Min mamma tycker jag är för mager men själv så ser jag inte det tanke på mina 39 kg i 2008 så kan jag nu inte påstå att jag är för mager här eller!! Jag är nu 168 cm och väger hela 50 kg men det är nu concertan som stoppar min vikt och även att jag går mycket med min hund varje dag så jag kan inte hjälpa detta men jag mår nu bra och är inte det huvudsaken då?

Jag kan ju inte stoppa upp mitt liv och sluta röra på mig för att jag får höra att jag är för mager, Min mamma nekade mig till och med och vara med på hundpromenader pga. att jag måste upp i vikt. Jag tror hon har glömt lite hur jag såg ut första gången då jag kom hem i 2008 sedan hon menar detta men samtidigt så förstår jag henne och hon är nu bara så rädd för att förlora sin dotter igen.

Tror aldrig den rädslan släpper hos hon och jag ser hur panikslagen hon blir om jag nämner puben en helg och jag klandrar inte henne för det, ni ska veta det att det tog mig så gott som nästan 2 år för att få tillbaka hennes tillit till mig. Det är också något man måste förtjäna för att få den och jag skal lova er att den kommer nu inte över natten så där.

Speciellt inte om man har svikit sin mamma flera gånger som jag har gort tidigare i mitt missbruk men ibland kan det vara jätte jobbigt, jobbigt och få höra hela tiden hur mager man är. Jag har aldrig mått så bra som jag gör i dag och jag tyckte det var jobbigt och höra hur fet och ful jag var. Den tiden på skolan men detta är nu lite jobbigare faktiskt, jag kan nu inte säga emot henne sedan det har sina andledningar till mammas rädsel pga. mina svek om och om igen men tiden tar tid till att komma sig igenom allt.

Så var man inne från en skön promenad och i dag mötte vi 2 tikar som China lekte med och tur att man har en så pass snäll hund som man har. Den ena tiken har vi mött flera gånger men den andra var det 1 gången, jag har nu tankarna på och tatuera mig fast över mina ärr i arm vecken efter sprutorna och det blir nog drakar som vanligt. Eftersom jag är en samlare av dom och så är dom ju så vackra också, jag har enorma smärter av och till i arm vecken och det är nu för att jag har stuckit sönder dom så mycket och använt samma kanyler upp till flera gånger och inte är det skönt inte.

En del blir fast i självaste nålen och blir beroende av den men för mig var det den kicken, om ni har fått kontrastvätska någon gång då ni skal rönka er så kan man nästan sammanlikna det med det. Amfetamin blir man väldigt beroende av och speciellt metamfetamin men även om det är en lika tung drog som heroin.

Så är nu amfetamin mer psykiskt beroende medans heroin är både psykisk och fysisk beroende och heroin är nu ännu värre och ta sig ut av än amfetamin. När jag sitter här inne och skriver mycket om mitt liv och om droger så kommer den känslan om att kroppen min är sliten och jag är även otroligt glad för att jag slipper vakna upp och börja jaga efter den skiten varje dag för resten av livet ut.

Men detta är nu bra för mig mitt skrivande och när jag då får kommentarer om att jag ger andra människor styrka och hopp så får jag ännu mer motivation att ha denna sidan och utöka den så gott jag kan och jag blir så glad för att jag kan hjälpa andra. Missbruk finns i många olika grader och det finns spelmissbruk, Alkohol missbruk, mat missbruk ,drog missbruk, ja hur många olika varianter som helst av missbruk och den ena är värre än det andra.

Det är alltid svårt att ta sig ut av alla dom här men jag har nu varit inne på olika sidor på blogg.se och jag kommer nu över många sidor som har med dålig självkänsla och gjöra och jag vill säga detta till alla dom som har dom sidorna att Inte var så besatt av eran vikt. Jag har själv haft problem med vikten och stoppat fingrarna i halsen, då jag var i den onda cirkeln där så var det nog med att jag åt en brödskiva och när jag då ställde mig på vågen.

Så hade jag gått upp mer och det är för att ni ställer in kroppen eran på det att vara besatt av vikten och ni måste ta och jobba med eran självkänsla och vara nöjda med för den ni är. Då jag klarade av och ackseptera mig för den jag är och släppte min besatthet över att gå ner i vikt så kunde jag äta den brödskivan utan att gå upp ett gram.

Ni har ett missbruk ni med och det är ett missbruk som jag kan kalla för, Jag vill vara alla till lags och bli acksepterad missbruk MEN NI är vackra människor och ni måste ta och jobba med den Självkänslan och då ni har jobbat med den så kommer ni även att kunna vara glad i er själv för den ni är. Jag vet allt om hur det är att inte tycka om sig själv för den man är och det är något som förstör sitt innersta och sin själ.

Våga lyft fram dig själv genom att tro på dig själv tro kan flytta fjäll och är din tro så pass stark så kan du övervinna vad som helst. Men inte före du har den, det finns dom som bara har fått höra, du kan ingenting, vet ingenting och kommer nu aldrig gjöra det heller. Utan du är som sopor och dom har nu ingen plats i det miljöfria utan bara i soptunnan men bevisa för dom du får höra det av. Att dom har fel DU måste överbevisa dom om detta och det kommer du inte klara för du har den tron på dig själv och genom tro kommer styrkan och även viljan din. Varför skulle inte du klara när jag klarar det, jag som verkligen har bevisat för mig själv.

Och för dom som tappat hoppet om mig att jag klarade av och ta mig ut av mitt missbruk. Vi människor måste ha detta i vårat liv annars så skulle vi alla gå under och den tron är så enormt stark att den kan övervinna precis vad den vill. Dom människor som trycker ner andra är såna som själva inte har den tron, tron på att dom är värdefulla utan dom själva har alltid hört dom orden. Och som dom använder mot andra och dom vet nämligen inget annat heller än att det ska vara så.

Tar du dig ut av ett missbruk så MÅSTE du ha tro på dig själv och när du är ärlig mot dom runt dig. Dom som hjälper dig så får du även en bit av deras tro som dom har på dig. Och för varje dag som du klarar dig igenom klarar dagen utan droger. Utan alkohol så har du bevisat för dig själv att du kan och när det  då har gått 4 år som med mig snart där du fortfarande inte rört något. Så tro mig när jag säger detta att då har du vunnit över allt av ord som heter Du kan ingenting etc.

FÖR DU KAN .....KAN JAG SÅ KAN ÄVEN NI.

Kram Jess

Måste få dela med mig det som jag tycker är så enormt tankvärt och vacket skrivet, ni behöver inte vara kristna eller tro på Gud för att läsa det för att tycka det är vackert skrivet.

En natt hade en man en dröm, han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himelen trädde plötsligt händelser från hanns liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter det ena var hanns, det andra var Guds. När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden, då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår.

Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv, detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta, "Herre" Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest HERREN svarade "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.

Oj vilka lustiga saker jag lägger märke till, såna som jag absolut aldrig har gort förut pga. mitt ego missbruk men i dag då vi gick våran runda som vi gör varje dag så la jag märke till vad svampar är vackra hahaha, Jaaaa jag vet ni behöver inte säga det hahaha fan vad häftigt och så få bli påmind om hur mycket livet är värd att leva för och allt mitt jobb för att komma hit i dag rus fri belönar mig med alla små saker jag ser.

Först för vi kom till den lilla stigen så fick jag en enorm stark känsla av att Leif-Arne var med mig, kan liksom inte riktigt beskriva hur men jag sa nu till honom att om han är här så ge mig ett tecken. Då vi kom till den stigen såg jag en svamp ligga upp och ner, helt plötsligt så la jag märke till alla svampar och tänkte att:

Herregud vad mycket olika former och färger samt storlekar dom har, inte en enda som är sig lik och jag gick och flinade för mig själv och sa högt att FAN VAD HÄRLIGT OCH VARA I LIVET. Så kanske det var tecknet jag bad honom om och visa mig och svampar är ju så vackra det såg jag nu men jag gillar inte och plocka svamp pga. att jag är ingen svamp människa men vackra är dom i alla fall.

Något som jag märker i mitt trillfrisknande är att jag lägger märke till småsaker och även fått ett enormt luktsinne och då menar jag ett extremt bra luktsinne. Min mamma stod en gång i hallen och jag satt och tittade på Tv och plötsligt kände jag något som luktade så jädrans gott. Vet ni vad det var, hennes läppglans som hon smetade på sig och jag kände den lukten från hallen och in i vardagsrummet. Jag har nu blivit smått kusligt rädd av mitt luktsinne men nu avslutar jag är med att krama om er alla så:

KRAM PÅ ER

Nu när jag var ute med min älskade China och gick våran vanliga runda så funderade jag på vad jag ska skriva om och så slog det mig att jag ska skriva om tiden. Tiden är nu till för att du själv ska ge dig tid till att komma dig dit du har som ditt mål.

Och tiden kan nu inte gå fortare än vad den gör men så kan den gå väldigt fort som dagarna och åren men just den tiden som tar för att komma sig ut av ditt missbruk. Det är bara för att den vet att du måste gå sakta fram för annars så kan nu allt gå till skogen och jag vet att det är jobbigt när allt skal ta sån tid.

Men man är nu inte mogen för att gå fortare fram än det man gör även om man önskar det så är det nu inte du som avgör det utan det är nu tiden som bestämer allt. Och ser när du är mogen för att vara färdig med det du går igenom och när tiden är inne så ger den släpp på dig. Tiden ser jag som min doktor, en doktor som är den mest förnuftigaste av dom alla i mitt liv för hade vi inte haft doktor tiden tiden så hur hade det varit då?

Hur hade vårat liv sett ut om inte tiden fanns för det är ju den som avgör det mesta ser i alla fall jag det som,  min tid är inte heller inne och när tiden är färdig med att hjälpa mig i mitt tillfrisknande. Så glädjer jag mig till och se vad som möter mig och vad som händer framöver.

Och jag har nu börjat vänja mig med att det är tiden som avgör allt för mig så kom ihåg att även om ni tycker allt är jobbigt till en början. Så tänk nu på det jag har sagt om tiden, tänk som så att tiden är din fasta läkare.

Och det är nu läkarna som vet ditt bästa eller hur.

Kram Jess

Ni som undrar vad ett personligt ombud är för något så skal jag kort tala om det och det är nu:

Det sker genom att de personliga ombuden identifierar systemfel.

Och brister i samhället som påverkar gruppen negativt.

Personligt ombud kan sökas av den enskilde själv.

Eller av en annan person i samråd med personen med psykisk funktionsnedsättning.

Målgruppen för insatser av personligt ombud utgörs av personer som har en funktionsnedsättning.

Som innebär ett omfattande och långvarigt socialt handikapp.

Som medför stora hinder för ett fungerande vardagsliv.

Och som har komplexa behov av vård, stöd och service och som har behov av kontakt med socialtjänst.

Primärvård och/eller den specialiserade psykiatrin (utan krav på diagnos) och andra myndigheter.

Har laggt in Personligt ombud på länkarna om ni behöver ett sånt.

Kram Jess

Jodå visst får jag tid till ett inlägg till för hon kommer så då tänkte jag ta upp det och dela med sig av sina erfarenheter och det är nu något som jag råder alla till faktiskt. Inte bara för att hjälpa andra men även för sin egen del. Jag började nu blogga för snart 2 år sedan för första gången och det var nu något som hjälpte mig att få ut allt det jag gick och bar på men så kom jag till ett punkt där jag inte orkade mera skrivande.

Dels för att jag satt med blockering i huvudet och visste inte vad jag skulle skriva mer om och jag la ner min sida på bloggspace men så kom nu den saknaden om och få skriva. Det var nu före jag kom på att jag skulle öppna en sida som denna här, en sida om missbruk, diagnoser, min tid i undervärlden och kampen min till och bli ren etc. Det var nu då jag var på seans hos Terry Eavens elever i Fanthyttan och då kom min döda mormor dit. Hon sa till mig att jag skriver mycket och att jag ska fortsätta med det för det inspirerar andra människor och berör dom och allt var det min mormor allt före jag visste att det var hon så sa mediumet att denna daman visar en pelagonier i fönstret.

Och en dalahäst på hyllan och då visste jag att det var min mormor pga. att då jag var liten så åt jag upp hennes pelagonier och dalahästen var den som min morfar hade gort, han var nämligen konstnär, då började mina tankar om att fortsätta med mitt skrivande. Och för snart en månad sedan kom jag på att laga denna sida till er alla och jag måste nu få säga det att det känns skönt att få skriva ner min berättelse om det livet jag har levd men för att inte hamna i samma tomhet av vad jag ska skriva om. Jag märker nu själv mer och mer hur viktigt det är att få skriva ner och det är nu som sagt något jag råder alla till. Även om ni inte har haft ett liv som mig och många andra men bara det och få sitta och aktivera sin rastlöshet om ni har en sån. Jag är nu väldigt öppen om mitt tidigare missbruk och min mamma har lärt alla oss ungar att är det något vi vill prata om så kan vi komma till henne oavsett vad det är om så kan vi komma till henne.

TACK Mamma för att du har gett oss den gåvan för det är nu inte många som är som henne och ni som ska bli mamma så lär era ungar till att dom kan komma till er. Och prata om allt för det är nu något som är oerhört viktigt, jag skämms nu inte för att jag har varit där jag har varit och jag har aldrig mött en kall hand från någon då jag är öppen och ärlig om mitt missbruk och om ärlighet kan ni läsa om inne på kategorien Viktiga delar då ni ska bli ren.

Beslut tar vi alla människor och det är nu nödvändigt att kunna ha dom i livet sitt också även om det många gånger visar sig att man tar fel beslut. Så är det nu så att vi alltid lär oss av dom felen vi gör och det förer nu med sig en erfarenhet rikare, varje dag tar jag mitt beslut om att jag skal vara ren från droger och det är nog det mest förnuftigaste besluten jag har gjort någonsin i hela mitt liv. Tanke på alla beslut jag har tagit som absolut inte var bra i alla fall inte för min egen del, jag kan nu inte se långt fram i tiden pga min diagnos men jag kan i alla fall se dagen jag lever i dag och även några dagar framöver och det är nu något jag INTE har kunnat göra förut i mitt missbruk Pga att jag visste inte engång om jag levde nästa dag.

Men just i dag, i morse då jag vaknade så tog jag just mitt beslut om att I dag ska jag vara utan droger och i dag skal jag även berömma mig själv för att jag har kommit mig igenom ännu en dag och även om mitt sug inte finns där så måste jag ta dom besluten varje dag för resten av mitt liv För om jag inte påminner mig själv om att jag faktiskt har en risk för att falla tillbaka att jag glömmer bort allt arbete jag har laggt ner för att komma mig hit jag är i dag och då  förlorar jag mig själv på vägen och möter jag då faran som alltid finns där och kommer alltid att gjöra.

Så utsätter jag mig själv för något som jag försent kommer och upptäcka och så ångra för om jag faller tillbaka så kan jag lika gärna skuta mig själv för då är min tid ändå inne för att ligga i graven. Ja ni tycker nog inte att jag ser ut som en tjej som har varit långt ner i helvetet och jag har nu inte sett sån här ut heller då jag var där. Alla missbrukare måste nu påminna sig själv om just detta och här sitter jag Jess Bergnér ren och har det bra och jag får nu inte förlora mig själv på vägen och det får inte ni andra göra heller.

Kram Jess

För varje dag som jag vaknar upp rusfri och det är en ny dag.

En helt ny dag utan droger så har jag än en gång besegrat det onda.

Och varje dag har jag tagit ett steg vidare.

Som en människa med en styrka som skulle ha varit där för längesen.

Men det är nu aldrig försent att göra något med livet sitt heller.

Jag både får och ser att det finns ett hopp om att detta livet har något att ge mig.

Och det jag ser är en värld jag aldrig har laggt märke till förut

Men även en känsla av glädje till och få uppleva allt det livet lägger framför mina fötter.

Och att jag även tar emot det.

Jag har nu inte alla dagar så bra jag heller men jag klarar mig igenom dom utan droger.

Och det är det som är det viktigaste för mig.

Det viktigaste är att jag sitter här rusfri och mer än det kan ingen kräva av mig.

Inte engång jag själv kan kräva mer än att jag måste ta en dag i gången.

Och det är alltid en början att försöka få till detta men så är det ju upp till mig själv.

Hur jag lägger resten av korten på bordet för varje dag som går i löpet av livet mitt.

En del dagar jag har kan vara dagar då den jädrans deppigheten kommer.

Och den obehagliga känslan i kroppen min.

Och många av dagarna så kan jag även känna en enorm saknad efter Leif-Arne.

Och även om jag vet att han ser mig så önskar jag att:

Jag fick dela allt detta med honom.

Livet går vidare både med och utan nära och kära.

Och även om man önskar att saker kunde vara annorlunda.

Så kan man inte få ändrat det.

Pga. att det är nu ens förflutna och jag fick nu en fråga en gång av mitt ex som löd.

Om du fick önska en enda egenskap vad skulle du då önska dig?

Frågade han och vet ni vad jag skulle önska mig.

Jo jag skulle nu önska mig att:

Jag kunde önska en ny önskan varje dag i resten av mitt liv

Då hade jag önskat tillbaka Leif-Arne och att det som hände han.

Aldrig skulle hända en gång till.

Och att han och jag fick sitta rusfria bägge två här och nu tillsammans.

Och att jag även hade suddat ut allt som min familj har fått utstå.

Men inget annat från det förflutna utan bara dom två sakerna där.

Och så vad jag hade önskat varje dag resten av mitt liv det vet jag inte.

Men jag har nu ingen möjlighet till att få en sån önskan.

För den dagen där vill jag helst vara förutan.

Och hoppas på att jag aldrig mer får uppleva något sånt mer någonsin.

Ingen människa kan få den önskan för det är nu bara i sagans värld.

Men det jag kan önska mig är att jag för varje dag vaknar.

Och sitter rusfri och min önskan är allt efter vad jag gör den till själv.

Mitt liv i dag tar jag en dag i gången och även mina dåliga dagar

Så får jag nu hantera detta på mitt sätt.

Men mer än det kan jag nu inte begära mer av mig själv.

Jag sitter nu i livet och jag har nu gett mig själv en ny chans.

Och få ha det så som jag har i dag.

Så kom ihåg att det kan ni med och ni kan bara ta en dag i gången.

Inte kräv mer av dig själv för du är nu trots allt bara en människa-

Kram Jess

Det bästa du kan göra för dig själv om du ska ta dig ut av ditt missbruk.

Är och tänka på och flytta.

Bryta med dina gammla vänner men har du såna vänner som vad jag har.

Som är glada för din skull och unnar dig lycka framför sin egen.

Så självklart att du ska ha dom kvar men inte umgås med dom.

Vänner det finns det inte gott om och då menar jag vänner som är vänner.

Och dom ska man vara rädd om.

Men annars så måste du tänka på dig själv först och främst.

Det finns alltid någon som vill förstöra för dig och det får du aldrig låta hända.

Alltid finns det någon som är så avendsjuk.

Avensjuk på att ni klarar av det som dom själva inte har klarat av.

Och även om du kommer på en öde ö och möter en enda person där så kan du ge dig fan på att:

Det är en som är sån.

Och det är även viktigt att ni är klara över vad som kommer och krävas av er själva.

Det finns så otroligt många som utnyttjar sin chans till och få vila upp sig.

Och få äta upp sig så när dom är ute igen så är det samma håll i gång som före dom la sig in.

Och dom som verkligen hade bytt med dom och fått den chansen får inte den hjälpen.

Om du vill överleva och få det du önskar så måste du kämpa på för och få det också.

Det är inte många som klarar av och komma sig dit jag har utan behandlingshem.

Inte för och skryta och tro att jag är något då jag säger det men det är fakta.

Men jag hade nu tur som kom från Sverige och hade något att komma tillbaka till.

Även att min mamma hade flyttat från den platsen jag bodde på för jag flyttade till Norge.

Så jag hade inte det gammla miljöt där så det var nu tur det också.

Men jag visste inte vad som väntade mig då jag tog mitt val att leva.

För jag var TVUNGEN att ta mitt beslut om det.

Pga. att det gick så långt och det som mötte mig var ett helvete.

'

Och det var nu många gånger jag ville ge upp och åka tillbaka till Lofoten men gorde det inte.

Jag tog själv kontakt med beroendecentralen i Motala.

Beroendenheten i Kopparberg för det var så jädrans tufft och möta allt motstånd.

Och det är nu även min familj som hjälpt mig tillbaka genom att dom tog mig till sig.

Trodde på mig och visade mig att jag fick en ny chans.

Så allt som kom i vägen för mina fötter som mina abstinenser och skit.

Som följer med i ett tillfrisnande.

Och som ville tala om för mig att:

Men den andra delen av mig som tydligen var starkare som jag märkt i dag.

Gav mig den enorma rädslan av och förlora allt som jag började få tillbaka, nämligen min familj.

Jag hade nog aldrig tagit detta val om och bli ren om jag hade varit införstådd med vad som skulle vänta mig.

Utan det var så illa att jag fick det epilepsi anfallet

Och hade jag som sagt inte blivit ren efter detta anfalleT.

Så hade jag varit dö nu så snälla ni inte låt det gå så långt för er bara.

Utan grip chansen mens ni har den och få ett liv med den bästa rusen ni kan få uppleva.

Nämligen lyckorusen av och få må bra och älska livet.

Och få upptäcka många starka sidor hos en själv som man absolut inte hade en aning om fanns.

Ni klarar av detta ni också för gorde jag det helt själv utan behandlingshem.

Så ska jag svära med mina tio fingrar på bibeln att ni också klarar av det.

Men var nu riktigt klar över att ni kommer och möta mycket motstånd.

Mycket motgångar och abstinenser etc.

Och att ni flyttar och börjar om på nytt för gör ni inte det och så kommer hem igen.

Så har ni det miljöt runt er, vännerna som fortfarande rusar sig och du faller då tillbaka tvärt tro mig.

Ett annat gott råd är att ser ni på tv där dom visar droger.

Eller fimer så slå över på en annan kanal.

Undgå och utmana dig själv med och se det som har förstört livet till er.

Och det som är så enorma stora risker för att ni faller tillbaka.

För även hur långt tid det tar för er som är år.

Åren till att verkligen komma er igenom detta.

Så slutar ni upp med att hitta eran kruka med guld på andra sidan av regnbågen.

Inte tro att ni klarar av och möta djävulen ute för exempel på någon fest.

Eller det efter att ni har varit ren i ett år.

För så mogen är man inte och det är onödigt att möta djävulen själv.

Och sattsa erat liv än en gång.

För faller ni tillbaka efter en lång tid som ren så faller ni så kraftigt tillbaka att:

Ni ANAR INTE vad som händer.

Inte ens jag själv vågar möta den än och då är det snart 4 år jag varit ren.

Några av mina råd till er och ha en toppen kväll alla läsare.

Kram Jess

Min helsyster tyckte jag skulle lägga in om vad ni kan göra om ni har en vän som är i ett miussbruk.

Och det finns nu inte så mycket att göra om jag får säga så och jag kan nu ge några råd till er som ni ser nedanför:

Om ni har en vän som är i en början av missbruket och då menar jag om dom röker på fester och använder droger på helgen så kan ni alltids försöka med det här:

Prata med eran vän och fråga varför dom tar det valet och använda droger och om dom förstår innebörden med vad dom ger sig in på.

Tala om det för han/hon sina föräldrarna.

Be dom om och gå in på min hemsida och läs om mina år i undervärlden.

Mer kan ni inte göra tyvärr för som regel är det inte många som lyssnar på sina vänner och kan hända att ni blir riktigt osams när du går till föräldrarna till dom.

Men om ni inte gör det och det skulle hända något allvarligt så kommer ni och ha det på erat samvete resten av livet.

Eran vän kommer och tacka er en dag tro mig och inte sörg över om ni blir ovänner för detta är för deras eget bästa och kommer dom sig aldrig ut av skiten.

Så har ni i alla fall på erat samvete att ni prövade hjälpa och mer kan ni inte göra.

Det står telefon nummer inne på kategori Jourtelefoner och där kan ni även ringa och ställa frågor.

Visst är det riktigt tråkigt att sitta här och tala om att det finns inte så mycket man kan göra för missbrukare dom lyssnar inte på andra.

Dom är så upptagna av att vara egoistisk och dom måste vilja själva annars går det inte.

Det är få missbrukare som bestämmer sig för på dagen att sluta.

Det som händer är att man kommer till en dag där man är TVUNGEN att ta ett val.

Och det är antingen dö eller leva.

För många av oss så kommer dom inte så långt för det är försent och dom är döda.

Men det och försöka prata med sin vän är alltids en början och antingen har ni en vän som är förnuftig och lyssnar på ett gott råd eller så skiter dom i och höra på er.

Allt är upp till dom själva vad dom väljer.

Lycka till.

Många gånger så tänker jag tillbaka på den tiden som var i mitt missbruk och många gånger så undrar jag hur mitt liv hade varit om jag inte levd där jag har levd och hur jag hade varit som person i dag. Hade jag tagit allt förgivet och hade jag varit en sån person som trott livet var en dans på rosor, ja kanske det för det är ju det många människor gör, tar allt förgivet stort sett och dom klarar liksom inte och se det att om man önskar något så måste man bjuda till själv utan det dom gör är och tar förgivet att det skal vara så vilket är synd.

Hade jag kunnat ställa klockan tillbaka så hade jag gjort det tanke på min familj och det dom har genomlidit pga. mitt missbruk och mina val men samtidigt så hade jag inte vilja ställa klockan tillbaka pga. att jag har lärt mig just det att inte ta något förgivet. Jag har lärt mig att sätta värde på dom runt omkring mig och på det jag har, ärligt talat så tror jag inte att jag hade varit den jag är i dag om jag inte har levd så som jag har. Det och sitta utan tak över huvudet´, inte ha mat och inte kunna göra roliga saker som dom andra människorna kan.

Det gör något med en som person och vara narkoman och det enda man jagar efter är knark för att kunna må bra, det gör något med en som människa och man får nu upp ögonen för hur det livet är och det livet vill ingen av oss leva. När jag då har mött dom få människor som har brytt sig om mig, som har låtit mig få fira jul tillsammans med dom och deras familj och som kommer hem med mat till mig bara för att dom bryr sig om mig.

Så har jag blivit så glad och uppskattar det så mycket att jag har sett hur mycket jag sätter värde på deras omtanke. När jag även tänker tillbaka på min ungdom och då jag bodde hemma så går det upp för mig hur mycket jag har tagit förgivet av min mamma, kläderna tvättade, mat på bordet och allt det som man har då man bor hemma. Aldrig ta något förgivet utan se vad ni har i livet ert för en dag kanske ni sitter där jag var och dom andra och som många fortfarande lever i dag. Livet är allt för kort för att ta det förgivet och klockan tickar fortare å fortare för varje år du blir äldre, för om man ska få så måste man ge något av sig själv också.

Kram Jess

Alltid nya människor på våran väg genom livet och en del av dom stannar i ens liv och man upplever mycket glädje och skratt, mycket sorg och besvikelser men det är det vi är här för varandra.

Vi delar allt detta med varandra och det är just det som är så fint med ett långvarit vänskap.

Man behöver sina vänner, man behöver en vänns arm runt en då man har det svårt och en skuldra där man kan luta sig mot och våga gråta, våga öppna sina innersta tankar och känslor.

Det och vara ensam för resten av livet ligger inte i människans natur, vi behöver någon runt oss och någon att dela sitt liv med och en del människor förblir ensamma för resten av sitt liv.

Varför det är så vet vi inte utan det är bara dom som vet och kan svara på den frågan.

Vi skal vara tacksamma för att vi har så många fina människor runt oss, man skal sätta pris på det man har och man måste ge för att få men varför klarar inte alla människor det?

Varför klarar dom inte och vara rädda om varandra och se hur bra dom har det som har människor i sitt liv som så gärna vill vara där....det får vi nog aldrig svar på.

För min del så har jag ett liv fullt av energiska, fantastiska vänner som finns där för mig och varje dag i resten av mitt liv kommer det att komma in nya människor i mitt liv.

En del visar ingen respekt och andra stannar för livet ut och jag är så tacksam

för att jag får uppleva just detta.

Man måste se det fina i det mörka, det är just våra vänner och våran familj som visar ljuset i tunneln, jag har lärt mig efter det livet jag levd att aldrig ta något förgivet.

Och även om man har haft det tufft så är det alltid någon ny människa som har kommit in där och då för en anledning.

Och om dom bara är där för stunden så länge man behöver personens hjälp så kan man fråga sig om det är en ängel vi möter.....

ja det får vi nog aldrig svar.