Att klara av och vara tacksam för det man har och det man får har dom flesta människor svårt för att både visa och vara och det är nog för att dom alltid har haft allt i livet sitt, fått allt serverat på ett silverfat och det för nu med sig att dom inte förstår andra människor vad dom går igenom.

Jag själv har nu svårt för att umgås med dessa människorna för vad man än gör och ger dom så sätter dom inte värde på det utan dom har svårt för att visa glädje över det man ger dom och i bland så blir jag nu väldigt irriterad över just detta. Själv så har jag kämpat för att överleva och jag har nu inte haft sån uppfostran av min mamma heller för den delen som gör att jag är en otacksam person utan vi alla ungar har alltid blivit glada för det vi har fått.

Men när jag skrev på mitt dödskontrakt det året i 1997 så fick jag en helt annan syn på livet, fick även en helt annan glädje den dagen då jag var tvungen att ta mitt val för att leva och att jag i dag sitter här som en människa med så enormt mycket tacksamhet för att jag sitter i livet. Och klarar av och se på saker och ting i ett helt annat perspektiv när jag då möter människor som absolut inte klarar av och vara tacksamma och bara klagar över allt och även drar nytta av andra människor runt sig för att dom är så jävla giriga.

Och så inte klarar av och säga tack för att du finns gör mig både ledsen och irriterad man måste vara tacksam för det man har. Dom människorna runt sig och våga visa att den glädjen över att dom existerar för det är ju så som med allt att en dag så har dom nu inte kvar allt detta dom alltid har haft. Livet kan vända fortare än vad man tror och därför måste man också visa sin tacksamhet över vad man har för när den dagen kommer så finns det inte någon som orkar hjälpa dom pga att den jävla otacksamheten har funnits.

Jag önskar så att dom människor som jag pratar om fick pröva på det livet där inget blir serverat på silverfat där dom sitter utan mat och pengar. Dom hamnar upp i helvetet själva och det är då det kommer att gå upp för dom hur bra dom har haft det tidigare. Det är nu inte bara vi missbrukare som får en helt annan syn på livet utan även dom som får veta att dom har cancer eller en annan döds dom.

Och många förstår inte hur dom kan se livet på det sättet som gör och att dom klarar av och ha en del av sin glädje kvar där inne en plats men som sagt så får man en helt annan syn på livet sitt och ser många saker som ingen annan människa ser Och varför måste det gå så långt som med mig att jag var tvungen att ta mitt val om att leva eller att dö och att andra får veta att dom är döende för att det ska gå upp dom att livet är för kort och där och då klarar av och förstå att livet är nu för kort för att ta allt förgivet.

För kort för att inte visa tacksamhet över det livet ger oss, människorna runt oss och att man blir en helt annan person än den man var tidigare för allt detta hände. Även om jag inte tog precis allt förgivet så gjorde jag det ändå på ett sätt pga. att då jag bodde hemma så fick jag kläderna tvättade, maten på bordet, en mamma som köpte det jag behövde, ett eget rum och även om jag fick jobba hemma för att få min månadspeng.

Så fick jag den ändå varje månad så en dag, en dag så förlorade jag min kille och som var min stora kärlek i livet och eftersom jag tog förgivet att det skulle vara oss livet ut så förde det med sig då han dog att min värld rasade totalt och en dag hade jag skrivit på mitt eget dödskontrakt.

Det var från den dagen då jag slutade ta allt förgivet och inte trodde jag och i alla fall inte mina vänner att jag skulle ta mig ut av detta utan behandlingshem och många trodde nu att jag var död när dom inte såg mig mer. Dom som inte visste att jag flyttat hem igen, jag har hört flera som sagt att dom trodde det värsta då jag plötsligt var borta och hur illa är inte det, i dag då jag kommit mig så långt som att ha varit ren i snart 4 år. Så har jag den enorma stora tacksamheten över att livet har gett mig en chans och alla underbara människor som finns i mitt liv.