När jag tänker tillbaka på den personen jag var i missbruket mitt och på den personen jag är i dag så är jag en mycket gladare person i dag än för snart 4 år sedan.

Men ändå så gorde jag det bästa ut av det hela och försökte alltid att ha humöret uppe så gott jag kunde då jag mådde dåligt så höll jag mig för mig själv för att det inte skulle gå ut över dom i min omgivning.

Alla som känner mig känner mig som en prat glad vän som kunde snacka skavsår i mina egna öron många gånger Och när jag var tom för ord i mitt ordföråd så frågade dom alltid hur det var med mig om jag mådde bra.

När jag sa att jag gorde det men det är bara att jag inte har något att prata om så trodde dom mig nog inte men inerst inne så mådde jag piss men sa det aldrig nästan, väldigt få som jag kunde säga det till.

Jag tänkte alltid som så att detta är bara jag själv som har orsakat, valt detta helvete till liv och då får jag bara ta konsekvenserna av mina handlingar och det gorde jag också.

Jag trodde nu aldrig att jag skulle få det livet jag har i dag och den glädjen som jag har för livet jag har aldrig haft glädje i mig, aldrig någonsin och livet mitt blev bara värre och värre den dagen jag skrev på mitt döds kontrakt.

Så fort som mitt liv då rasade utför är en skrämandes tanke när jag tänker tillbaka på det i dag.

Tappade 5 kg på 2 dagar då jag började med sprutorna för amfetamin är urin drivandes så hur mycket du än äter så går du inte upp i vikt jag förlorade mina tänder mer och mer och satt tandlös efter vart, inga tuggtänder.

Och då jag tuggade tuggummi så lossnade det stora bitar av tänderna, åt jag banan så lossnade det stora bitar där med men det klarade jag av och lära mig leva med men till idioten sparkade mig i huvudet och slog ut fram tanden min så var det nog det värsta jag upplevde.

Vågade inte smila och mina vänner tröstade mig med orden som att Jess du är nu lika fin för det och vi tänker inte på att tanden är borta. Men jag rusade bort alla dom tankarna och vetskapen om att min fram tand var borta, jag lever ännu med en nacke som är totalt förstörd efter den händelsen.

Jag kan inte sitta och läsa med huvudet nere så länge för mina problem kommer i nacken mitt liv i undervärlden är en tuff tid och dom i den miljön i Smedjebacken lever i en fantasivärld  där dom inte har en aning om hur verkliga livet är i undervärlden.

Dom har ingen aning om vad man måste offra för att kunna överleva förlorar sin familj som bryter kontakten för att dom inte klarade mera. Möter livsfarliga personer och man ser och är med om saker man helst skulle vilja slippa.

Så att jag hade humöret mitt på topp och klarade av och göra det bästa ut av mitt liv som sprut narkoman och kämpade på för att överleva så gott jag kunde är ett guds under.

Allt  jag har varit med om och jag reste mig alltid varje gång även om jag kände många gånger att detta går inte mera utan varför kan jag inte bara få dö.

Jag måste nu vara enormt stark psykiskt tanke på det livet jag har haft och även om jag har hamnat på sjukhus av överdoser så har jag nu vaknat upp och så fortsatt mitt liv.

Ett liv som absolut inte var ett liv för huvudtaget jag hade nu absolut ingenting mer än mig själv för min familj hade jag inte då och jag bodde nu också i ett helt annat land.

Jag hade ju mina vänner men det är nu inte många gånger nog heller tanke på det man verkligen ville ha det som alla andra människor har, det livet som jag har fått i dag.

Men jag hade tappat mitt hopp om allt för den glädjen och lyckan som kom in i mitt liv dog min stora kärlek var nu bara död en dag och det var då mitt liv förlorade allt av att ha lust att leva.

Det var nu det värsta jag någonsin har upplevd, det och förlora sin stora kärlek var allt för smärtsamt men här sitter jag i dag, en glad tjej som för 1 gången är glad i livet sitt.

En ren tjej som har kämpat sig ut av sitt tunga missbruk på egenhand.

Och en tjej som känner en glädje av att kunna hjälpa andra som  är och börjar ta sig ut av sitt missbruk.

Jag trodde aldrig att jag skulle ge sån styrka och det hoppet till andra som dom har berättat för mig att jag ger även det ger mig glädje och se ljuset i livet mitt.