Rädslan finns i oss alla människor och den kan vara på många sätt men det jag ska skriva om nu är den rädslan och ta sig ut av ett missbruk, den måste man arbeta bort själv för den försvinner inte bara så där helt utan vidare.
Det är helt naturligt och ha den känslan och bara tanken på och vara utan droger är en tanke som skrämmer något helt sjukt mycket för och ta det steget ut av sitt missbruk är ett enormt stort steg och man vet ju inget annat än att ha ett liv där det inte existerar något annat än knark.
Men man måste övervinna detta och om man ska kunna klara det så måste man våga, våga ge sig själv en chans att få ett gott liv med alla dom människorna runt sig och sin familj, jag ska lova er att eran familj är mer rädd än vad ni är men dom sitter med en värre rädsla än ni.
Då jag flyttade hem igen så tog mamma med mig till Borlänge och jag var precis i början av och ta mig ut av mitt missbruk och jag var skiträdd för att jag inte skulle klara av detta och i löpet av en timme så hade jag varit på toaletten ett antal gånger där jag både sket och pissade.
Jag tyckte alla glodde på mig och såg att jag var narkoman vilket dom gjorde med men förut så tänkte jag inte på det viset sedan jag alltid var påtänd och tänkte inte på detta då och var jag inte rusa så låg jag hemma i sängen som kunde vara i flera dagar.
Men nu var det annorlunda, annorlunda dels för att jag gick där utan att vara rusa och det och få ett liv utan rus men jag var rädd, jävligt rädd för allt och då menar jag allt som innebär att jag måste möta mig själv i dörren och ta itu med mina problem och min sorg efter första killen min som dog och det å leva i denna världen.
Jag skulle få en lång lång tid framför mig som är år och det var jag också rädd för men sedan jag fick det epilepsi anfallet och var tvungen att förstå att jag måste bli ren för annars så dör jag tog jag tjuren vid hornen och bestämde mig för att övervinna min enorma rädsla till och bli ren.
Ni ska veta det att den klarar alla att övervinna bara ni tillåter er själva och bestämmer er för att klara det, jag vet hur skrämmande det är bara vid tanken men ni måste sluta vara egoistiska och tänka på dom runt er, på eran familj och era barn om ni har några.
Rädslan försvinner när den tiden är inne och det är bara ni som kan få den till och försvinna ingen annan, ni måste möta den ansikte mot ansikte och det tar tid, lång lång tid men det är så mycket värt allt när den dagen kommer och då ni ser att det ni kämpar för var värd det.
Fråga er själva om detta:
Vill ni leva det livet ni lever och vakna varje dag och rusa er och då det inte finns något och få tag på så ligger ni skitdåliga och sjuka? Vill ni att eran familj ska ligga vakna om nätterna och vänta på en telefon om att ni är död? Vill ni ha det så? Nej självklart inte och det är det INGEN som vill och jag själv ville inte ha det så men tanken av och ta mig ut av detta helvete skrämde mig så mycket att rädslan van över mig och den hade makten över mig lika mycket som drogerna hade makten. Inte låt det gå så långt att ni kommer till den dagen då ni är tvungen att välja mellan döden och livet för om ni har otur så hinner ni inte och få det valet och den dagen har RÄDSLAN vunnit över er så ta tag i det och visa den att ni inte tillåter er själva att förlora. Rädslan är en del av nyckeln för att få ett rus fri liv precis som nyckeln till och kunna förlåta.
