Inte någon trevlig bild precis.
Kommentarer - 0 st. | Kategori - a.MITT LIV & KNARKET | Daterat - 2011-08-17 » 21:35:15
Denna bilden är inte så trevlig precis och inte filmen heller om man säger så.
Min mamma hyrde nu filmer som skulle skrämma skiten ur mig då jag var tonnåring
Och då var det denna filmen som jag inte kommer i håg namnet på.
Så här blir man och se ut om man använder orena sprutor.
Och samma spruta många gånger.
När jag tittar på denna bilden och tänker tillbaka på den tiden:
Då jag använde samma spruta upp till 20-30 gånger.
Och då kokade man nålen, tog sandpapper för att vässa till spetsen
Och det var när man inte hade pengar att köpa nya sprutor för.
Så glad för att det inte gick så långt som med denna killen på bilden.
I Norge så kan du köpa sprutor på apoteket men inte här i Sverige.
Och det hade nu varit bra om dom hade haft så.
För det hade minskat riken för HIV och Hepatit.
Skuldkänslor
Kommentarer - 0 st. | Kategori - a.MITT LIV & KNARKET | Daterat - 2011-08-12 » 23:56:37
Men det är något som man faktiskt inte kan hjälpa och det är även något som kan förstöra livet för många om man inte tar itu med dom innom ganska så kort tid, jag gick och bar på enorma skuldkänslor då Leif-Arne dog.
Så enormt starka att jag hamnade i sprutornas våld och även om jag visste det att det inte var mitt fel och att jag kunde inte ha gjort något med det ändå så hjälpte det inte att få det banka in i själen min.
Att det är inte mitt fel, jag kunde inte ha gjort något men jag vet än i dag att jag måste jobba med min sorg över hanns död, men jag är livrädd att gå djupt in i detta att jag vet inte hur jag ska hantera det.
Men som han jag har kontakt med på UBB säger att allt jag varit med om måste jobbas på för det är en enormt viktig del för att kunna leva ett bra liv med mig själv. Jag har det toppen i dag och kunde inte ha haft det bättre......så känner jag nu och ändå är det inte så utan jag måste möta detta öga för öga men som sagt.
För att komma sig vidare i sitt tillfrisknande så är man så illa tvungen vare sig man vill eller inte, jag har så långt kvar med mig själv väldigt lång väg kvar och man är inte över faro sonen att man kan falla tillbaka fören det har gått 5 år och visst jag är snart passerad den faro sonen för att falla tillbaka.
Men jag vet även att jag är så livrädd för att förlora allt detta jag har i mitt liv nu att det är liten risk för det om jag skulle ha fallt tillbaka nu så hade jag inte överlevd säger han som är min kontakt och ja så är det ju också så jag är nu tvungen att ta itu med min sorg och mina skulskänslor.
Skuldkänslorna jag har är inte bara Leif-Arne men även det min familj har fått genomgå och mest när det är mina småsyskon som jag fick veta nu i 2008 att dom har varit utsatta för grova sexuella övergrepp av sin far sen dom var 4 år.
I dag är bägge över 20 år men jag har skuldkänslor för att jag inte tog mig ut av knarket för längesen att jag inte tänkte på familjen min och hur dom hade det hemma och att jag inte ringde hem och visade att jag verkligen älskar dom som jag gör.
Men som sagt så är det lätt för andra och säga att det inte är sitt fel men hjälper det och blir man och känna annorlunda fast man vet och att dom har rätt?? Nej självklart inte men detta är nu nästa steg i mitt tillfrisknande för att kunna leva ett liv drogfri och ha det bra utan skuldkänslor och jag är nu redo att ta detta steget.
Fast jag är rädd som fan men jag vet att detta måste jag göra och det gäller för er också och jag önskar er lycka till i livet.
Kram Jess
En dag slog det mig detta.
Kommentarer - 0 st. | Kategori - a.MITT LIV & KNARKET | Daterat - 2011-08-10 » 14:11:52
Då jag gick hem så slog det mig att hur härligt det är att vara drogfri, fan vad skönt att slippa jaga efter något man måste rusa sig på för att kunna fungera i vardagen och att jag möter på människor varje dag som jag pratar med och gör det då jag inte är rusad.
Jag har min lillasyster som är min granne kommer hit på besök, till sin storasyster och får uppleva att storasyster är ren. Sitta och prata med mig och äta mat tillsammans med mig och vi skrattar så vi kiknar av skratt, hur härligt är inte det?? Jag kan tala om för mina vänner i Norge att nu har jag varit ren i 3 år utan åtrerfall och dom är glada för min skull och det värmer så otroligt mycket i mitt hjärta att få höra dom säga det.
Jag fattar inte själv att jag i dag är rusfri, så många gånger jag undrat då jag satt med sprutan i handen att va fan håller jag på med, det är inte detta livet jag vill leva. I alla år för jag flyttade till Norge så hatade jag mitt liv, kan inte komma på en enda gång jag varit lycklig och trivits med mig själv. När jag då flyttade till Båtsfjord och fick uppleva vad lycka var så fölrlorade jag han och mitt liv var bara en enda tomhet och mitt liv rasade nerför som jag aldrig hade kunna tänkt mig. Nu för 3 år sen så hade jag bara ett enda val och det var att antingen dö eller överleva.
Jag valde det sista och i dag älskar jag mitt liv, fått en helt annan uppfattning än jag hade i alla år tidigare, jag hade ju inget annat val än och kämpa mig ut av helvetet och det har jag gort utan behandlingshem tack vare min underbara familj och UBB. När man bara väger 39 kg som jag då gorde när jag kom hem så är man så sjuk att man inte klarar av och gå nästan men jag gav mig fan på att aldrig svika min familj mer, jag fick även min utredning färdig förra året och fick diagnosen Asbergers och ADHD. Så nu går jag på concerta som har förändrat hela mitt liv, jag mår så otroligtr bra i dag och efter jag började på concertan så har jag inte haft sug efter amfetaminet en enda gång. Alla klarar av om dom bara vill men bara om dom själva vill för se på mig…..jag är i verkligheten för första gången i mitt 37 åriga liv.
