För en stund sedan så pratade jag med en kompis av mig i Norge som jag har kännt i 15 år och han säger till mig att han måste vara ärlig och säga detta att han gick omvägar på slutet. Då han såg mig ute på gatan och jag hörde hur ledsen han var då han sa det till mig. Han sa även att det var många som trodde det värsta då jag helt plötsligt bara försvann från Lofoten och att han aldrig hade trott detta om mig att jag skulle klara ta mig ut av skiten men det gjorde jag och han var så glad för min skull. Ja inte var det många som visste att jag flyttade hem igen och när då jag får höra honom säga detta att dom trodde det värsta hade hänt och då kan ni ju tänka er själva hur jävla långt nere jag var i skiten.

Det är svårt att se sig själv vara så nere eftersom man är i sin egen kropp och man vet ju hur härjad och sliten man har sett ut men att det är så hemskt som jag får höra mina vänner tala om är svårt för mig att föreställa mig för jag vet ju att jag inte har sett så frisk ut men hur illa det var. Är nog helt omöjligt för mig att kunna se med egna ögon och jag klandrar inte honom för att han gick en annan väg på slutet då han såg mig komma gåendes.´Kommer aldrig att klandra någon för det eftersom jag vet att dom fick ont i sig att se mig vara så fuckt nere i skiten och dom visste att dom inte kunde göra en skit för att hjälpa mig. Den här killen är själv ren i dag så gott som och då jag mötte honom igen efter den tiden i Oslo så hade han gift sig och fått barn så det är nu mycket det som gör att han var tvungen för sin egen del och gå omväg då han såg mig.

Vare sig han ville eller hade lust, är man tar sig ut av ett missbruk så måste man göra följade saker:

1. Flytta från den platsen du bodde på.

2. Bryta med dina vänner som fortfarande är i skiten.

Annars är det 99% chans till att du faller tillbaka själv, så även hur ont det gör att bryta med dina vänner så måste du det helt enkelt annars så kan du lika gärna skita i tanken att få ett liv rusfri, dom som är era vänner, riktiga vänner av er acksepterar erat beslut och är glada för eran skull för det är såna vänner jag har och dom säger till mig i dag att dom unnar mig detta och vara rusfri och att dom är glada för att jag kom mig från Lofoten.

Visst jag har kontakt med mina vänner över nätet och har haft besök av några också men det är dom som själva är rusfria som har varit här på besök hos mig och även mina vänner som ännu är kvar i skiten som jag har kontakt med. Är dom som är glada för min skull ja vad ska jag säga då jag får höra att en del trodde att jag var död att en del trodde det allra värsta om mig då jag helt plötsligt var försvunnen. Det finns nu inte så mycket att säga till det mer än att jag är i livet och att jag mår bra och att tack för att ni är den ni är....mina vänner.

Kom ihåg alla läsare att ni är värdefulla och ni är unikaoch det är för att ni är just den ni är, ni kan nu inte göra så mycket för eran vän om den är i skiten mer än och erbjuda eran hjälp och eran stötte men vill dom inte ta sig ut av skiten så finns det inte så mycket att göra. Mer än att be för att dom en dag sitter i ett liv rena och att dom är i livet, det är inte fel att gå omvägar om ni ser dom för jag förstår själv i dag varför dom gjorde det och det var inte för att vara en dålig vän som inte bryr sig utan det var för sin egen del.

Så inte ha dåligt samvete om ni är tvungna att ta det beslutet, avslutar här i Livetrs dagbok med en stor varm kram till er alla.