I dag ska jag skriva om sorg och som alla andra inlägg jag gör så är det bara sånt som jag skriver om som är viktiga delar i livet sitt för att kunna leva. Och ha det bra med sig själv som rusfri.

Allt jag skriver om har varit det som jag har flyktat ifrån och det är ju helt fel min största sorg och den enda sorgen jag har haft i mitt liv, var och är ännu efter killen min som dog.

För er andra även föräldrar som flyktar från just detta och ha förlorat någon och sitt barn så snälla snälla ni, ni måste ta och bearbeta detta som ni upplever och genomgår för om inte.´Så för ni vet ordet av så är ni på en plats ni absolut inte vill vara och i makten som både droger och alkohol binder er till.

Inte låt sorgen få gå så långt att det kan bli skilsmässa mellan er för just det är det många som upplever och då kommer någon av dessa in i bilden, droger eller alkohol.

Det löser inga problem utan är bara ännu en utväg för att få slippa ta tag i det onda som sorger orakar för sorgen den gör ont, fruktansvärt ont. Men jag lovar er så sant jag sitter här att tiden läker alla sår och jag kan säga just detta eftersom jag vet vad jag pratar om.

Och om ni går efter mina råd så kommer ni att kunna hantera detta på ett helt annat sätt än vad jag gjorde. Till alla andra som redan har kommit sig så långt som det gjorde med mig så vill jag bara säga så här att en dag, en dag då/om ni blir rena.

Så måste ni möta detta vare sig ni vill eller inte och om ni vill ta er ut av ett missbruk så kan ni det. Ni kan precis vad ni vill och då säger jag så här till er att det är en viktig del i erat tillfrisknande som måste till och arbetas med.

Men då måste ni våga låta andra människor få visa att dom vill och kan vara där för er för jag hade bara en enda person som stöttade mig. Och som kom upp till mig i lägenheten, lägenheten som var på övervåningen av hennes hus och det var Leif-Arnes mormor.

Hon var den enda som visade mig att hon finns där för mig men efter jag flyttade ner till Lofoten så hade jag ingen som var där för mig, och la den armen om mig som var en stor hjälp och tröst för mig.

Och det slutade som ni vet att jag satt där en dag som sprut narkoman och flyktade från sorgen och smärtorna som knarket tog bort där och då. Så tänk över detta jag har skrivit om nu och ta en riktig tankeställare och lyssna på mina råd för jag unnar ingen, inte ens min värsta fiende att ända upp i den undervärlden som jag bosatte mig i.

Ingen förtjänar det livet och då menar jag ingen efter min egen erfarenhet av sorg så säger jag detta till er alla även till er som aldrig varit i undervärlden utan är rena och alltid har varit det.

Och aldrig tala om för någon som står er nära som förlorar någon att detta går över om ett år för det var just det läkaren sa till mig då jag började grina och då bröt jag ihop ännu mer och sa att detta går ALDRIG över.

Och jag fattar inte än i dag hur en läkare kan uttrycka sig på det viset.