någon person som gör att jag bekymrar mig mer för han/henne och då glömmer mig själv och ska hjälpa dom fast jag själv är sjuk. Även det med och sitta och höra på  andra hjälper inte mig ett dugg utan det är som sagt bara jag själv till sjunde och sist som kan hjälpa mig. Allt är upp till mig hur jag vill ha det och visst det kan vara skönt och veta att inte jag är själv om detta utan det finns så många andra i samma båt.

Även att man tar in allt för mycket av vad andra berättar om sig själva, att det och jobba med sig själv och det jag måste ta itu med för att komma mig vidare i mitt tillfrisknande, ja det glömmer jag helt bort pga. att sitta och ta in andras liv i mitt huvud. Jag har inte gått i terapisamtal ofta utan har nu haft Bruno och min läkare samt min mamma och min hund kom in i rätt tid och hon har nu hjälpt mig mest.

Men inga grupper har jag gått i, har blivit erbjuden det men har sagt nej, så jag har jobbat mig igenom detta helt själv och det som står inne på kategorien Viktiga delar. Under hela mitt tillfrisknande och min kamp så har allt detta kommit upp som jag absolut inte har kunnat fly ifrån, jag har haft det skit jobbigt dom här åren då jag har kämpat men hade ju absolut inget annat val heller.

Då jag måde som värst med alla skakningar i kroppen, spydde och allt det som man måste gå igenom så tänkte jag som så att vad har jag utsatt min kropp för och vill jag ha det så här att jag knarkar ihjäl mig och att jag sviker min familj än en gång och vill jag verkligen ha ett liv där drogerna styr mitt mående, nej kom jag fram till. Jag var tvungen att kämpa på och tänka logiskt att detta går över och håll ut om du vill ge upp Jess så vet du vad du förlorar och hur ditt liv slutar så jag kämpade på, kämpa , kämpa och kämpade och här sitter jag i dag och mår hur bra som helst.

Med så mycket glädje över att jag sitter i livet och får även vara med min familj varje dag, när jag vill och vart jag vill och har även en helt underbar hund som är mitt allt som har hjälpt mig något enormt mycket genom dom här åren. I dag när jag tänker tillbaka på det livet i undervärlden så vill jag absolut ALDRIG mer tillbaka dit det är inget liv att leva och du har inget liv heller för du existerar inte för omvärlden.

Genom att du själv har valt att det ska vara så, SÅ HÄR VILL JAG LEVA så som jag lever nu och vara lycklig och glad och det är jag bara för att jag har jobbat mig igenom och mött mig själv i dörren och när jag klarade det så hittade jag också lyckan och glädjen i livet och det och finnas till. Men det är nu något som tog mig lång tid, långt tid för att komma mig hit i dag, VÄLDIGT LÅNG TID OCH VÄLDIGT MYCKET ARBETE OCH KRÄVANDE AV MIG SJÄLV.

Jag tvivlar starkt på att terapi grupper hade hjälpt mig så här långt som jag har kommit i dag, jag hade aldrig klarat av och komma mig så här långt som jag har kommit i dag om jag hade tagit in all information och känslor från andra människor när jag själv mådde dåligt. Hade inte haft möjligheten till att jobba med mig själv och mitt tillfrisknande genom att höra på alla andra och deras historier, jag är en överlevare och jag vet nu varför jag valde mitt liv och vad jag är här för att jobba med.

Ni kan läsa om det inne på kategorien Bok tipps och jag valde mina två teman och jag överlevde och kämpade på av all min kraft jag hade kvar och hade jag inte valt dom två teman så hade jag nog inte klarat mig ut av mitt missbruk. Helt på egen hand och jag har inte heller lasta över allt jag gick och bar på och mitt dåliga mående till mamma. För hon mådde nog dåligt som hon gorde så inte har det varit lätt inte men jag klarade det i alla fall, wiiiiii.