Kommentarer - 0 st. | Kategori - a.MITT LIV & KNARKET | Daterat - 2011-08-12 » 23:56:37
Men det är något som man faktiskt inte kan hjälpa och det är även något som kan förstöra livet för många om man inte tar itu med dom innom ganska så kort tid, jag gick och bar på enorma skuldkänslor då Leif-Arne dog.
Så enormt starka att jag hamnade i sprutornas våld och även om jag visste det att det inte var mitt fel och att jag kunde inte ha gjort något med det ändå så hjälpte det inte att få det banka in i själen min.
Att det är inte mitt fel, jag kunde inte ha gjort något men jag vet än i dag att jag måste jobba med min sorg över hanns död, men jag är livrädd att gå djupt in i detta att jag vet inte hur jag ska hantera det.
Men som han jag har kontakt med på UBB säger att allt jag varit med om måste jobbas på för det är en enormt viktig del för att kunna leva ett bra liv med mig själv. Jag har det toppen i dag och kunde inte ha haft det bättre......så känner jag nu och ändå är det inte så utan jag måste möta detta öga för öga men som sagt.
För att komma sig vidare i sitt tillfrisknande så är man så illa tvungen vare sig man vill eller inte, jag har så långt kvar med mig själv väldigt lång väg kvar och man är inte över faro sonen att man kan falla tillbaka fören det har gått 5 år och visst jag är snart passerad den faro sonen för att falla tillbaka.
Men jag vet även att jag är så livrädd för att förlora allt detta jag har i mitt liv nu att det är liten risk för det om jag skulle ha fallt tillbaka nu så hade jag inte överlevd säger han som är min kontakt och ja så är det ju också så jag är nu tvungen att ta itu med min sorg och mina skulskänslor.
Skuldkänslorna jag har är inte bara Leif-Arne men även det min familj har fått genomgå och mest när det är mina småsyskon som jag fick veta nu i 2008 att dom har varit utsatta för grova sexuella övergrepp av sin far sen dom var 4 år.
I dag är bägge över 20 år men jag har skuldkänslor för att jag inte tog mig ut av knarket för längesen att jag inte tänkte på familjen min och hur dom hade det hemma och att jag inte ringde hem och visade att jag verkligen älskar dom som jag gör.
Men som sagt så är det lätt för andra och säga att det inte är sitt fel men hjälper det och blir man och känna annorlunda fast man vet och att dom har rätt?? Nej självklart inte men detta är nu nästa steg i mitt tillfrisknande för att kunna leva ett liv drogfri och ha det bra utan skuldkänslor och jag är nu redo att ta detta steget.
Fast jag är rädd som fan men jag vet att detta måste jag göra och det gäller för er också och jag önskar er lycka till i livet.
Kram Jess
