Jag har alltid haft svårt för när andra börjar gråta och tycker synd på mig pga. att jag varit missbrukare för jag själv har aldrig tyckt synd på mig för det har det varken varit eller är. Jag valde nu mitt liv själv och ingen som har tvingat mig till och bli sprut narkoman och dom valen man tar i löpet av sitt liv har sina konsekvenser och dom får man bara ta.

Men mitt liv och mina val kunde ha förhindrats om dom på barnpsyket lyssnade på min mamma och inte detta pratar man inte om det är nu tyst tyst. Precis som om det var en synd och ha asperger och adhd för ingen på min tid ville prata om just detta.

Så mitt liv kunde ha varit annorlunda men den killen som har en pappa som är heroin missbrukare och som satt den första silen med heroin på sin son. Han är det synd på för han valde inte detta utan vart hållen fast av en annan person mens hanns pappa tvingade honom att skriva på sitt döds kontrakt.

Då kan man verkligen tycka synd om den killen och hur det går för honom i dag vet jag inte heller jag känner nu inte killen och vet inte vem han är heller men detta var det snack om på Tv för många många år sedan.

Jag har haft ett helvetes liv och jag har fått betala dyrt för mina handlingar men som sagt jag har aldrig klagat för någon. Varför ska andra få höra mina klagomål över mina handlingar och mina val som jag tog själv det är nu min faktiskt familj som har fått lida mest och jag kan nu aldrig föreställa mig hur dom har haft det.

Jag tänkte nu som så att dom ska vara glada att jag bodde i Norge och inte visste allt som hände mig, min mamma säger i dag efter att hon har varit med på min resa och under hela mitt tillfrisknande att hon är glad för att hon inte visste allt detta hon vet nu i dag och visst är det så allt.

Hon visste bara att hennes först födda dotter satt i ett annat land nerknarkad och med fanskapet till sprutor hon hade absolut ingen aning om vad jag tog eller då jag hamnade på sjukhuset i överdos av det ena och andra av tabletter men hade hon vetat allt detta så...

Låg alla nätter vaken i väntan på ett telefon samtal eller att polisen ringde på dörren med ett besked om att hennes dotter är död. Ja då hade hon tagit livet sitt, därför tog hon även det enorma, fruktansvärda men nödsvändiga beslut om att bryta all kontakt med sin dotter.

Vilket jag förstår i dag mycket väl, inte då men i dag gör jag det för hon var tvungen att tänka på att hon även har 3 andra döttar och när jag då i 2003 vart kristen och vi fick upp kontakten igen och hon var även hos mig i Lofoten och såg att jag kom mig upp.

Men senare efter 5 månader föll tillbaka i skiten så vart detta nog det mest fruktansvärda en mamma kan uppleva. Jag svek henne än en gång men ändå fick jag fira julen med dom men kom hem rusad och låg i sängen av abstinenser.

Och drog till Smedjebacken och rusade mig vilket hon både såg och kände lukten av då hon hämtade mig, tänk vad hemskt för en mamma och se sin först födda dotter dö framför ögonen på henne mer och mer. Och hon kunde absolut inte gjöra en skit utan efter den julen i 2004 så bröt hon än en gång med mig.

Men jag ringde nu hem påtänd och aldrig nykter för att hon skulle veta att jag levde fast jag hörde hur mycket det smärtade henne så sket jag i det och fortsatte mitt val och rusa mig.

Är det synd på mig? Nej det är det inte för detta var mina val och jag fick  ta mina konsekvenser av dom med så är livet och kommer alltid att vara, konsekvenser av sina val och handlingar.

Och dom som har valt sitt liv själva i missbruk har nu tagit det valet själv och har nu ingenting att beklaga sig över. Ja jag vet att det kan höras hårt ut för många men det är nu sanningen, man väljer själv vilken väg man ska vandra och som jag sa i början här att mitt liv kunde ha förhindrats om dom hade lyssnat på mamma.

Jag vet i dag som min läkare talade om att vi med asperger speciellt asperger har lätt för att hamna i ett missbruk och fastna där men ändå tog jag valen själv som kunde ha förhindrats som sagt.

Och i dagens läge är just detta med både Asperger och ADHD väldigt upplyst, tack och lov och barnen får sin utredning i tid, för det gör att dom kan räddas från detta. Bara dom är observanta över vad som behövs för deras barn så det inte händer det som kan hända.

Kram Jess