Detta hände under det året då Knut levde och även på slutet då allt började bli mer och mer crazy. Jag och Knut hade varit hos en kompis av oss och satt där och tryckte i oss gudarna vet allt av droger och skulle nu hem till oss.

Det var på vintern och ingen av oss var riktigt vid våra fulla fem och då sätta sig i en bil så pass påtända som vi var + alkohol och annat skit är ju något som en knarkare skiter i att det kan nu hända en olycka.

Då vi kommer över en plats som heter hagskaret som är en av många platser som det händer döds olyckor på så vänder Knut sig om och ser 2 andra vänner av oss köra bakom. Knut gasar på och i och med att vi kommer upp backen som är kurvig och väldig bratt ner och fjällen gör att du inte ser om du får möte.

Då vänder han sig om igen, ser våra vänner samt en hund och tror det är snuten och han får panik och gasar på till över 200 km timmen och där snurrar bilen runt och av vägen och fastnar i snön som räddade oss.

Jag kommer så väl ihåg hur jag kände hjärtat mitt och jag trodde vi var döda, tog en stund för jag kom till mig själv och att vi levde. Hade det inte varit så mycket snö som det var just det året och som tog emot bilen så hade vi varit döda.

Tur att jag även hade bältet på mig atyt jag tänkte så långt den gången där vilket jag inte brukar göra och varit utan bälte. Våra vänner kom springandes och dom var bombsäkra på att vi var döda.

Flera gånger har jag varit med om att sätta mig i en bil då både jag och föraren har varit så påtända och haft så mycket knark i kroppen och så har det hänt något.

Jag och Roar var ute på mc och åkte och lika där påtända som flyg men där hände det aldrig något och det är nu bara ett guds under tanke på att vi var uppe i 255 km timmen med en MC.

Det som är saken med det hela är att när man är rusad på knark så tror man att man klarar allt att man kan köra bil eller mc och kunna hantera den vilket man absolut inte kan för huvudtaget.

Och vara uppe i 255 km med en motorcykel och i Lofoten i tillägg med fåren som ligger mitt på vägen för dom går nu lösa på fjället varje sommar och kommer då ner till vägen och lägger sig utan att flytta på sig.

Så har vi alla kurviga vägar, fjällen som skuler om du får möte och inte snacka onm små stenar som kan ligga på vägen. Och ha någon som talar om för en hur farligt det är att vara ner knarkad och så göra något sånt här får till svar varje gång att det händer inget för jag är så säker på och hantera bilen /mc.

Att jag lever i dag och inte dött i någon olycka är nu tack vare min skyddsängel.