Så vad tänker man egentligen där man sitter i ett missbruk, vad är det som egentligen rör sig uppe i huvudet. Och på mig var det nu många tankar, tankar som det kom skam över i bland hur man kunde göra så här mot sin familj och framför allt mot sig själv. Men dom tankarna kom bara då man inte var rusad annars så tog man bort allt av det med knarket och man slapp då konfrontera detta med sig själv så och säga.

Men den tanken som ALDRIG försvann och den tanken som kom varje gång jag satt mig en sil var: Hur fan kunde jag sjunka så lågt att jag sitter här med sprutor jag som var livrädd för sprutor sitter nu här i mitt öde. Så här vill jag inte ha det för huvudtaget men tyvärr så var det nu försent och ångra sig och jag skämdes så många gånger över mig själv. Livet mitt är rena rama helvete och jag ska lova er att den känslan över och sitta där med sprutan i handen var nu ingen bra känsla och jag tänkte ja skit i det...törs jag inte ta livet av mig så knarkar jag ihjäl mig. Tänkte många gånger att min familj vill ändå inte ha mig tillbaka i livet deras.

FAST jag visste innerst inne att det inte var sant så använde jag det som en ursäkt för att fortsätta så som jag gjorde, vi missbrukare är duktiga på och hitta den ena ursäkten efter den andra för att kunna rusa sig. Men man skiter nu i det egentligen sedan man fortsatte som man gjorde, jag var helt enkelt less på och leva och ville nu bara dö. När man då får besked efter besked att vänner har dött så tänkte jag många gånger när är det min tur, skulle ha varit jag som dog istället.

Ja jag vet att detta låter trist i deras öron och det är trist också men det är nu så det är, man vill bara inte leva mer och det är fakta. Jag är nu glad för i dag när jag sitter här i livet och delar med mig allt detta till er läsare för förhoppningsvis så hjälper jag någon där ute som har tappat hoppet. Och alla känner sig ensamma och ha det så men så är det nu inte utan det är hur många som helst och ni är inte ensamma.

Kram Jess