Jag vet att det är så otroligt svårt att känna glädje i början på sitt tillfrisknande och många gånger så faller man tillbaka bara för att man inte har någon glädje. Det är svårt att hantera saker som man möter och så tar man till alkohol eller droger för att få slippa det man kan säga inte glädje men det finns hopp för oss alla och kluret är att:

Kunna se och känna när man ska gripa den chansen, jag själv har varit så, jag upplevde lite glädje i bland men jag förstod inte att jag skulle gripa den chansen och så bygga vidare på det, så nu ska jag ge er mina knep till att ni ska få kunna uppleva den glädjen jag har i dag men det tar en stund för ni är helt framme beroende på er själva. Beroende på er själva hur ni använder detta knepet och även har tålamod och ta er till detta knepet varje gång ni får dåliga dagar för som sagt så får man så som med styrkan inte serverat på ett silverfat. Allt kostar och allt har sitt pris och tro mig då jag säger detta att: NI kommer och nå hit jag är i dag.

Skriv ner stickord som inte behöver vara många utan det är nog med ett enda stickord men detta ska du använda nästa gång du vaknar och har en dag som du inte mår bra. När du tar den lappen fram så sätter du dig ner och så läser du den om och om igen sen tar du en penna och så skriver du ner din dåliga dag på en annan lapp. Detta ska du göra varje gång du upplever bra dagar och dåliga dagar och dom dåliga dagarna så läser du den positiva lappen och så tvärt om. Ni måste gripa chansen då ni får era bra dagar och lära er att använda dom i era dåliga dagar. Efter vart så kommer den positiva lappen att fyllas på med fler positiva saker än eran negativa lapp och sen längre fram så kommer ni inte behöva den lappen utan ni kommer atomatiskt att använda detta knepet.

I erat huvud och i kroppen eran.

Detta är som en slags hjärnvaskning kan man säga men en bra sådan och som är en medicin som hjälper er då ni vill ge upp.. Det är så jag har gort och jag vart mer upptagen av den positiva lappen till slut och förstod att jag absolut inte vill förlora detta på något sätt för jag insåg det att om jag rusar mig som även kommer till att bli min död. Om jag tar till flykten som alla gånger förut så kommer jag ALDRIG att kunna fylla på min lapp mer som är bra, varje liten sak, spelar ingen roll vad det är om det så är att se att man har tagit på sig olika strumpor och man skrattar och tänker att tänk om jag hade gått ut nu och inte märkt att jag har två olika strumpor på fötterna.

Det är något du kan skriva ner på lappen din för då du drack eller rusade dig så hade du inte märkt detta och om du hade sett det så hade du inte brytt dig så som nu. För allt positiva kommer nu i ditt tillfrisknande och blir allt starkare och starkare med dagarna och även med åren men även med tiden. Du måste bara veta när du ska gripa chansen när den är där och jag hoppas att detta hjälper er lika mycket som det har gort med mig.

Kram Jess

Ni ungdomar som sitter på era fester om helgen och använder narkotika.

Och som tycker det är tufft och häftigt ta nu och tänk er noga om.

Det är inte tufft för huvudtaget och häftigt.

Ja för stunden eftersom det är drogerna gör den invärkan att ni tycker det.

Men sluta med det, en del av er klarar er ut av det.

För det har gått för långt mens andra fastnar i det redan från 1 gången.

Om jag bara hade varit så förnuftig och inte börjat med skiten.

Skiten som höll på och kosta livet mitt som det har gort flera gånger.

Skiten som kostade att jag förlorade familjen min och den största och viktigaste stöttepelaren:

Nämligen min älskade mamma.

Ni ska vara klar över en sak att det ni kommer att möta på den vägen kan vara extrema saker.

Kan ta några exempel.

Ett ex av mig var skyldig pengar, inte mycket.

Men nog för att det kostade honom sin katt och iller som var uppspikad på dörren då han kom hem.

Detta för ynka 500 kr och ni ska veta det att torpedon skiter i om du är oskyldig eller inte.

Utan dom ska ha sina pengar färdig med det och ingenting att diskutera om.

Om dom så ska knäcka knäskålarna på dig eller utsätta ditt djur för fara.

Så gör dom det utan att tveka.

En annan person tog dom hunden för och skar av alla fyra tassarna på.

Som ett litet tecken på att dom har varit där.

Ett annat ex av mig band dom fast med taggtråd, slog honom med baseballsträ gul och blå.

Detta liv förer med sig mycket fara och du sitter där en dag och är skyldig pengar.

Pga. att du har kritat dig över huvudet, du säljer dig själv också som kille.

En kille sålde röven sin bara för att få kunna köpa knark så tänk er nu noga om.

Och då menar jag verkligen NOGA om för ni vill inte leva det livet i undervärlden.

Tro mig.

För om ni fortsätter så som ni gör om helgerna så är det inte länge till för klockan har slagit tolv slaget.

För det går jävligt fort ska ni veta och så har ni klivit in genom dörren som går till undervärlden.

Om ni tycker era föräldrar är jobbiga och tjatiga så ska ni veta att:

Det är många som inte har föräldrar som bryr sig om vad dom håller på med.

Då inser ni hur bra ni har haft det och hur mycket värt det var att:

Ha sin mamma och pappa som tjatar på dig.

Och du kommer och sakna det också.

Men då är det försent för dom kanske inte är där då ni behöver dom.

Om ni nu inte är bortskämda då.

Var bara det jag ville säga för nu kommer besöket mitt så ha det så bra.

Kram Jess

Och dagen började med att jag vaknade till sol ute.

Och det är så otroligt skönt väder ute.

Att man skulle kunna tro att det var i juni månad.

I morgon blir det nu marknad och få se om man hittar något.

Men när man har pengar så hittar man aldrig något.

Och har man inte pengar så hittar man något man vill ha.

Jag ska nu snart trö mig en tur ut med China.

Och så sätta mig uppe på torget.

Och titta på alla människor och det är alltid kul.

Tänk att det finns nu inte en människa som går likadant.

Och man kan nu läsa av kroppspråket väldigt lätt.

När man har levd där man har så blir man en ganska så bra människokännare.

Man kan se så mycket mer än vad andra kan.

Men så har man även läst av fel många gånger.

Och det är nu när det gäller psykopater.

Men sån är ju livet.

Och man möter nu alltid människor som vill förstöra.

Och som snackar skit bakom ryggen.

Men jag brukar säga till dom som tar åt sig av skitsnack att:

Så länge det inte är allvarliga saker det handlar om.

Så är det nu inget att bry sig om.

Skulle jag bry mig om alla som har lagat illa för mig:

Så hade jag inte överlevd.

Ialla fall inte i det miljöt som jag har varit i.

Det gäller bara att se bort från dom som håller på.

För kom ihåg att:

Dom som snackar skit och lagar rykten är:

Dom som har det värsta ryktet på sig.

Ingen gillar såna människor och tar avståd från dom.

Och är det folk som lyssnar så säger det mycket om dom.

Dom som är vänner lyssnar inte och är det anständiga människor.

Så skiter dom i vad andra säger.

Det är nu också viktigt att tänka på att:

Om ni ska klara av och ta er ut av ert missbruk.

Så måste ni se bort från detta.

För det finns som sagt alltid någon som vill förstöra.

Och styrkan får ni även genom att övervinna skitsnacket.

Aldrig ta åt er av det andra säger.

För om ni gör det så är det lätt att falla tillbaka.

Och då har dom fått som dom vill.

Ni möter nu många motgångar genom erat tillfrisknande.

Och när ni klarar av och ta er igenom det.

Utan rus så får ni en bit av styrkan.

Styrkan får du som sagt inte serverat på silverfat.

Som jag skrev i tidigare inlägg.

Utan den får ni då ni klarar er igenom allt som möter er.

Av motgångar etc.

Och ni sitter fortfarande nyktra och rena.

Och har tagit er igenom detta.

Utan att ta till det ni har tagit tidigare för att slippa detta här.

Kram Jess

Läste inne på min trogna besökare om att hon inte vet hur man ska säga uppföra sig etc. bland andra människor som inte är missbrukare, jag vill bara tala om att det vet nu inte jag heller fast jag har varit ren i snart 4 år så känner jag det samma många gånger och ännu värre var det i början av mitt tillfrisknande.

Man är nu inte van till att umgås med andra inte missbrukare och man känner sig meget annorlunda och även att det är obehagligt att umgås med dom människorna. Man är rädd för att dom ska se ner på en för att man har varit där man har varit och att dom kanske avvisar en om dom får veta men så är det nu inte utan tvärtom, det är även viktigt att man är ärlig om sitt missbruk så att dom vet om det.

För det är nu svårt för dom runt sig och veta hur dom ska vara och även vad dom ska säga, med tiden så kommer allt att förändras till det bättre, man lär sig hur man ska vara som man absolut inte har haft en aning om tidigare för vi missbrukare som tar oss ut av ett hårt liv måste lära oss allt på nytt, precis som om vi vart födda på nytt. Det går inte en dag då jag möter människor ute och som frågar mig vad jag gjorde i Norge och varför jag flyttade hem igen. Jag tänkte förut som så att ingen ska veta om mitt tidigare liv´men jag har absolut inte klarat av och komma mig undan det samtalsämnet.

Och alla gånger så har vi kommit in på mitt tidigere missbruk men aldrig att jag har mött en enda människa som har avvisat eller dömt mig för det livet jag har haft. Utan jag har fått höra hur stark jag är och det styrker mig ännu mer styrker mig på det sättet att jag ser att ingen dömmer mig. Fast jag har varit missbrukare som jag trodde i början, så med tiden så kommer det och bli lättare och ni blir mer och mer säker på er själva och det är bara att ta tiden till hjälp. Men var ärliga mot dom i omgivningen för om ni inte är det så kommer det och bli svårare för dom runt er att ackseptera er, om dom får veta på andra vägar om erat tidigare missbruk.

Kram Jess

I går satt jag och såg på DR. Phil och han är nu bra tycker jag och har bara logiska förklaringar men i går handlade det om och förlora en närstående i ett dödsfall. Det var en ung tjej som förlorade sin son på 4 månader pga. att hon hade tagit tabletter före hon blev gravid. Efter att hon hade förlorat sin lilla son så blev hon heroin missbrukare och flyktade precis som jag från sorgen genom knarket. Detta var nu något som fick mig till att nästan börja gråta och jag såg hur mycket smärta och skuldkänslor hon bar på. Så gjorde DR. Phil något jag faktiskt reagerade väldigt starkt på, han skällde ut henne och han visade absolut ingen sympati för huvudtaget. Tjejen hade precis börjat i behandling för sitt missbruk och det han gjorde var nu helt fel och mannen hennes visade heller ingen sympati för henne.

Jag vet hur ont det gör och förlora någon sedan min kille dog men hon förlorade sin lilla son som dog i armarna hennes. Just nu ser jag på Orera och det handlar om att förlora sina barn och hur hårt det gick in på dom, en mamma var med i DR. Phils program och dom visade nu en snutt. Hon är nu med i Operas program och hon hade tänkt ta sitt eget liv men DR. Phil hade nu räddat henne. Han sa att när hon talade om att hon hade tänkt ta sitt eget liv så såpg han att hon menade allvar i ögonen men inte skällde han ut henne för det.

För mamman håller nu inte på med droger men det gjorde tjejen och han skällde ut henne, så hur ska man tolka detta då? Till den unga mamman som flyktade genom droger sa han att det är nu många som skriver in till han och vill ha hjälp. Och hon sitter där och skiter i sin familj, stjäl från dom och hon fortsätter med heroin och hon visste nu inte riktigt vad hon skulle säga. Så säger han till henne: Vad var det du skulle säga, få höra vad var det! Jag har ingenting för den där DR. Phil mer efter gårdagens program och det jag såg nu för en stund sedan Jag är helt emot det han gjorde för hon bär nu på extrema skuldkänslor och sorg och inte gjorde han det lättare för henne när han sitter där och skäller ut stackaren.

Jag undrar hur det går för henne i dag jag.

Så har man kommit hem från syrran och det var jätte trevligt som vanligt och hon fyller ju på tisdag ju haha. Inte lätt att tänka på det när man skulle i kalas i dag men jag fick så fina lyktor hon har gjort i papper och det häftigaste är att ljuset i dom är konst gorda så det ser ut som äkta ljus som brinner.

Tusen tack B.M för din varma omtanke och jag känner mig mycket bättre i dag och du behöver inte vara bekymrad för mig utan jag klarar mig vet du men nu går dagarna på för mig och skönt det i alla fall. Blir nu ingen promenad i dag för både jag och China är helt slut efter denna dagen och hon ligger nu och bara slappar, syrran har ju 2 hundar från hennes kull så hon har nu rasat av sig helt i dag. Nu ska jag fortsätta med att lägga upp all reklam på nytt så jag får en snygg sida, fan vad svårt det är och det finns nu häftiga smycken på en del av dom så gå nu in och titta.

Kram Jess med massa kärlek till er alla.

På söndag blir det och åka till min lillasyster som fyller år, tänk att hon fyller 24 år och jag tycker inte det var så längesen jag satt på BB och såg hon födas. Åh vad jag är lycklig lottad som får uppleva hennes födelsedag och för många år framöver i tillägg sedan jag sitter i dag helt ren, detta trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva.

Jag är så glad för att jag valde livet och för en människor som med mig så måste döden knacka på min axel för att man ska sitta här i livet i dag. En del vaknar inte upp av en väckar klocka utan måste få uppleva en jordbävning för att vakna upp och för såna som mig så måste döden knacka på axeln för att vakna upp. I dag små regnar det men solen är nu framme i bland och det blir nu ingen promenad i dag, i går tvingade jag mig ut på våran vanliga runda och efteråt så kände jag mig lite bättre.

Livet är nu bra märkligt i bland och det är väll så det ska vara också och jag sitter varje dag och tackar livet som har gett mig en ny chans. Jag börjar känna av min trötthet i kroppen mer och mer och hur hårt jag har utsatt den av mitt extrema missbruk speciellt då jag berättar om mitt liv hur det har varit, då kommer den tunga känslan av att dra andan för man börjar på nästa mening och jag undrar egentligen hur min kropp ser ut inni.

Hur mina lungor ser ut efter att ha rökt hasch i hink i en flaska, fattar inte hur mina lungor har klarat av allt det där sedan det är enormt mycket man får i sig, ni undrar säkert nu vad jag menar och det är så att: Man fyller en stor skurhink med vatten, skär av botten på en stor cola flaska som man sätter ner i hinken och så fyller man toppen av färdig meckad hasch och så tänder man på.

Drar upp flaskan samtidigt som den fylls av rök och så drar man i sig det, genom att doppa flaskan ner i vattnet igen och drar i sig all rökóch detta fanskapet har man hållt på med och jag får nog räkna med lung cancer så småningom, om inte så är nu det ett guds under i så fall, ja som sagt så har jag nu haft ett hårt liv jag absolut inte unnar min värsta fiende en gång, ett liv som har tagit stryk på kroppen min som jag nu får betala för men huvudsaken att jag har tagit mig ut av knarket och man får nu ta konsekvenserna av sina val och handlingar. Nej nu ska jag ut med China så ha det så bra.

Kram Jess

När jag var ung i tonåren mina så visste jag nu inte innebörden av vad det handlade om att börja med droger, min mamma hyrde filmer som skulle skrämma skiten ur mig men som inte lyckades, hon tog med mig på informations möten vilket inte heller skrämde mig, skolorna hade sant läger 1 vecka vilket inte heller gick upp för mig vad det handlar om att börja med droger. Men då man är ung i den åldern 13,14 och 15 år så får man inte in i huvudet vad det verkligen handlar om, man är ung och det hon skulle ha gjort var och ta mig med ut bland heroin missbrukare. Så jag fick se verkligheten med egna ögon, det hade skrämt skiten ur mig för då fick jag se hur livet kan sluta för mig.

Skolorna jag skrev brev till tycker inte att jag har rätt utan det bidrar till att dom är i farosonen för att börja mer med droger än det dom gör nu. Så då får dom bara fortsätta med sant lägren och bidra en del till nyfikenheten som väcker en då man sitter där. För jag vet att mitt förslag hade fungerat, jag kan lägga upp det brevet jag sänt till 2 skolor för er som är nya här inne och inte sett det. Detta sände jag till två skolor i hopp om att dom följer upp förslaget mitt men blev avvisad och svar att då är det stor risk att dom hamnar just där, att det kommer och väcka nyfikenheten hos ungarna men då anser jag att dom inte är nog intreserade i att hjälpa ungdomarna heller men detta brevet skrev jag i alla fall.

Mitt namn är Jessica Bergnér och är 37 år gammal och jag skriver till dig ang ett förslag jag har när det gäller redovisning av droger. Då jag gick på skolan Gula Berga i Smedjebacken så hade vi Sant-läger som vi fick åka på i 1 vecka och den veckan gav mig absolut ingenting sedan jag som tonåring inte riktigt förstod det dom pratade om.

Och inte heller förstod jag innebörden av vad det handlar om att använda droger, jag hade redan då kommit in i det miljö som 13 åring och den informationen vi då fick på lägret gjorde mig mer nyfiken och det är ingen unge i den åldern som förstår detta heller och vad dom pratar om. Dom som kommer och berättar sin historia, min mamma hyrde filmer och tog med mig på informations möten om droger men till ingen nytta. Jag vet av egen erfarenhet att allt det skolan gör är inte till någon nytta som dom tror för i den åldern så förstår man inte något av det och det är svårt att sätta sig in i den situationen.

I 1996 flyttade jag till Båtsfjord pga jobb och ett hopp om att starta ett nytt liv utan droger som då i alla år var någon gång i bland men 1997 så dog min kille och efter det så blev jag sprutnarkoman själv. Men har nu varit ren i 3 år utan återfall, den dagen man börjar med sprutor så rasar ens liv nerför i en fart som man inte hinner i fatt och då skriver man även på sitt eget dödskontrakt. För man vet inte om man lever dagen efter och man har ingen möjlighet att planera sin framtid, jag som alltid har varit rädd för sprutor satt där helt plötsligt själv som sprut narkoman och har man problem som jag faktiskt haft sen jag var liten och så upplevde detta med att min kille dog.

Drogerna gjorde mig känslokall och då kan man fråga sig hjälpte då sant lägren och gick det in i huvudet på mig och blev jag rädd för att börja med droger!!! svaret är ju självklart nej. Mitt förslag är nu detta som jag tycker att ni skal pröva få till tillsammans med föräldrar, erfarna folk som jobbar på typ beroendecentralen och med lärare att ordna 1 vecka där klassen får övernatta tillsammans med heroinmissbrukare i Stockholm dygnet runt ( Inte bara på dagtid för då är det bortkastat ) Och låta ungdomarna få se verkligheten där dom tar sig en sil, hur dom lever för att få tag på heroin och se hur dåliga dom mår när dom blir sjuka.

Och även få vara med på avgiftning när den veckan har gått så frågar ni klassen om vad för intryck dom fick och om dom skulle kunna tänka sig ett liv i undervärlden och även låta dom få göra en uppsatts om den veckan. Jag skal lova er att efter den veckan så kommer dom och bli så rädda att dom som röker hash på fester slutar med det för det är det enda som hjälper ungar från att inte börja med droger, dom måste få se med egna ögon hur deras liv kan bli om dom inte håller sig borta från detta. Få se verkligheten vad droger gör med oss för att bara sitta och höra på föredrag hjälper inte.

Jag har en kompis som har en dotter som hade problem med detta och hon vart så förtjust i mig men efter hon sett det livet jag levde gorde att hon vart skiträdd och hon slutade med allt. Gick på biblioteket och drog ut all fakta om droger och fick sin kompis att tänka om, självklart så måste ni ha föräldrar , lärare och kunniga människor med er under denna veckan så det inte händer något.

Hade min mamma gjort detta med mig så hade mitt liv sett annorlunda ut i dag för jag hade blivit så rädd för att se verkligheten men tyvärr så kom hon inte på den ideen och heroinmissbrukarna har nog absolut inget emot att vara med i detta projekt. För vi alla som tar oss ut av detta ändar upp med att hjälpa andra människor.

MVH JESSICA

Jag tror nu stenhårt på det här och det är så mycket av knark här i världen att fler och fler ungdomar hamnar ut på fel väg men tydligen så är dom inte intresserade i mitt förslag. Hur kan man bli mer sugen på droger om man ser med egna ögon hur det livet är, hur sjuk man som missbrukare är och så sönderstucken av sprutorna. Abstinenserna och spyorna, humöret och svettningarna, det är ju löjligt hur dom kan svara mig med att dom bidrar till att få ungdomarna att hamna i skiten.

ELLER VAD TYCKER NI!!!

Kan egentlig ikke uttrykke meg med ord hvor ekstremt takknemlig jeg er for epoken med generøse og varme omfavner dere ga meg.

Da jeg hadde det dårlig, så var dere mer bekymret for meg enn for dere selv og dere tok imot meg inn i en epoke av stor familie som jeg føler en del av.

Dere to la meg tilbringe julen hos dere og kjøpte julegaver til meg og dere viste meg æra enorme varmen som jeg var viktig for dere.

Du hentet meg opp i Kabelvåg da jeg var borte på metadon og du satt i bilen og du felle tårer du prøvde å unngå, jeg så mye mer enn du tror.

​Og du brydde så enormt mye om meg og aldri tapt håp for meg.

Du ordnet et 30 års fest for meg som jeg aldrig vært med om at noen har gjort.

Ikke for meg og jeg var så syk og dålig da jeg for dit men da jeg kom dit og all varme jeg fölte der av allesammen gjorde meg litt bedre.

Når alle andre i det kristne miljøet sviktet meg så gav verken du eller Grethe opp håpet om meg.

Og hade heile tia tron på at jeg sku komme meg hit jeg er i dag.

Jeg sitter i dag med mange følelser om at jeg sviktet dere på nytt og på nytt men enda er dere her.

Og jeg er så utruligt gla for at ha dere i mitt liv.

Den fineste kvalitet som mor du har er at du lar dine barn være barn og ikke sette pressen om ikke å ha sex før ekteskapet.

Du la dem få ha sin frihet som andre barn har.

ALDRIG miste den fine egenskapen.

Den fineste egenskapen du har som mamma er all den kjærligheten du gir barnen dine som få foraldrer har i dag.

Du roper aldrig og aldrig jeg har hørt deg høje stemmen til dem.

Du gir så mye av deg selv til dine barn og de runt deg.

Tusen takk for deres støtte og omtanke for meg.

Klem Jess

Ååå vad jag känner mycket kärlek i kroppen min i dag, kärleken till min älskade och underbara familj, min hund China och mina vänner och inte framför allt till livet då. Har haft en helt underbar promenad nyss och kom nu in, koka mig en kopp te och loggade mig in här på min blogg. Det börjar bli några inlägg nu ja och jag hoppas att min blogg hjälper många men kan jag bara hjälpa en enda person i världen med min berättelse och mina råd så har jag gjort mycket, jag ska nu börja skriva ihop ett brev till olika behandlingshem för ungdomar och se om jag kan få komma och föreläsa och det ska nu bli en utmaning det också för mig. Men någon gång ska vara den första och jag hoppas att jag når mitt mål som är att min berättelse kan beröra så mycket att det är några som tar det till sig och tänker om.

Jag kan aldrig tvinga någon att söka hjälp och jag kan heller inte tala om för någon att nu jädrar gör du detta och detta men det jag däremot kan göra är att berätta om mitt liv, hur det kom sig att jag hamnade där jag hamnade och hur jag tog mig ut av mitt missbruk. Jag kan även bidra med mina råd och så hoppas på att dom förstår att dom kan komma sig ut av skiten dom med och att det finns hopp för oss alla men nu ska jag hoppa in i badet efter min svettiga promenad så ha det så bra till vi ses som vanligt snart igen.

Kärleks Kramar  Jess

Det är så otroligt lätt och se ner på sig själv när man är i ett missbruk.

Den dåliga självförtroendet och känslan av att man inte är värd något som helst men det är nu drogerna och även alkoholen som är den största orsaken till detta man har ju detta redan långt för man börjar missbruka men det är nu skiten som förvärrar det hela och det är ju något som är ett helvete det också.

För där och då när man är rusad så mår man bra och ingenting knäcker en och inga bekymmer existerar men när skiten går ut av kroppen så mår man piss.

Men när man då har varit ren och nykter under en lång tid så förändrar sig detta för då bevisar du för dig själv vad du kan och vad du har klarat av och något du har klarat av som du aldrig hade föreställt dig att du skulle kunna göra för en tid tillbaka. Hade någon sagt till mig för snart 4 år sen att jag skulle sitta här i dag ren så hade jag aldrig i världen trott på dom men jag har bevisat för mig själv att jag kan och har klarat av och bli ren vilket var ett måste. Men ÄNDÅ, jag klarade det så jag har även där fått ett helt annat syn på mig själv. Du ska inte se ner på dig själv och tro att du inte klarar av saker för det gör du, du klarar mer än vad dom som aldrig har varit där vi har och är fortfarande.

Missbrukare har en enorm tendens till att se ner på sig själv dels för att man har fått höra det redan från barn, skoletiden och upp till vuxen ålder. Men det värsta är att vi förvärrar det genom att tro på det själva och säger det till oss själva också + att rusen bidrar till det värsta. Vi är alla människor värda, vi är värda livet och få må bra som alla andra. För att vi just är den vi är VI ÄR MÄNNISKOR OCH ETT LEVANDE VÄSEN VI MED.

Kram Jess

Tänk vad mycket jag har utsatt min familj för.

Allt lidande och sömn lösa nätter.

Och väntan på telefon.

Eller en knackning på dörren om att jag är död.

Jag kan nu inte föreställa mig helt hur dom har haft det.

Hur många nätter min mamma har gråtit och den smärtan jag har gett henne.

Och eftersom jag är hennes första unge så måste detta ha varit fruktansvärt.

Jag vet att min mamma har många ärr.

Och många känslor som aldrig kommer och försvinna.

Som jag har gett henne och som jag är skyldig till.

Detta är livsvariga ärr och men.

Som aldrig någonsin kommer och försvinna ut från hennes liv.

Även om hon vet och ser att jag är ren i dag så kommer den rädslan.

Aldrig att försvinna.

Om att jag kan hamna där igen.

Och den paniken som fyller hennes ögon.

När jag nämner om att gå ut en helg.

Ja hade ni sett den så hade ni förstått vad jag menar.

Jag hade viljat få ändra på 2 saker i mitt liv.

Om jag fick den chansen att gå tillbaka i tiden.

Och det jag har utsatt min familj för och min första kille som dog.

Som var min stora kärlek

Annars hade jag inte viljat ändra på något.

Fast jag har haft ett fruktansvärt hårt liv.

Så hade jag inte vilja vara förutan det.

Det är pga. det livet jag har levd som gör att:

Jag är den personen jag är i dag.

En person som inte tar livet förgivet.

Och sätter värde på det jag har runt mig.

Hade absolut inte varit den personen som jag är i dag.

Om jag inte haft det livet jag har haft.

Livet som missbrukare.

Men så är det också saker man skulle vilja ändra på.

Och detta är mina två saker.

Varje gång min familj ser mig.

Pratar med mig så blir dom påminda om det jag har utsatt dom för.

Och detta kommer dom aldrig att få bort.

Hur mycket dom än önskar.

Och det är jag väldigt ledsen för.

Det enda jag kan göra är och finnas i livet för dom i dag.

Och det är just det jag tänker göra också.

Nu är nu och det är det som betyder mest, det som har varit.

Ja det har varit och det är nu som jag måste se framöver.

Och det är just det ni måste göra också.

Kram Jess

Har nu lagt till en ny länk som går till beroendecentralen i Örebro.

Där kan ni unga som vuxna vända er och det är nu en plats där ni kommer få en fantastisk bra hjälp, och den rätta hjälpen också.

Har också lagt in telefon nummer dit inne på kategorien Jourtelefon.

Kram Jess

Jag förstår inte och kommer nog aldrig och göra det heller när jag säger detta att social kontoret i Lofoten bara såg bort från hur långt ner jag gick mig. När vi sitter hos läkaren som ville lägga in mig pga. att hon såg hur illa däran jag var då min andra kille hade hängt sig och hon från sociala sa nej när jag bad hon om det.

Det du skulle ha gort var och inte ha lyssnat på mig du skulle ha sett till att jag blev tvångsinlagt, jag gick mig bara längre och längre ner och ni bara sket i det, jag kommer aldrig och förstå hur ni bara kunde göra det. För jag var i det stadiet då det var fara för mitt eget liv, vad hade hänt om jag verkligen var död helt plötsligt! Skulle ni ha skitit i det också! Skulle ni låssas som om att jag inte var död eller vad! Ni skulle ha tagit tag i detta redan då, jag skulle ha blivit tvångsinlagt och jag hamnade på sjukhuset flera gånger efter detta pga att jag tagit allt för mycket och höll på och förlora livet.

Till den andra personen vill jag bara säga detta att hur fan kunde du bara släppa mig den gången efter att min mamma skrev det brevet! Min mamma skrev av förtvilan och desperat hjälp av dig för du var hennes sista utväg men nej då. Du sa till mig då jag var och tog farväl av er att det var nu många gånger jag trodde du skulle ramla om och dö för du stog med ena foten i graven och den andra på ett bananskal.

Ni har med människor och göra, förstår ni inte det! Ni ska hjälpa oss och även fråga oss hur vi mår, inte bara gå efter den förbannade lagen. I dag då jag tänker tillbaka på er så fattar jag inte för huvudtaget vad ni tänkte på tanke på att ni såg hur sjuk jag var, läkaren ville tvångsinlägga mig för att det var fara för mitt eget liv, förstår inte du att det var för att hon såg och ville hjälpa mig. Tack och lov att jag fick en bra handläggare dom sista åren som var så som en människa ska vara. Alla såg hur jädrans långt nere jag var, alla sa det till mig då jag åkte hem till Sverige och ändå brydde ni er inte.

Jag är inte arg på er för det har jag inte tid med men jag är chockad över hur ni kan se men inget göra och inte ens fråga eller försöka. En dag så har jag en vän som inte finns mer och ni har sett hur den personen försvinner bit för bit men behandlar dom som om dom inte var värda något. Ni sätter in helt okunniga personer som ruskonsulenter som inte kan en skit om droger och inte ger ni den hjälpen som ska finnas till hands.

Jag har en fantstisk hjälp av sjukvården här jag bor. AV KUNNIGA PERDSONER och utan den hjälpen så hade jag inte kommit mig så långt som detta, ni måste ändra eran syn och erat tankesätt och göra något med detta.

För ni bidrar även till att mina vänner tappar helt lusten till att sluta, ni sitter och ser i den förbannade lagboken och ni anar inte hur förtvivlandes det är. Att sitta hos er och inte känna att ni bryr er utan ni nekar till det ena och det andra, om jag hade dött så hade min mamma nog hållt dig min handläggare:

Som dels skyldig till min bortgång pga att hon bad dig om hjälp och du bara sket i det totalt inte tro att jag är bitter när jag skriver detta, det är jag inte men jag är chockad och menar bara att ni skulle ha handlat på ett helt annat sätt än det ni gorde och även gör i dag. Ni snackar om att hjälpa men då måste ni sätta in rätt personer som kan sin sak som ruskonsulent och ändra sjukvårds hjälpen där uppe vi måste gå.

Detta är den mest fantastiska person jag mött och jag har varit några gånger hos han i Fanthyttan där han har kurser. Så fick jag höra att han skulle ha seans där elevene skulle öva sig så vi fick vara försöks kaniner som vi är på alla träffar där. Kostar ingenting att vara med, jag hoppades på att Leif-Arne skulle komma men jag visste det att om han kommer så börjar jag gråta och om han inte kommer samma där med men trodde jag skulle kunna hantera det.

VILKET skulle visa sig att jag hade fel, detta har jag skrivit i ett annat inlägg om mormor men för er som är nya här inne så berättar jag det en gång till. Då vi satt där inne så var mamma den första som fick kontakt med sin svärmor och eleven sa saker som hon absolut inte kunde veta. Men så kom nästa elev upp och då pekade hon mot mig och jag kände hjärtat bankade och tänkte att nu äntligen, äntligen får jag veta det som jag vill veta men nej då så blev det inte men den som kom var nu min mormor.

Vi får absolut inte säga mer än ja och nej och måste ha ett poker ansikte sa Terry och först så kände jag inte igen den damen mediumet mitt pratade om tills hon sa detta...Den här damen visar mig en pelagonier i fönstret och så en dala häst på bokhyllan. Och både jag och mamma brast lite i skratt, vet du vem det är frågade hon och jag vräkte ur mig att det är ju min mormor vilket Terry påpekade att upp upp upp. Då jag var liten så åt jag upp mormors pelagonier och tyckte att bladen var sura och goda haha.

Och det var hennes sätt att tala om att hon visste detta och den dalahästen i hyllan var min morfar som har gort, han var nämligen konstnär. Min mormor sa också att jag skulle skriva mer för det berör andra människor och att jag även måste våga släppa andra inpå mig men ändå vara försiktig. Så sa hon att jag skulle skratta mer också, men så var hon färdig och nästa elev kom upp och nästa och nästa men så var seansen över.

Leif-Arne kom aldrig och jag kände hur besviken jag blev när vi gick ut av lokalen så brast jag i gråt och gick in på toaletten och började gråta utan att kunna stoppa det. Jag tänkte att skärp dig nu Jess, jag satt där på toaletten i 20 min för jag klarade av och visa mig inne vid kaffe rummet och alla såg att jag hade gråtit. Så säger min mamma att du måste bara få en privat sittning, då var det kört och jag var tvungen att rusa ut utomhus. Och jag kom tillbaka till den dagen då han dog på sjukhuset med samma smärta i hjärtat mitt och då gick det upp för mig att jag måste ta itu med detta.

För annars kan detta här förhindra mig vidare i mitt tillfrisknande hade jag stannat kvar där inne då mitt medium kom ut till oss som dom alla gör så hade jag kanske fått en besked från honom men jag klarade bara inte att stanna där inne. Min mamma sa då vi åkte hem att du ska nu inte vara med flera gånger för jag sa ju det till dig att han kanske inte kommer och att du måste vara förberedd på det. Och jag visste ju detta, men som sagt trodde jag att jag kunde hantera det som kom men jag hade ett väldigt stort fel ang. det. Jag gråt hela vägen hem, min mamma sa att jag skulle nu skärpa mig och hon förstår nu inte hur det är att förlora någon som är sin stora kärlek, hon har ju aldrig varit med om det själv.

Den dagen då han dog och jag ringde hem till henne så fick jag till svar från hon att jag inte ska ringa och gråta och beklaga mig för jag har nu satt mig i denna situationen själv och inte mer snack om den saken. Jag som kunde prata med min mamma om allt avvisade mig där och då och det klandrar jag inte henne för pga att jag knarkade. Jag skriver till er alla vad som är dom viktigaste delarna för att kunna bli ren och jag har nu detta jag måste jobba med för att själv komma mig vidare i livet mitt.

Och jag är nu inte färdig med detta själv engång men nu klarar jag av och ta itu med sorgen min efter Leif-Arne och jag har nu inte längre mina ursäkter kvar för att kunna rusa mig. Dom har jag kastat på soptippen under min tid i tillfrisknandet mitt och nu kan jag och nu är jag redo som aldrig förr att bearbeta det som jag måste.

Kram Jess

Hur många unga är det inte som finns där ute och som har ett missbruks problem och som ränner ut och in på helt fel platser. Där dom inte får den rätta hjälpen,dom blir missförstådda och får massa mediciner. Även om dom inte vill ha det för att dom inte mår bra av det, det enda dom vill är och ha hjälp och hitta någon, någon som förstår dom hur dom mår och då säger jag så här till er alla där ute att ta kontakt med UBB i eran kommun där blir ni inskriven och får den rätta hjälpen av kunniga förstående personer.

Det är där jag har min hjälp ifrån, vi som är missbrukare och har varit missbrukare, har oftast en form av diagnos och det är nu mycket en förklaring till sitt missbruk man har. Se också till att få en utredning då ni blir inskrivna där ni måste vända er till den rätta platsen om ni inte vill leva det livet och om ni inte får den rätta hjälpen som ni ska ha annars så förlorar ni mycket av erat liv precis som jag och så många andra, ni kan gå in på kategorien Diagnoser och så läsa där om mina två diagnoser och oftast av fallen så har dom flesta diagnosen.

Asperger och Adhd och känner ni igen er i det som står där så har ni även en förklaring, en förklaring till erat missbruk, hade dom som sagt lyssnat på mamma och även på mig då jag var liten så hade mitt liv sett annorlunda ut. I dag är det så otroligt upplyst om just detta att barnen får den rätta hjälpen före dom börjar på skolan men för oss alla andra som er över 20 år och vi som är äldre har inte haft den turen och vi får våran utredning senare i åren och vårat liv har blivit förstörd av missbruket. Men som sagt så ska ni vända er till beroende centralen UBB som finns i eran kommun och det är nu en öppen vård, där finns den rätta hjälpen.

Kram Jess

Ni ungdomar som är inne här och läser så vill jag nu tala om att jag vet att 80% av er sitter och använder droger på helgerna och jag hoppas att ni tar till er av det som står här inne på min sida, att ni börjar och tänka i andra banor och att ni förstår allvaret i och börja vandra på den farliga vägen ni är på. Jag vill även påpeka för er som tänker som detta att det händer inte er. För det är just det som det kan göra och det är så fort hänt att ni hinner inte blinka en gång.

Och detta är på fullt allvar då jag säger det, jag själv har varit livrädd för sprutor så rädd att dom var tvungen att hålla mig fast för att sätta bedövningen hos tandläkaren. Och både jag och mamma sa att vi behöver nu aldrig vara rädd för att jag börjar med sprutor. Jag trodde ALDRIG i mitt liv att jag en dag skulle sitta som sprut narkoman för det händer inte mig pga. att jag var sprut rädd. Men det gorde det, det hände mig och det kan det med er också. Ni tycker det är häftigt och att ni har det skitkul men fråga er själva om detta: Är det lika kul den dagen då ni har skrivit på erat eget dödskontrakt! Och att eran familj bryter allt av kontakten med er! Sitter där och det enda ni äger är kläderna ni har på er!

Sätter er i enorma skulder för att ni är nere i skiten! Hamnar i fängelse för brott för att ni måste ha pengar till knark! Kunde ha satt en hel bunt med punkter för er för det är JUST DETTA som kan hända er alla. Och jag ska lova er att när den dagen kommer för er så är det allför försent, för sent att ångra på det. Och få allt ogort har ni ingen möjlighet för,för man ser inte själv hur fort det går nerför den backen och den uppförsbacken. ja den möter ni då ni ska ta er ut av skiten, den är tung och vandra uppför och det märker ni inte för den dagen kommer då ni är där.

Jag vill att ni i alla fall tar er en riktig allvarlig tankeställare efter att ni läst detta och om ni nyss har hitta in här så gå in på kategorien: Mina år i undervärlden som ni ser på höger sida. Så får ni nu läsa hur livet har varit för mig, jag kan inte tala om för er vad ni ska göra eller inte göra.

Men jag kan skriva och berätta om mitt liv och det som hände mig och så bara hoppas att någon av er förstår allvaret. Allvaret i det jag skriver. Jag räddar i alla fall en person av tio och det är det enda jag kan bidra med och som förstår det allvaret och börja vandra denna vägen. Det enda jag kan be er om är att tänka om och så hoppas att ni tar er till det jag säger. Och så be er om en sista sak, inte var så dum och ignorera allt för detta är nu livet. Verkligheten som är på tur och finnas för er om ni inte slutar och använda droger.

Kram Jess

För er alla som precis har börjat eran kamp för att bli ren ska veta det att det valet ni har tagit är ett val som är fantastiskt stort och ni ska ha all ära för det. Jag vet också att när man håller på och tar sig ut av helvetet så kommer det drömmar man absolut inte vill ha och det är nu abstinenser och det som ska ut av kroppen som orsakar detta men det går över efter vart och dom vill minska till en början. Jag hade fruktansvärda mardrömmar och jag drömde bla. annat om att jag fick ett återfall och den drömmen var så verklig att när jag vaknade så var min säng genomvåt av svett.

Och det tog nu en stund för jag fattade att det bara var en dröm, i drömmen så fick jag så dåligt samvete och hade panik för vad jag skulle säga till min mamma och till Bruno så jag började få sån rädsla att den satt i då jag vaknade och jag började gråta men så drömde jag även om ett hus som ligger i Lofoten och det är ett dödsbo där alla vi narkomaner brukade hämta saker.

Det var en massa saker kvar i det huset efter damen och det fanns nu ett rum som var låst, inne där fanns det möbler av det finaste trä och jag hittade nu nyckeln i ett av rummen under alla saker som låg, hon har nog varit päls syerska för det var mink hattar och massa mink päls i det huset. När jag öppnade den låsta dörren så var det hur rent och städat som helst och i resten av huset så var det bra övergivet. Olja på räcket upp för trappen och i detta rummet var det precis som om någon har städat men i denna drömmen jag hade så var jag och min mamma i ett hus. Ett dödsbo och i trappan hängde det massa kort på familjen, min mamma frågade mig vem dom var och jag sa att det är nog hennes familj. Jag stog då i en hall och bakom mig var det en liten vrå där man kunde hänga alla jackor och helt plötsligt, helt ut från det blå så kom det en dam med grått krulligt hår.

Med glasögon emot mig i en jädrans fart och hon gick rätt igenom kroppen min, det var så enormt extremt verkligt att jag vaknade av att hela kroppen ryckte. Och det går inte förklara hur verkligt det var och jag kunde inte andas, jag hade panik och det tog upp till 20 min för att förstå att detta bara var en dröm. Jag är så säker på som jag sitter här och skriver detta att det var den damen som ägde det huset, hon ville kanske tala om för mig att det jag tog från hennes hus var något fruktansvärt fel, jag tog ju i och för sig inte något som var värdefullt. Bara det jag visste jag kunde få några gram amfetamin för hos han som jag brukade krita av, sånt som han samlade på och att´det var även mitt dåliga samvete.

Som började komma fram, drömmarna vi har är något vi alla missbrukare aldrig kan komma ifrån, mycket dåligt samvete tror jag också och även det som vi har flyktat ifrån av problemer etc. I bland är drömmar mycket värre än abstinenserna vi har för drömmar är så extremt verkliga att när man då vaknar så kan man inte fatta först att det var en dröm. Medans abstinenserna vi har vet vi att det är abstnenser pga. att vi är vakna men håll ut för det går över, detta är en bra del av vårat trillfrisknande för när vi vaknar i en våt säng av svetten så vet vi att där ligger allt som ska ut av kroppen tänk som jag gorde att tur man sover då allt ska ut av kroppen sin och att man inte är vaken för vakna abstinenser är ett rent helvete och värre än dom mardrömmar man har.

Kram Jess

Hur ska man kunna se på sig själv som en person som är värd att leva ett liv utan droger eller alkohol man tycker inte att man själv förtjänar det och även att man tror att alla andra ser ner på en. Bara för att man är där man är men sluta tänk så för det är nu inte så för huvudtaget och det är nu helt upp till er själva om ni ska må bra utan rus. Och hur hårt ni är villiga till att jobba för att få den belöningen, det vet ni vad jag menar när ni kommer till den dagen då ni sitter rena och nyktra och har gort det i några år och har kämpat er igenom detta och segrat den kampen ni har och slåss med nu.

Men ni måste jobba stenhårt med allt vad jag nämner om  inne på min kategori Viktiga delar då ni ska bli ren, när ni har klarat det så hittar ni eran lycka både över livet och med er själva men inte före det. Jag själv har ju varit likadan och det är nu många som har sagt till mig att jag är en person som strör glädje och kommer in i rummet som en frisk pust, VAD JAG!!!! Jag förstog aldrig hur dom tyckte det för jag var nu inte ett dugg förbannad lycklig och glad inerst inne, jag tyckte inte alls att jag var så som alla alltid  sa om mig och när jag inte hade droger i kroppen så tyckte jag bara att livet var skit men jag sa det aldrig.

Då dom frågade mig...hur mår du Jess behöver du hjälp med något? Har du mat hemma? Har du pratat med läkare så att du kan få komma in över natten och villa upp dig? Bla, bla, bla. Jag svarade alltid detta ja jag mår bra men även piss, ja jag har mat hemma ( lögn ) Nej jag behöver inte hjälp med något slappna av, jag vill inte lägga mig in över natten och sluta tjata på mig och ju mer dom tjatade om hur jag mådde desto mer less blev jag och jag hatade när dom tyckte synd på mig pga att jag inte mådde bra.

För mina val jag har tagit i mitt liv så får jag nu bara stå för konsekvenserna av det också, många rena killar har sagt till mig att jag kan hjälpa dig ut av detta, bli tillsammans med mig för jag kan hjälpa dig....PISS HÅLL UPP MED PISS SNACKET PLEASE!!!! Fan vad skitsnack dom körde med många av dom för jag såg och visste att dom sa så för att göra en god hjärning för deras EGEN SKULL. Inte för min  skull i alla fall och för varje gång jag sa nej du kan inte hjälpa mig ut av detta, ändå så envisades dom med att jo det kan dom.

Bare ge dom en chans så skulle jag få se att allt skulle bli bra men när jag sa nej flera gånger och prövade få in i huvudet på dom att jag är inte den rätta tjejen för dom att vara tillsammans med. Jag är så nerkört av skiten och ni skulle aldrig ha klarat av ett förhållande med mig så vände dom och gick och mer hörde jag inte av dom.

Jag måste nu komma till det punktet i mitt liv att jag var tvungen att ta mig ut av skiten som ni alla vet och den enda som kunde hjälpa mig var bara mig själv ingen annan. Jag är helt emot att sitta på möten, jag tycker det är fruktansvärt jobbigt. Och det är för att jag kommer mig alltid nära någon person som gör att jag bekymrar mig mer för han/henne och då glömmer mig själv och ska hjälpa dom fast jag själv är sjuk. Även det med och sitta och höra på  andra hjälper inte mig ett dugg utan det är som sagt bara jag själv till sjunde och sist som kan hjälpa mig. Allt är upp till mig hur jag vill ha det och visst det kan vara skönt och veta att inte jag är själv om detta utan det finns så många andra i samma båt.

Även att man tar in allt för mycket av vad andra berättar om sig själva, att det och jobba med sig själv och det jag måste ta itu med för att komma mig vidare i mitt tillfrisknande, ja det glömmer jag helt bort pga. att sitta och ta in andras liv i mitt huvud. Jag har inte gått i terapisamtal ofta utan har nu haft Bruno och min läkare samt min mamma och min hund kom in i rätt tid och hon har nu hjälpt mig mest.

Men inga grupper har jag gått i, har blivit erbjuden det men har sagt nej, så jag har jobbat mig igenom detta helt själv och det som står inne på kategorien Viktiga delar. Under hela mitt tillfrisknande och min kamp så har allt detta kommit upp som jag absolut inte har kunnat fly ifrån, jag har haft det skit jobbigt dom här åren då jag har kämpat men hade ju absolut inget annat val heller.

Då jag måde som värst med alla skakningar i kroppen, spydde och allt det som man måste gå igenom så tänkte jag som så att vad har jag utsatt min kropp för och vill jag ha det så här att jag knarkar ihjäl mig och att jag sviker min familj än en gång och vill jag verkligen ha ett liv där drogerna styr mitt mående, nej kom jag fram till. Jag var tvungen att kämpa på och tänka logiskt att detta går över och håll ut om du vill ge upp Jess så vet du vad du förlorar och hur ditt liv slutar så jag kämpade på, kämpa , kämpa och kämpade och här sitter jag i dag och mår hur bra som helst.

Med så mycket glädje över att jag sitter i livet och får även vara med min familj varje dag, när jag vill och vart jag vill och har även en helt underbar hund som är mitt allt som har hjälpt mig något enormt mycket genom dom här åren. I dag när jag tänker tillbaka på det livet i undervärlden så vill jag absolut ALDRIG mer tillbaka dit det är inget liv att leva och du har inget liv heller för du existerar inte för omvärlden.

Genom att du själv har valt att det ska vara så, SÅ HÄR VILL JAG LEVA så som jag lever nu och vara lycklig och glad och det är jag bara för att jag har jobbat mig igenom och mött mig själv i dörren och när jag klarade det så hittade jag också lyckan och glädjen i livet och det och finnas till. Men det är nu något som tog mig lång tid, långt tid för att komma mig hit i dag, VÄLDIGT LÅNG TID OCH VÄLDIGT MYCKET ARBETE OCH KRÄVANDE AV MIG SJÄLV.

Jag tvivlar starkt på att terapi grupper hade hjälpt mig så här långt som jag har kommit i dag, jag hade aldrig klarat av och komma mig så här långt som jag har kommit i dag om jag hade tagit in all information och känslor från andra människor när jag själv mådde dåligt. Hade inte haft möjligheten till att jobba med mig själv och mitt tillfrisknande genom att höra på alla andra och deras historier, jag är en överlevare och jag vet nu varför jag valde mitt liv och vad jag är här för att jobba med.

Ni kan läsa om det inne på kategorien Bok tipps och jag valde mina två teman och jag överlevde och kämpade på av all min kraft jag hade kvar och hade jag inte valt dom två teman så hade jag nog inte klarat mig ut av mitt missbruk. Helt på egen hand och jag har inte heller lasta över allt jag gick och bar på och mitt dåliga mående till mamma. För hon mådde nog dåligt som hon gorde så inte har det varit lätt inte men jag klarade det i alla fall, wiiiiii.