Ni ungdomar som är inne här och läser så vill jag nu tala om att jag vet att 80% av er sitter och använder droger på helgerna och jag hoppas att ni tar till er av det som står här inne på min sida, att ni börjar och tänka i andra banor och att ni förstår allvaret i och börja vandra på den farliga vägen ni är på. Jag vill även påpeka för er som tänker som detta att det händer inte er. För det är just det som det kan göra och det är så fort hänt att ni hinner inte blinka en gång.

Och detta är på fullt allvar då jag säger det, jag själv har varit livrädd för sprutor så rädd att dom var tvungen att hålla mig fast för att sätta bedövningen hos tandläkaren. Och både jag och mamma sa att vi behöver nu aldrig vara rädd för att jag börjar med sprutor. Jag trodde ALDRIG i mitt liv att jag en dag skulle sitta som sprut narkoman för det händer inte mig pga. att jag var sprut rädd. Men det gorde det, det hände mig och det kan det med er också. Ni tycker det är häftigt och att ni har det skitkul men fråga er själva om detta: Är det lika kul den dagen då ni har skrivit på erat eget dödskontrakt! Och att eran familj bryter allt av kontakten med er! Sitter där och det enda ni äger är kläderna ni har på er!

Sätter er i enorma skulder för att ni är nere i skiten! Hamnar i fängelse för brott för att ni måste ha pengar till knark! Kunde ha satt en hel bunt med punkter för er för det är JUST DETTA som kan hända er alla. Och jag ska lova er att när den dagen kommer för er så är det allför försent, för sent att ångra på det. Och få allt ogort har ni ingen möjlighet för,för man ser inte själv hur fort det går nerför den backen och den uppförsbacken. ja den möter ni då ni ska ta er ut av skiten, den är tung och vandra uppför och det märker ni inte för den dagen kommer då ni är där.

Jag vill att ni i alla fall tar er en riktig allvarlig tankeställare efter att ni läst detta och om ni nyss har hitta in här så gå in på kategorien: Mina år i undervärlden som ni ser på höger sida. Så får ni nu läsa hur livet har varit för mig, jag kan inte tala om för er vad ni ska göra eller inte göra.

Men jag kan skriva och berätta om mitt liv och det som hände mig och så bara hoppas att någon av er förstår allvaret. Allvaret i det jag skriver. Jag räddar i alla fall en person av tio och det är det enda jag kan bidra med och som förstår det allvaret och börja vandra denna vägen. Det enda jag kan be er om är att tänka om och så hoppas att ni tar er till det jag säger. Och så be er om en sista sak, inte var så dum och ignorera allt för detta är nu livet. Verkligheten som är på tur och finnas för er om ni inte slutar och använda droger.

Kram Jess