Och dagen började med att jag vaknade till sol ute.

Och det är så otroligt skönt väder ute.

Att man skulle kunna tro att det var i juni månad.

I morgon blir det nu marknad och få se om man hittar något.

Men när man har pengar så hittar man aldrig något.

Och har man inte pengar så hittar man något man vill ha.

Jag ska nu snart trö mig en tur ut med China.

Och så sätta mig uppe på torget.

Och titta på alla människor och det är alltid kul.

Tänk att det finns nu inte en människa som går likadant.

Och man kan nu läsa av kroppspråket väldigt lätt.

När man har levd där man har så blir man en ganska så bra människokännare.

Man kan se så mycket mer än vad andra kan.

Men så har man även läst av fel många gånger.

Och det är nu när det gäller psykopater.

Men sån är ju livet.

Och man möter nu alltid människor som vill förstöra.

Och som snackar skit bakom ryggen.

Men jag brukar säga till dom som tar åt sig av skitsnack att:

Så länge det inte är allvarliga saker det handlar om.

Så är det nu inget att bry sig om.

Skulle jag bry mig om alla som har lagat illa för mig:

Så hade jag inte överlevd.

Ialla fall inte i det miljöt som jag har varit i.

Det gäller bara att se bort från dom som håller på.

För kom ihåg att:

Dom som snackar skit och lagar rykten är:

Dom som har det värsta ryktet på sig.

Ingen gillar såna människor och tar avståd från dom.

Och är det folk som lyssnar så säger det mycket om dom.

Dom som är vänner lyssnar inte och är det anständiga människor.

Så skiter dom i vad andra säger.

Det är nu också viktigt att tänka på att:

Om ni ska klara av och ta er ut av ert missbruk.

Så måste ni se bort från detta.

För det finns som sagt alltid någon som vill förstöra.

Och styrkan får ni även genom att övervinna skitsnacket.

Aldrig ta åt er av det andra säger.

För om ni gör det så är det lätt att falla tillbaka.

Och då har dom fått som dom vill.

Ni möter nu många motgångar genom erat tillfrisknande.

Och när ni klarar av och ta er igenom det.

Utan rus så får ni en bit av styrkan.

Styrkan får du som sagt inte serverat på silverfat.

Som jag skrev i tidigare inlägg.

Utan den får ni då ni klarar er igenom allt som möter er.

Av motgångar etc.

Och ni sitter fortfarande nyktra och rena.

Och har tagit er igenom detta.

Utan att ta till det ni har tagit tidigare för att slippa detta här.

Kram Jess

Läste inne på min trogna besökare om att hon inte vet hur man ska säga uppföra sig etc. bland andra människor som inte är missbrukare, jag vill bara tala om att det vet nu inte jag heller fast jag har varit ren i snart 4 år så känner jag det samma många gånger och ännu värre var det i början av mitt tillfrisknande.

Man är nu inte van till att umgås med andra inte missbrukare och man känner sig meget annorlunda och även att det är obehagligt att umgås med dom människorna. Man är rädd för att dom ska se ner på en för att man har varit där man har varit och att dom kanske avvisar en om dom får veta men så är det nu inte utan tvärtom, det är även viktigt att man är ärlig om sitt missbruk så att dom vet om det.

För det är nu svårt för dom runt sig och veta hur dom ska vara och även vad dom ska säga, med tiden så kommer allt att förändras till det bättre, man lär sig hur man ska vara som man absolut inte har haft en aning om tidigare för vi missbrukare som tar oss ut av ett hårt liv måste lära oss allt på nytt, precis som om vi vart födda på nytt. Det går inte en dag då jag möter människor ute och som frågar mig vad jag gjorde i Norge och varför jag flyttade hem igen. Jag tänkte förut som så att ingen ska veta om mitt tidigare liv´men jag har absolut inte klarat av och komma mig undan det samtalsämnet.

Och alla gånger så har vi kommit in på mitt tidigere missbruk men aldrig att jag har mött en enda människa som har avvisat eller dömt mig för det livet jag har haft. Utan jag har fått höra hur stark jag är och det styrker mig ännu mer styrker mig på det sättet att jag ser att ingen dömmer mig. Fast jag har varit missbrukare som jag trodde i början, så med tiden så kommer det och bli lättare och ni blir mer och mer säker på er själva och det är bara att ta tiden till hjälp. Men var ärliga mot dom i omgivningen för om ni inte är det så kommer det och bli svårare för dom runt er att ackseptera er, om dom får veta på andra vägar om erat tidigare missbruk.

Kram Jess

Dom  som har mött mig på mitt värsta då jag var påtänd har nog önskat där och då att dom inte mött mig men så är det dom som har blivit mina närmaste vänner också. Jag har inte varit speciellt vänlig vid det första mötet men jag har alltid varit en person som sagt rätt ut vad jag tycker och tänker och dom här mötene var vid fel tid och fel plats. Jag kan berätta om mötet min fina gulliga Tussi som jag kallar henne för Ior i Nalle Phu heter Tussi i Norge och hon ser ut som Tussi också. Detta var den tiden jag bodde hos Knut och det var nu massa folk uppe hos oss och jag står fast vid än i dag att jag hörde mitt namn nämnas då jag var i sovrummet.

Tussi och en annan kompis av oss som i dag är död, dom nämde mitt namn men om det var negativt eller positivt vet jag inte för jag hörde bara namnet mitt nämnas. Jag var påtänd som ett flyg och det värsta jag vet är när någon pratar om mig och i alla fall när jag inte är där i samma rum men i ett annat rum i tillägg. Jag gick ut i vardagsrummet och sa att om ni har något att säga om mig så säg det rätt upp i ögonen istället för att prata bak ryggen på mig. Bägge två blå nekade att dom pratat om mig och jag vart nu mer och mer irreterad.

För på amfetamin kan jag bli VÄLDIGT otrevlig och speciellt när det är i den här situationen, stackars Tussi, hon prövade komma undan mig utan att lyckas och jag var efter henne överallt och var fast på att hon ska säga vad det var. Hon hade kommit hem efter en råfylla och var inte i toppform och så mötte hon mig som i tillägg  var som en hök efter hon vart hon än gick. För jag gav mig inte och blev nu mer och mer förbannad för att hon prövade komma sig undan och till slut stod hon bak kompisen våran och böna och bad.

Ta hon bort, jag orkar inte mer och hon var helt knäckt och hela kvällen betog av att få hon till att säga upp i ögonen till mig vad det var dom pratade om. Sedan dom undvek mig så vart jag mer och mer förbannad och besluten på att få veta vad det var. Men vi vart nu värdens bästa vänner efter detta mötet och hon är nu en person som strör glädje runt sig med sitt enorma goa skratt. Hon är omtänksam och bryr sig väldigt mycket om sina närmaste, generös och lagar VÄRLDENS GODASTE VÅFFLOR.

Men hon mötte nu mig vid helt fel tidspunkt och så efter den fyllan hon har haft och med sina fylla nerver som man får efter en hård helg. Jag vet att det inte var något dumt dom sa men när jag hörde namnet mitt nämnas så ville jag bara att dom skulle vara vuxna nog att säga det till mig. Och inte när jag var i ett annat rum, ja stackars mina fina vänner som mötte mig första gången i ett tillstånd då jag var påtänd som ett flyg. Och min irritation jag har om jag tycker något är fel men så hade jag aldrig haft det fina vänskapet med dom heller om jag inte hade mött dom.

Och vi redde upp allt och så var det glömt om jag gort fel så står jag för det och ber om ursäkt också och jag är nu stolt av mig själv att jag är en person som säger det jag menar och till den personen jag menar det om också, har aldrig gått runt gröten. Och alla mina vänner som känner mig vet att jag är en person som inte viker undan om det är något jag har att säga. Men påtänd och så råka ut för mig då, vid fel tidspunkt....Ja inte hade jag viljat möta mig själv just då. För när jag blir arg så är nu alla folk runt mig plötsligt borta för jag blir en väldigt obehaglig person om det är något som inte går rätt för sig och många gånger så behöver jag inte säga ett ord. För luften runt oss blir väldigt väldigt obehagelig och när inte ärligheten finns på plats, ja då blir jag i alla fall inte vänligare.

I går satt jag och såg på DR. Phil och han är nu bra tycker jag och har bara logiska förklaringar men i går handlade det om och förlora en närstående i ett dödsfall. Det var en ung tjej som förlorade sin son på 4 månader pga. att hon hade tagit tabletter före hon blev gravid. Efter att hon hade förlorat sin lilla son så blev hon heroin missbrukare och flyktade precis som jag från sorgen genom knarket. Detta var nu något som fick mig till att nästan börja gråta och jag såg hur mycket smärta och skuldkänslor hon bar på. Så gjorde DR. Phil något jag faktiskt reagerade väldigt starkt på, han skällde ut henne och han visade absolut ingen sympati för huvudtaget. Tjejen hade precis börjat i behandling för sitt missbruk och det han gjorde var nu helt fel och mannen hennes visade heller ingen sympati för henne.

Jag vet hur ont det gör och förlora någon sedan min kille dog men hon förlorade sin lilla son som dog i armarna hennes. Just nu ser jag på Orera och det handlar om att förlora sina barn och hur hårt det gick in på dom, en mamma var med i DR. Phils program och dom visade nu en snutt. Hon är nu med i Operas program och hon hade tänkt ta sitt eget liv men DR. Phil hade nu räddat henne. Han sa att när hon talade om att hon hade tänkt ta sitt eget liv så såpg han att hon menade allvar i ögonen men inte skällde han ut henne för det.

För mamman håller nu inte på med droger men det gjorde tjejen och han skällde ut henne, så hur ska man tolka detta då? Till den unga mamman som flyktade genom droger sa han att det är nu många som skriver in till han och vill ha hjälp. Och hon sitter där och skiter i sin familj, stjäl från dom och hon fortsätter med heroin och hon visste nu inte riktigt vad hon skulle säga. Så säger han till henne: Vad var det du skulle säga, få höra vad var det! Jag har ingenting för den där DR. Phil mer efter gårdagens program och det jag såg nu för en stund sedan Jag är helt emot det han gjorde för hon bär nu på extrema skuldkänslor och sorg och inte gjorde han det lättare för henne när han sitter där och skäller ut stackaren.

Jag undrar hur det går för henne i dag jag.

Så har man kommit hem från syrran och det var jätte trevligt som vanligt och hon fyller ju på tisdag ju haha. Inte lätt att tänka på det när man skulle i kalas i dag men jag fick så fina lyktor hon har gjort i papper och det häftigaste är att ljuset i dom är konst gorda så det ser ut som äkta ljus som brinner.

Tusen tack B.M för din varma omtanke och jag känner mig mycket bättre i dag och du behöver inte vara bekymrad för mig utan jag klarar mig vet du men nu går dagarna på för mig och skönt det i alla fall. Blir nu ingen promenad i dag för både jag och China är helt slut efter denna dagen och hon ligger nu och bara slappar, syrran har ju 2 hundar från hennes kull så hon har nu rasat av sig helt i dag. Nu ska jag fortsätta med att lägga upp all reklam på nytt så jag får en snygg sida, fan vad svårt det är och det finns nu häftiga smycken på en del av dom så gå nu in och titta.

Kram Jess med massa kärlek till er alla.

På söndag blir det och åka till min lillasyster som fyller år, tänk att hon fyller 24 år och jag tycker inte det var så längesen jag satt på BB och såg hon födas. Åh vad jag är lycklig lottad som får uppleva hennes födelsedag och för många år framöver i tillägg sedan jag sitter i dag helt ren, detta trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva.

Jag är så glad för att jag valde livet och för en människor som med mig så måste döden knacka på min axel för att man ska sitta här i livet i dag. En del vaknar inte upp av en väckar klocka utan måste få uppleva en jordbävning för att vakna upp och för såna som mig så måste döden knacka på axeln för att vakna upp. I dag små regnar det men solen är nu framme i bland och det blir nu ingen promenad i dag, i går tvingade jag mig ut på våran vanliga runda och efteråt så kände jag mig lite bättre.

Livet är nu bra märkligt i bland och det är väll så det ska vara också och jag sitter varje dag och tackar livet som har gett mig en ny chans. Jag börjar känna av min trötthet i kroppen mer och mer och hur hårt jag har utsatt den av mitt extrema missbruk speciellt då jag berättar om mitt liv hur det har varit, då kommer den tunga känslan av att dra andan för man börjar på nästa mening och jag undrar egentligen hur min kropp ser ut inni.

Hur mina lungor ser ut efter att ha rökt hasch i hink i en flaska, fattar inte hur mina lungor har klarat av allt det där sedan det är enormt mycket man får i sig, ni undrar säkert nu vad jag menar och det är så att: Man fyller en stor skurhink med vatten, skär av botten på en stor cola flaska som man sätter ner i hinken och så fyller man toppen av färdig meckad hasch och så tänder man på.

Drar upp flaskan samtidigt som den fylls av rök och så drar man i sig det, genom att doppa flaskan ner i vattnet igen och drar i sig all rökóch detta fanskapet har man hållt på med och jag får nog räkna med lung cancer så småningom, om inte så är nu det ett guds under i så fall, ja som sagt så har jag nu haft ett hårt liv jag absolut inte unnar min värsta fiende en gång, ett liv som har tagit stryk på kroppen min som jag nu får betala för men huvudsaken att jag har tagit mig ut av knarket och man får nu ta konsekvenserna av sina val och handlingar. Nej nu ska jag ut med China så ha det så bra.

Kram Jess

När jag var ung i tonåren mina så visste jag nu inte innebörden av vad det handlade om att börja med droger, min mamma hyrde filmer som skulle skrämma skiten ur mig men som inte lyckades, hon tog med mig på informations möten vilket inte heller skrämde mig, skolorna hade sant läger 1 vecka vilket inte heller gick upp för mig vad det handlar om att börja med droger. Men då man är ung i den åldern 13,14 och 15 år så får man inte in i huvudet vad det verkligen handlar om, man är ung och det hon skulle ha gjort var och ta mig med ut bland heroin missbrukare. Så jag fick se verkligheten med egna ögon, det hade skrämt skiten ur mig för då fick jag se hur livet kan sluta för mig.

Skolorna jag skrev brev till tycker inte att jag har rätt utan det bidrar till att dom är i farosonen för att börja mer med droger än det dom gör nu. Så då får dom bara fortsätta med sant lägren och bidra en del till nyfikenheten som väcker en då man sitter där. För jag vet att mitt förslag hade fungerat, jag kan lägga upp det brevet jag sänt till 2 skolor för er som är nya här inne och inte sett det. Detta sände jag till två skolor i hopp om att dom följer upp förslaget mitt men blev avvisad och svar att då är det stor risk att dom hamnar just där, att det kommer och väcka nyfikenheten hos ungarna men då anser jag att dom inte är nog intreserade i att hjälpa ungdomarna heller men detta brevet skrev jag i alla fall.

Mitt namn är Jessica Bergnér och är 37 år gammal och jag skriver till dig ang ett förslag jag har när det gäller redovisning av droger. Då jag gick på skolan Gula Berga i Smedjebacken så hade vi Sant-läger som vi fick åka på i 1 vecka och den veckan gav mig absolut ingenting sedan jag som tonåring inte riktigt förstod det dom pratade om.

Och inte heller förstod jag innebörden av vad det handlar om att använda droger, jag hade redan då kommit in i det miljö som 13 åring och den informationen vi då fick på lägret gjorde mig mer nyfiken och det är ingen unge i den åldern som förstår detta heller och vad dom pratar om. Dom som kommer och berättar sin historia, min mamma hyrde filmer och tog med mig på informations möten om droger men till ingen nytta. Jag vet av egen erfarenhet att allt det skolan gör är inte till någon nytta som dom tror för i den åldern så förstår man inte något av det och det är svårt att sätta sig in i den situationen.

I 1996 flyttade jag till Båtsfjord pga jobb och ett hopp om att starta ett nytt liv utan droger som då i alla år var någon gång i bland men 1997 så dog min kille och efter det så blev jag sprutnarkoman själv. Men har nu varit ren i 3 år utan återfall, den dagen man börjar med sprutor så rasar ens liv nerför i en fart som man inte hinner i fatt och då skriver man även på sitt eget dödskontrakt. För man vet inte om man lever dagen efter och man har ingen möjlighet att planera sin framtid, jag som alltid har varit rädd för sprutor satt där helt plötsligt själv som sprut narkoman och har man problem som jag faktiskt haft sen jag var liten och så upplevde detta med att min kille dog.

Drogerna gjorde mig känslokall och då kan man fråga sig hjälpte då sant lägren och gick det in i huvudet på mig och blev jag rädd för att börja med droger!!! svaret är ju självklart nej. Mitt förslag är nu detta som jag tycker att ni skal pröva få till tillsammans med föräldrar, erfarna folk som jobbar på typ beroendecentralen och med lärare att ordna 1 vecka där klassen får övernatta tillsammans med heroinmissbrukare i Stockholm dygnet runt ( Inte bara på dagtid för då är det bortkastat ) Och låta ungdomarna få se verkligheten där dom tar sig en sil, hur dom lever för att få tag på heroin och se hur dåliga dom mår när dom blir sjuka.

Och även få vara med på avgiftning när den veckan har gått så frågar ni klassen om vad för intryck dom fick och om dom skulle kunna tänka sig ett liv i undervärlden och även låta dom få göra en uppsatts om den veckan. Jag skal lova er att efter den veckan så kommer dom och bli så rädda att dom som röker hash på fester slutar med det för det är det enda som hjälper ungar från att inte börja med droger, dom måste få se med egna ögon hur deras liv kan bli om dom inte håller sig borta från detta. Få se verkligheten vad droger gör med oss för att bara sitta och höra på föredrag hjälper inte.

Jag har en kompis som har en dotter som hade problem med detta och hon vart så förtjust i mig men efter hon sett det livet jag levde gorde att hon vart skiträdd och hon slutade med allt. Gick på biblioteket och drog ut all fakta om droger och fick sin kompis att tänka om, självklart så måste ni ha föräldrar , lärare och kunniga människor med er under denna veckan så det inte händer något.

Hade min mamma gjort detta med mig så hade mitt liv sett annorlunda ut i dag för jag hade blivit så rädd för att se verkligheten men tyvärr så kom hon inte på den ideen och heroinmissbrukarna har nog absolut inget emot att vara med i detta projekt. För vi alla som tar oss ut av detta ändar upp med att hjälpa andra människor.

MVH JESSICA

Jag tror nu stenhårt på det här och det är så mycket av knark här i världen att fler och fler ungdomar hamnar ut på fel väg men tydligen så är dom inte intresserade i mitt förslag. Hur kan man bli mer sugen på droger om man ser med egna ögon hur det livet är, hur sjuk man som missbrukare är och så sönderstucken av sprutorna. Abstinenserna och spyorna, humöret och svettningarna, det är ju löjligt hur dom kan svara mig med att dom bidrar till att få ungdomarna att hamna i skiten.

ELLER VAD TYCKER NI!!!

Kan egentlig ikke uttrykke meg med ord hvor ekstremt takknemlig jeg er for epoken med generøse og varme omfavner dere ga meg.

Da jeg hadde det dårlig, så var dere mer bekymret for meg enn for dere selv og dere tok imot meg inn i en epoke av stor familie som jeg føler en del av.

Dere to la meg tilbringe julen hos dere og kjøpte julegaver til meg og dere viste meg æra enorme varmen som jeg var viktig for dere.

Du hentet meg opp i Kabelvåg da jeg var borte på metadon og du satt i bilen og du felle tårer du prøvde å unngå, jeg så mye mer enn du tror.

​Og du brydde så enormt mye om meg og aldri tapt håp for meg.

Du ordnet et 30 års fest for meg som jeg aldrig vært med om at noen har gjort.

Ikke for meg og jeg var så syk og dålig da jeg for dit men da jeg kom dit og all varme jeg fölte der av allesammen gjorde meg litt bedre.

Når alle andre i det kristne miljøet sviktet meg så gav verken du eller Grethe opp håpet om meg.

Og hade heile tia tron på at jeg sku komme meg hit jeg er i dag.

Jeg sitter i dag med mange følelser om at jeg sviktet dere på nytt og på nytt men enda er dere her.

Og jeg er så utruligt gla for at ha dere i mitt liv.

Den fineste kvalitet som mor du har er at du lar dine barn være barn og ikke sette pressen om ikke å ha sex før ekteskapet.

Du la dem få ha sin frihet som andre barn har.

ALDRIG miste den fine egenskapen.

Den fineste egenskapen du har som mamma er all den kjærligheten du gir barnen dine som få foraldrer har i dag.

Du roper aldrig og aldrig jeg har hørt deg høje stemmen til dem.

Du gir så mye av deg selv til dine barn og de runt deg.

Tusen takk for deres støtte og omtanke for meg.

Klem Jess

Ååå vad jag känner mycket kärlek i kroppen min i dag, kärleken till min älskade och underbara familj, min hund China och mina vänner och inte framför allt till livet då. Har haft en helt underbar promenad nyss och kom nu in, koka mig en kopp te och loggade mig in här på min blogg. Det börjar bli några inlägg nu ja och jag hoppas att min blogg hjälper många men kan jag bara hjälpa en enda person i världen med min berättelse och mina råd så har jag gjort mycket, jag ska nu börja skriva ihop ett brev till olika behandlingshem för ungdomar och se om jag kan få komma och föreläsa och det ska nu bli en utmaning det också för mig. Men någon gång ska vara den första och jag hoppas att jag når mitt mål som är att min berättelse kan beröra så mycket att det är några som tar det till sig och tänker om.

Jag kan aldrig tvinga någon att söka hjälp och jag kan heller inte tala om för någon att nu jädrar gör du detta och detta men det jag däremot kan göra är att berätta om mitt liv, hur det kom sig att jag hamnade där jag hamnade och hur jag tog mig ut av mitt missbruk. Jag kan även bidra med mina råd och så hoppas på att dom förstår att dom kan komma sig ut av skiten dom med och att det finns hopp för oss alla men nu ska jag hoppa in i badet efter min svettiga promenad så ha det så bra till vi ses som vanligt snart igen.

Kärleks Kramar  Jess

Det är så otroligt lätt och se ner på sig själv när man är i ett missbruk.

Den dåliga självförtroendet och känslan av att man inte är värd något som helst men det är nu drogerna och även alkoholen som är den största orsaken till detta man har ju detta redan långt för man börjar missbruka men det är nu skiten som förvärrar det hela och det är ju något som är ett helvete det också.

För där och då när man är rusad så mår man bra och ingenting knäcker en och inga bekymmer existerar men när skiten går ut av kroppen så mår man piss.

Men när man då har varit ren och nykter under en lång tid så förändrar sig detta för då bevisar du för dig själv vad du kan och vad du har klarat av och något du har klarat av som du aldrig hade föreställt dig att du skulle kunna göra för en tid tillbaka. Hade någon sagt till mig för snart 4 år sen att jag skulle sitta här i dag ren så hade jag aldrig i världen trott på dom men jag har bevisat för mig själv att jag kan och har klarat av och bli ren vilket var ett måste. Men ÄNDÅ, jag klarade det så jag har även där fått ett helt annat syn på mig själv. Du ska inte se ner på dig själv och tro att du inte klarar av saker för det gör du, du klarar mer än vad dom som aldrig har varit där vi har och är fortfarande.

Missbrukare har en enorm tendens till att se ner på sig själv dels för att man har fått höra det redan från barn, skoletiden och upp till vuxen ålder. Men det värsta är att vi förvärrar det genom att tro på det själva och säger det till oss själva också + att rusen bidrar till det värsta. Vi är alla människor värda, vi är värda livet och få må bra som alla andra. För att vi just är den vi är VI ÄR MÄNNISKOR OCH ETT LEVANDE VÄSEN VI MED.

Kram Jess

Kan ju berätta lite roliga saker som kunde hända i mitt missbruk också och det jag nu ska skriva om är när jag och min kompis Roar spraya oss med den berömda brun utan sol. Han som har hundarna som jag berättade tidigare om hade beställt en flaska brun utan sol genom nätet och jag måste ju säga att den faktiskt är bra...om man inte sprayar för mycket då. Så hade jag själv beställt den och bad nu Roar om att hjälpa mig sedan man helst ska ha någon som hjälper en med det och så skulle jag spraya honom efteråt.

Men nu vart det lite för mycket, och då menar jag för mycket så när vi var klara med varandra så såg vi ut som infödningar som konm från regnskogen ungefär men vi två tänkte inte så mycket mer på det här och så bestämde vi oss för att besöka min goa fina vän han utan namn.

Vill inte skriva dom riktiga namnen så därför får han heta detta så vi körde iväg på Roars motorcykel och när vi då bankade på dörren hos min kompis och han öppnade så stog han och bara tittade på oss. Så sa han: VAD har ni gort för något!!! Han var totalt målös ska ni veta men fan vad kul vi hade åt det där. Där stog vi som två negrer och bara ögon vitorna som syntes på oss och tänderna, snacka om att vi kände oss lite utanför där vi stog hahaha.

Det är den flaskan ni ser här som vi använde, rekomenderas men var försiktig.

Kram Jess

Tänk vad mycket jag har utsatt min familj för.

Allt lidande och sömn lösa nätter.

Och väntan på telefon.

Eller en knackning på dörren om att jag är död.

Jag kan nu inte föreställa mig helt hur dom har haft det.

Hur många nätter min mamma har gråtit och den smärtan jag har gett henne.

Och eftersom jag är hennes första unge så måste detta ha varit fruktansvärt.

Jag vet att min mamma har många ärr.

Och många känslor som aldrig kommer och försvinna.

Som jag har gett henne och som jag är skyldig till.

Detta är livsvariga ärr och men.

Som aldrig någonsin kommer och försvinna ut från hennes liv.

Även om hon vet och ser att jag är ren i dag så kommer den rädslan.

Aldrig att försvinna.

Om att jag kan hamna där igen.

Och den paniken som fyller hennes ögon.

När jag nämner om att gå ut en helg.

Ja hade ni sett den så hade ni förstått vad jag menar.

Jag hade viljat få ändra på 2 saker i mitt liv.

Om jag fick den chansen att gå tillbaka i tiden.

Och det jag har utsatt min familj för och min första kille som dog.

Som var min stora kärlek

Annars hade jag inte viljat ändra på något.

Fast jag har haft ett fruktansvärt hårt liv.

Så hade jag inte vilja vara förutan det.

Det är pga. det livet jag har levd som gör att:

Jag är den personen jag är i dag.

En person som inte tar livet förgivet.

Och sätter värde på det jag har runt mig.

Hade absolut inte varit den personen som jag är i dag.

Om jag inte haft det livet jag har haft.

Livet som missbrukare.

Men så är det också saker man skulle vilja ändra på.

Och detta är mina två saker.

Varje gång min familj ser mig.

Pratar med mig så blir dom påminda om det jag har utsatt dom för.

Och detta kommer dom aldrig att få bort.

Hur mycket dom än önskar.

Och det är jag väldigt ledsen för.

Det enda jag kan göra är och finnas i livet för dom i dag.

Och det är just det jag tänker göra också.

Nu är nu och det är det som betyder mest, det som har varit.

Ja det har varit och det är nu som jag måste se framöver.

Och det är just det ni måste göra också.

Kram Jess

Har nu lagt till en ny länk som går till beroendecentralen i Örebro.

Där kan ni unga som vuxna vända er och det är nu en plats där ni kommer få en fantastisk bra hjälp, och den rätta hjälpen också.

Har också lagt in telefon nummer dit inne på kategorien Jourtelefon.

Kram Jess

Jag förstår inte och kommer nog aldrig och göra det heller när jag säger detta att social kontoret i Lofoten bara såg bort från hur långt ner jag gick mig. När vi sitter hos läkaren som ville lägga in mig pga. att hon såg hur illa däran jag var då min andra kille hade hängt sig och hon från sociala sa nej när jag bad hon om det.

Det du skulle ha gort var och inte ha lyssnat på mig du skulle ha sett till att jag blev tvångsinlagt, jag gick mig bara längre och längre ner och ni bara sket i det, jag kommer aldrig och förstå hur ni bara kunde göra det. För jag var i det stadiet då det var fara för mitt eget liv, vad hade hänt om jag verkligen var död helt plötsligt! Skulle ni ha skitit i det också! Skulle ni låssas som om att jag inte var död eller vad! Ni skulle ha tagit tag i detta redan då, jag skulle ha blivit tvångsinlagt och jag hamnade på sjukhuset flera gånger efter detta pga att jag tagit allt för mycket och höll på och förlora livet.

Till den andra personen vill jag bara säga detta att hur fan kunde du bara släppa mig den gången efter att min mamma skrev det brevet! Min mamma skrev av förtvilan och desperat hjälp av dig för du var hennes sista utväg men nej då. Du sa till mig då jag var och tog farväl av er att det var nu många gånger jag trodde du skulle ramla om och dö för du stog med ena foten i graven och den andra på ett bananskal.

Ni har med människor och göra, förstår ni inte det! Ni ska hjälpa oss och även fråga oss hur vi mår, inte bara gå efter den förbannade lagen. I dag då jag tänker tillbaka på er så fattar jag inte för huvudtaget vad ni tänkte på tanke på att ni såg hur sjuk jag var, läkaren ville tvångsinlägga mig för att det var fara för mitt eget liv, förstår inte du att det var för att hon såg och ville hjälpa mig. Tack och lov att jag fick en bra handläggare dom sista åren som var så som en människa ska vara. Alla såg hur jädrans långt nere jag var, alla sa det till mig då jag åkte hem till Sverige och ändå brydde ni er inte.

Jag är inte arg på er för det har jag inte tid med men jag är chockad över hur ni kan se men inget göra och inte ens fråga eller försöka. En dag så har jag en vän som inte finns mer och ni har sett hur den personen försvinner bit för bit men behandlar dom som om dom inte var värda något. Ni sätter in helt okunniga personer som ruskonsulenter som inte kan en skit om droger och inte ger ni den hjälpen som ska finnas till hands.

Jag har en fantstisk hjälp av sjukvården här jag bor. AV KUNNIGA PERDSONER och utan den hjälpen så hade jag inte kommit mig så långt som detta, ni måste ändra eran syn och erat tankesätt och göra något med detta.

För ni bidrar även till att mina vänner tappar helt lusten till att sluta, ni sitter och ser i den förbannade lagboken och ni anar inte hur förtvivlandes det är. Att sitta hos er och inte känna att ni bryr er utan ni nekar till det ena och det andra, om jag hade dött så hade min mamma nog hållt dig min handläggare:

Som dels skyldig till min bortgång pga att hon bad dig om hjälp och du bara sket i det totalt inte tro att jag är bitter när jag skriver detta, det är jag inte men jag är chockad och menar bara att ni skulle ha handlat på ett helt annat sätt än det ni gorde och även gör i dag. Ni snackar om att hjälpa men då måste ni sätta in rätt personer som kan sin sak som ruskonsulent och ändra sjukvårds hjälpen där uppe vi måste gå.

Detta är den mest fantastiska person jag mött och jag har varit några gånger hos han i Fanthyttan där han har kurser. Så fick jag höra att han skulle ha seans där elevene skulle öva sig så vi fick vara försöks kaniner som vi är på alla träffar där. Kostar ingenting att vara med, jag hoppades på att Leif-Arne skulle komma men jag visste det att om han kommer så börjar jag gråta och om han inte kommer samma där med men trodde jag skulle kunna hantera det.

VILKET skulle visa sig att jag hade fel, detta har jag skrivit i ett annat inlägg om mormor men för er som är nya här inne så berättar jag det en gång till. Då vi satt där inne så var mamma den första som fick kontakt med sin svärmor och eleven sa saker som hon absolut inte kunde veta. Men så kom nästa elev upp och då pekade hon mot mig och jag kände hjärtat bankade och tänkte att nu äntligen, äntligen får jag veta det som jag vill veta men nej då så blev det inte men den som kom var nu min mormor.

Vi får absolut inte säga mer än ja och nej och måste ha ett poker ansikte sa Terry och först så kände jag inte igen den damen mediumet mitt pratade om tills hon sa detta...Den här damen visar mig en pelagonier i fönstret och så en dala häst på bokhyllan. Och både jag och mamma brast lite i skratt, vet du vem det är frågade hon och jag vräkte ur mig att det är ju min mormor vilket Terry påpekade att upp upp upp. Då jag var liten så åt jag upp mormors pelagonier och tyckte att bladen var sura och goda haha.

Och det var hennes sätt att tala om att hon visste detta och den dalahästen i hyllan var min morfar som har gort, han var nämligen konstnär. Min mormor sa också att jag skulle skriva mer för det berör andra människor och att jag även måste våga släppa andra inpå mig men ändå vara försiktig. Så sa hon att jag skulle skratta mer också, men så var hon färdig och nästa elev kom upp och nästa och nästa men så var seansen över.

Leif-Arne kom aldrig och jag kände hur besviken jag blev när vi gick ut av lokalen så brast jag i gråt och gick in på toaletten och började gråta utan att kunna stoppa det. Jag tänkte att skärp dig nu Jess, jag satt där på toaletten i 20 min för jag klarade av och visa mig inne vid kaffe rummet och alla såg att jag hade gråtit. Så säger min mamma att du måste bara få en privat sittning, då var det kört och jag var tvungen att rusa ut utomhus. Och jag kom tillbaka till den dagen då han dog på sjukhuset med samma smärta i hjärtat mitt och då gick det upp för mig att jag måste ta itu med detta.

För annars kan detta här förhindra mig vidare i mitt tillfrisknande hade jag stannat kvar där inne då mitt medium kom ut till oss som dom alla gör så hade jag kanske fått en besked från honom men jag klarade bara inte att stanna där inne. Min mamma sa då vi åkte hem att du ska nu inte vara med flera gånger för jag sa ju det till dig att han kanske inte kommer och att du måste vara förberedd på det. Och jag visste ju detta, men som sagt trodde jag att jag kunde hantera det som kom men jag hade ett väldigt stort fel ang. det. Jag gråt hela vägen hem, min mamma sa att jag skulle nu skärpa mig och hon förstår nu inte hur det är att förlora någon som är sin stora kärlek, hon har ju aldrig varit med om det själv.

Den dagen då han dog och jag ringde hem till henne så fick jag till svar från hon att jag inte ska ringa och gråta och beklaga mig för jag har nu satt mig i denna situationen själv och inte mer snack om den saken. Jag som kunde prata med min mamma om allt avvisade mig där och då och det klandrar jag inte henne för pga att jag knarkade. Jag skriver till er alla vad som är dom viktigaste delarna för att kunna bli ren och jag har nu detta jag måste jobba med för att själv komma mig vidare i livet mitt.

Och jag är nu inte färdig med detta själv engång men nu klarar jag av och ta itu med sorgen min efter Leif-Arne och jag har nu inte längre mina ursäkter kvar för att kunna rusa mig. Dom har jag kastat på soptippen under min tid i tillfrisknandet mitt och nu kan jag och nu är jag redo som aldrig förr att bearbeta det som jag måste.

Kram Jess

Hur många unga är det inte som finns där ute och som har ett missbruks problem och som ränner ut och in på helt fel platser. Där dom inte får den rätta hjälpen,dom blir missförstådda och får massa mediciner. Även om dom inte vill ha det för att dom inte mår bra av det, det enda dom vill är och ha hjälp och hitta någon, någon som förstår dom hur dom mår och då säger jag så här till er alla där ute att ta kontakt med UBB i eran kommun där blir ni inskriven och får den rätta hjälpen av kunniga förstående personer.

Det är där jag har min hjälp ifrån, vi som är missbrukare och har varit missbrukare, har oftast en form av diagnos och det är nu mycket en förklaring till sitt missbruk man har. Se också till att få en utredning då ni blir inskrivna där ni måste vända er till den rätta platsen om ni inte vill leva det livet och om ni inte får den rätta hjälpen som ni ska ha annars så förlorar ni mycket av erat liv precis som jag och så många andra, ni kan gå in på kategorien Diagnoser och så läsa där om mina två diagnoser och oftast av fallen så har dom flesta diagnosen.

Asperger och Adhd och känner ni igen er i det som står där så har ni även en förklaring, en förklaring till erat missbruk, hade dom som sagt lyssnat på mamma och även på mig då jag var liten så hade mitt liv sett annorlunda ut. I dag är det så otroligt upplyst om just detta att barnen får den rätta hjälpen före dom börjar på skolan men för oss alla andra som er över 20 år och vi som är äldre har inte haft den turen och vi får våran utredning senare i åren och vårat liv har blivit förstörd av missbruket. Men som sagt så ska ni vända er till beroende centralen UBB som finns i eran kommun och det är nu en öppen vård, där finns den rätta hjälpen.

Kram Jess

Den enda personen du kan lita på i undervärlden är bara dig själv man har ingen annan att lita på och för och överleva detta hårda miljö så är du även tvungen att vara cynisk och egoistisk. Annars har du nu ingen chans att överleva, du måste se livet ditt i den världen som herre över dig själv. För du möter många människor under den tiden som är farliga, inte bara för andra utan även för dig också. Genom hela sitt missbruk så händer det alltid något och inte alla gånger det händer det man vill ska hända. Du hamnar i situationer där du står helt utan tak över huvudet. Blir hemlös och du äger inte en skit och det är nu något som kan vara ok på sommaren.

Men är det om vintern så ska jag lova er att det inte är något som är vidare trevligt men du är nu bara tvungen att göra det bästa ut av den situationen. För något annat val har du faktiskt inte och det är nu inte säkert heller att du är på hemma plan där du har dina vänner. Utan du kan nu vara vart som helst, du söker förtvivlat kontakt med okända människor och det är det som är så farligt. För som sagt så kan du inte lita på någon annan än dig själv och det är nu något som är så sjukt lätt att glömma bort när man sitter i situationer.

Där du är desperat och tänker dig inte om för fem öre, jag har själv gort alla dom misstagen och det som hände mig var att jag blev våldtagen. Och hade jag inte haft amfetaminen som hjälpte mig och ta bort dom tomma känslorna i kroppen min som hjälpte mig och fly från denna händelse så hade jag aldrig klarat av och hantera det som hände, jag visste med mig själv att man inte blir med utlänningar hem, ensam tjej och i Oslo i tillägg men jag var så borta av allt knark och hade drukit att jag tänkte mig inte om.

Och glömde helt bort detta med att inte lita på någon och jag fick även veta att det var en planerad våldtäkt och att dom filmade mig. Så jag ligger på någon film där någonstans det berättade en tjej för mig som vet vem dom här är. För jag kommer ihåg namnet på han jag hade frivillig sex med och det är för att han hette Bilad och i mina öron höres det namnet ut som biljard. Det var kompisen som våldtog mig, 2 gånger och jag gav nu upp och streta emot. Pga att han var så stark och låt han få göra sig färdig och jag är nu armstark jag med så när jag var till doktorn så hade jag blodutgjutelse på armana mina inte anmälde jag det heller.

Vilken nytta hade det gort då, jag var nu med frivilligt, rusad, och vilken straff får han då sedan han kommer ut  efter att ha gort sin tid och fortsätter våldta. Vad ska jag med skadeståndet till då...köpa kläder för det som han har tagit ifrån mig. Jag fick nu förklaringen till varför jag var tvungen att ligga så som jag gorde varför Bilad aldrig kom med pappret och torka bort sperman på ryggen min pga. att Bilad filmade mig och kompisen hanns.

Och allt detta hände pga att jag glömde mig bort att INTE LITA PÅ NÅGON jag har hamnat i fruktansvärda situationer många gånger under min tid i undervärlden i Norge. Och dom flesta gånger pga. att jag glömde bort att inte lita på någon. Och jag är nu så glad för att ha flyttat hem till Sverige blivit rusfri och slipper det livet mer, i eftertid så fick jag veta av en tjej jag känner att läkarna hade anmält detta. Och polisen hade varit i Moss och sökt mig ang. våldtäkten. Men då var jag redan tillbaka i Lofoten och inte ville jag kontakta dom heller för jag hade ändå inte vunnit rättsaken. Pga. att jag vart med frivilligt.

Ni ungdomar som är inne här och läser så vill jag nu tala om att jag vet att 80% av er sitter och använder droger på helgerna och jag hoppas att ni tar till er av det som står här inne på min sida, att ni börjar och tänka i andra banor och att ni förstår allvaret i och börja vandra på den farliga vägen ni är på. Jag vill även påpeka för er som tänker som detta att det händer inte er. För det är just det som det kan göra och det är så fort hänt att ni hinner inte blinka en gång.

Och detta är på fullt allvar då jag säger det, jag själv har varit livrädd för sprutor så rädd att dom var tvungen att hålla mig fast för att sätta bedövningen hos tandläkaren. Och både jag och mamma sa att vi behöver nu aldrig vara rädd för att jag börjar med sprutor. Jag trodde ALDRIG i mitt liv att jag en dag skulle sitta som sprut narkoman för det händer inte mig pga. att jag var sprut rädd. Men det gorde det, det hände mig och det kan det med er också. Ni tycker det är häftigt och att ni har det skitkul men fråga er själva om detta: Är det lika kul den dagen då ni har skrivit på erat eget dödskontrakt! Och att eran familj bryter allt av kontakten med er! Sitter där och det enda ni äger är kläderna ni har på er!

Sätter er i enorma skulder för att ni är nere i skiten! Hamnar i fängelse för brott för att ni måste ha pengar till knark! Kunde ha satt en hel bunt med punkter för er för det är JUST DETTA som kan hända er alla. Och jag ska lova er att när den dagen kommer för er så är det allför försent, för sent att ångra på det. Och få allt ogort har ni ingen möjlighet för,för man ser inte själv hur fort det går nerför den backen och den uppförsbacken. ja den möter ni då ni ska ta er ut av skiten, den är tung och vandra uppför och det märker ni inte för den dagen kommer då ni är där.

Jag vill att ni i alla fall tar er en riktig allvarlig tankeställare efter att ni läst detta och om ni nyss har hitta in här så gå in på kategorien: Mina år i undervärlden som ni ser på höger sida. Så får ni nu läsa hur livet har varit för mig, jag kan inte tala om för er vad ni ska göra eller inte göra.

Men jag kan skriva och berätta om mitt liv och det som hände mig och så bara hoppas att någon av er förstår allvaret. Allvaret i det jag skriver. Jag räddar i alla fall en person av tio och det är det enda jag kan bidra med och som förstår det allvaret och börja vandra denna vägen. Det enda jag kan be er om är att tänka om och så hoppas att ni tar er till det jag säger. Och så be er om en sista sak, inte var så dum och ignorera allt för detta är nu livet. Verkligheten som är på tur och finnas för er om ni inte slutar och använda droger.

Kram Jess

För er alla som precis har börjat eran kamp för att bli ren ska veta det att det valet ni har tagit är ett val som är fantastiskt stort och ni ska ha all ära för det. Jag vet också att när man håller på och tar sig ut av helvetet så kommer det drömmar man absolut inte vill ha och det är nu abstinenser och det som ska ut av kroppen som orsakar detta men det går över efter vart och dom vill minska till en början. Jag hade fruktansvärda mardrömmar och jag drömde bla. annat om att jag fick ett återfall och den drömmen var så verklig att när jag vaknade så var min säng genomvåt av svett.

Och det tog nu en stund för jag fattade att det bara var en dröm, i drömmen så fick jag så dåligt samvete och hade panik för vad jag skulle säga till min mamma och till Bruno så jag började få sån rädsla att den satt i då jag vaknade och jag började gråta men så drömde jag även om ett hus som ligger i Lofoten och det är ett dödsbo där alla vi narkomaner brukade hämta saker.

Det var en massa saker kvar i det huset efter damen och det fanns nu ett rum som var låst, inne där fanns det möbler av det finaste trä och jag hittade nu nyckeln i ett av rummen under alla saker som låg, hon har nog varit päls syerska för det var mink hattar och massa mink päls i det huset. När jag öppnade den låsta dörren så var det hur rent och städat som helst och i resten av huset så var det bra övergivet. Olja på räcket upp för trappen och i detta rummet var det precis som om någon har städat men i denna drömmen jag hade så var jag och min mamma i ett hus. Ett dödsbo och i trappan hängde det massa kort på familjen, min mamma frågade mig vem dom var och jag sa att det är nog hennes familj. Jag stog då i en hall och bakom mig var det en liten vrå där man kunde hänga alla jackor och helt plötsligt, helt ut från det blå så kom det en dam med grått krulligt hår.

Med glasögon emot mig i en jädrans fart och hon gick rätt igenom kroppen min, det var så enormt extremt verkligt att jag vaknade av att hela kroppen ryckte. Och det går inte förklara hur verkligt det var och jag kunde inte andas, jag hade panik och det tog upp till 20 min för att förstå att detta bara var en dröm. Jag är så säker på som jag sitter här och skriver detta att det var den damen som ägde det huset, hon ville kanske tala om för mig att det jag tog från hennes hus var något fruktansvärt fel, jag tog ju i och för sig inte något som var värdefullt. Bara det jag visste jag kunde få några gram amfetamin för hos han som jag brukade krita av, sånt som han samlade på och att´det var även mitt dåliga samvete.

Som började komma fram, drömmarna vi har är något vi alla missbrukare aldrig kan komma ifrån, mycket dåligt samvete tror jag också och även det som vi har flyktat ifrån av problemer etc. I bland är drömmar mycket värre än abstinenserna vi har för drömmar är så extremt verkliga att när man då vaknar så kan man inte fatta först att det var en dröm. Medans abstinenserna vi har vet vi att det är abstnenser pga. att vi är vakna men håll ut för det går över, detta är en bra del av vårat trillfrisknande för när vi vaknar i en våt säng av svetten så vet vi att där ligger allt som ska ut av kroppen tänk som jag gorde att tur man sover då allt ska ut av kroppen sin och att man inte är vaken för vakna abstinenser är ett rent helvete och värre än dom mardrömmar man har.

Kram Jess

Hur ska man kunna se på sig själv som en person som är värd att leva ett liv utan droger eller alkohol man tycker inte att man själv förtjänar det och även att man tror att alla andra ser ner på en. Bara för att man är där man är men sluta tänk så för det är nu inte så för huvudtaget och det är nu helt upp till er själva om ni ska må bra utan rus. Och hur hårt ni är villiga till att jobba för att få den belöningen, det vet ni vad jag menar när ni kommer till den dagen då ni sitter rena och nyktra och har gort det i några år och har kämpat er igenom detta och segrat den kampen ni har och slåss med nu.

Men ni måste jobba stenhårt med allt vad jag nämner om  inne på min kategori Viktiga delar då ni ska bli ren, när ni har klarat det så hittar ni eran lycka både över livet och med er själva men inte före det. Jag själv har ju varit likadan och det är nu många som har sagt till mig att jag är en person som strör glädje och kommer in i rummet som en frisk pust, VAD JAG!!!! Jag förstog aldrig hur dom tyckte det för jag var nu inte ett dugg förbannad lycklig och glad inerst inne, jag tyckte inte alls att jag var så som alla alltid  sa om mig och när jag inte hade droger i kroppen så tyckte jag bara att livet var skit men jag sa det aldrig.

Då dom frågade mig...hur mår du Jess behöver du hjälp med något? Har du mat hemma? Har du pratat med läkare så att du kan få komma in över natten och villa upp dig? Bla, bla, bla. Jag svarade alltid detta ja jag mår bra men även piss, ja jag har mat hemma ( lögn ) Nej jag behöver inte hjälp med något slappna av, jag vill inte lägga mig in över natten och sluta tjata på mig och ju mer dom tjatade om hur jag mådde desto mer less blev jag och jag hatade när dom tyckte synd på mig pga att jag inte mådde bra.

För mina val jag har tagit i mitt liv så får jag nu bara stå för konsekvenserna av det också, många rena killar har sagt till mig att jag kan hjälpa dig ut av detta, bli tillsammans med mig för jag kan hjälpa dig....PISS HÅLL UPP MED PISS SNACKET PLEASE!!!! Fan vad skitsnack dom körde med många av dom för jag såg och visste att dom sa så för att göra en god hjärning för deras EGEN SKULL. Inte för min  skull i alla fall och för varje gång jag sa nej du kan inte hjälpa mig ut av detta, ändå så envisades dom med att jo det kan dom.

Bare ge dom en chans så skulle jag få se att allt skulle bli bra men när jag sa nej flera gånger och prövade få in i huvudet på dom att jag är inte den rätta tjejen för dom att vara tillsammans med. Jag är så nerkört av skiten och ni skulle aldrig ha klarat av ett förhållande med mig så vände dom och gick och mer hörde jag inte av dom.

Jag måste nu komma till det punktet i mitt liv att jag var tvungen att ta mig ut av skiten som ni alla vet och den enda som kunde hjälpa mig var bara mig själv ingen annan. Jag är helt emot att sitta på möten, jag tycker det är fruktansvärt jobbigt. Och det är för att jag kommer mig alltid nära någon person som gör att jag bekymrar mig mer för han/henne och då glömmer mig själv och ska hjälpa dom fast jag själv är sjuk. Även det med och sitta och höra på  andra hjälper inte mig ett dugg utan det är som sagt bara jag själv till sjunde och sist som kan hjälpa mig. Allt är upp till mig hur jag vill ha det och visst det kan vara skönt och veta att inte jag är själv om detta utan det finns så många andra i samma båt.

Även att man tar in allt för mycket av vad andra berättar om sig själva, att det och jobba med sig själv och det jag måste ta itu med för att komma mig vidare i mitt tillfrisknande, ja det glömmer jag helt bort pga. att sitta och ta in andras liv i mitt huvud. Jag har inte gått i terapisamtal ofta utan har nu haft Bruno och min läkare samt min mamma och min hund kom in i rätt tid och hon har nu hjälpt mig mest.

Men inga grupper har jag gått i, har blivit erbjuden det men har sagt nej, så jag har jobbat mig igenom detta helt själv och det som står inne på kategorien Viktiga delar. Under hela mitt tillfrisknande och min kamp så har allt detta kommit upp som jag absolut inte har kunnat fly ifrån, jag har haft det skit jobbigt dom här åren då jag har kämpat men hade ju absolut inget annat val heller.

Då jag måde som värst med alla skakningar i kroppen, spydde och allt det som man måste gå igenom så tänkte jag som så att vad har jag utsatt min kropp för och vill jag ha det så här att jag knarkar ihjäl mig och att jag sviker min familj än en gång och vill jag verkligen ha ett liv där drogerna styr mitt mående, nej kom jag fram till. Jag var tvungen att kämpa på och tänka logiskt att detta går över och håll ut om du vill ge upp Jess så vet du vad du förlorar och hur ditt liv slutar så jag kämpade på, kämpa , kämpa och kämpade och här sitter jag i dag och mår hur bra som helst.

Med så mycket glädje över att jag sitter i livet och får även vara med min familj varje dag, när jag vill och vart jag vill och har även en helt underbar hund som är mitt allt som har hjälpt mig något enormt mycket genom dom här åren. I dag när jag tänker tillbaka på det livet i undervärlden så vill jag absolut ALDRIG mer tillbaka dit det är inget liv att leva och du har inget liv heller för du existerar inte för omvärlden.

Genom att du själv har valt att det ska vara så, SÅ HÄR VILL JAG LEVA så som jag lever nu och vara lycklig och glad och det är jag bara för att jag har jobbat mig igenom och mött mig själv i dörren och när jag klarade det så hittade jag också lyckan och glädjen i livet och det och finnas till. Men det är nu något som tog mig lång tid, långt tid för att komma mig hit i dag, VÄLDIGT LÅNG TID OCH VÄLDIGT MYCKET ARBETE OCH KRÄVANDE AV MIG SJÄLV.

Jag tvivlar starkt på att terapi grupper hade hjälpt mig så här långt som jag har kommit i dag, jag hade aldrig klarat av och komma mig så här långt som jag har kommit i dag om jag hade tagit in all information och känslor från andra människor när jag själv mådde dåligt. Hade inte haft möjligheten till att jobba med mig själv och mitt tillfrisknande genom att höra på alla andra och deras historier, jag är en överlevare och jag vet nu varför jag valde mitt liv och vad jag är här för att jobba med.

Ni kan läsa om det inne på kategorien Bok tipps och jag valde mina två teman och jag överlevde och kämpade på av all min kraft jag hade kvar och hade jag inte valt dom två teman så hade jag nog inte klarat mig ut av mitt missbruk. Helt på egen hand och jag har inte heller lasta över allt jag gick och bar på och mitt dåliga mående till mamma. För hon mådde nog dåligt som hon gorde så inte har det varit lätt inte men jag klarade det i alla fall, wiiiiii.

Min mamma har den boken Mellan två världar som jag inte har läst med Sylvia Browne och nu såg jag den i hyllan, tog den fram och slog bara upp en sida.

Samma händelse visade sig för mig som med den boken Livet på andra sidan och kommer ni ihåg att jag har nämt om hur man kan välja så HEMSKA händelser i livet sitt och varför någon väljer det.

Detta är nu helt sjukt, det var nu just det som kom upp på den sidan i boken jag har framför mig och hon skriver att:

När vi utarbetar våra planer på andra sidan innan vi födds så väljer vi 2 av 44 livsteman för vår kommande tillvaro på jorden.

Ett primärt tema, hurdana vi är och ett sekundärt tema, vilket är vad vi är här för att arbeta med, nu blir det allt för mycket att skriva och jag ska inte ta med allt

Men hon har skrivit ner alla teman och jag hittade mina två jag valde för jag blev född.

Så här är mina två teman jag valde.

'

Detta tema åtföljs ofta av ett missbruk som ska ta itu med och övervinnas.

Trots att själva beroendet kanske aldrig framträder, måste människor som väljer detta tema kämpa mot ständiga känslor av att de är sårbara för möjliga beroenden, antingen rör det sig om en substans, sex, en livsstil eller en annan person.

De måste också undvika den motsatta ytterligheten-  att fanatiskt eller psykotiskt motsätta sig det som de tror kan ge upphov till ett missbruk.

Nyckeln till att utvecklas med temat måttfullhet över hela linjen är "måtta"

Det verkar som vi alla har detta tema till en viss grad så länge överlevnadsinstingten fungerar som den ska.

Men för dom som aktivt har valt överlevande som tema är livet en obarmhärtighet, pågående kamp, något som måste uthärdas trots det faktum att oddsen är emot dom.

De utmärker sig ofta i krissituationer, men har svårt att skilja på en verklig kris och vanliga, vardagliga utmaningar.

De borde alla få en dikal där det står " Slappna av" och försöka ta detta uttryck till sitt hjärta.

Vad ska jag säga till detta då, hur läskigt är inte det att jag bara slår upp en sida i denna boken hemma i detta huset som är 300 år gammalt, spökar och så får jag svar på det jag har undrat över och även skrivit här inne om.

Det står att min ande kommer och tala om för mig när jag känner igen mig i vilka teman jag har valt.

Och jag reagerar på samma sätt som detta hände första gången i den första boken, där jag också slog upp en sida på måfå och nu måste jag läsa denna.

Kommer inte kunna lägga undan den och jag kommer och skriva inne här det som jag tycker passar in i ämnet missbruks problemer.

HAR VALT ATT SKRIVA ETT KONTRAKT MED MIG SJÄLV OCH MED NUET OCH DET HAR JAG GORT FÖR MIN EGEN DEL OCH DET ÄR NÅGOT SOM ÄR LIVSNÖDVÄNDIGT FÖR ATT KUNNA HÅLLA SIG REN.

I ALLA ÅR FRAMÖVER.

JAG JESS BERGNÉR

SKRIVER UNDER PÅ DETTA KONTRAKT ATT:

Jag ska påminna mig själv om varje morgon då jag vaknar for resten av mitt liv att i dag ska jag inte ta någon form av droger och ingen annan dag heller så länge jag lever. Jag får under inga omständigheter tappa bort mig själv på vägen i framtiden, jag har en familj som räknar med mig till 100% och även hur mycket jag har kämpat för att komma mig hit jag är i dag.

Och för varje dag som går som jag inte rör droger är är en dag med seger, jag har än en dag klarat av och stå emot, stå emot det som har förstört mitt liv  och även räddat mitt eget liv då jag inte rör droger. Jag får även inte glömma bort allt lidande och all den smärtan som jag har gett min familj pga av mina val i livet som var fel.

Jag får även inte glömma bort att det höll på och kosta mitt liv om jag inte hade tagit mitt val som var det rätta, det som håller min tanke kvar om att aldrig mer röra drogerna för jag vill aldrig mer tillbaka till det helvetet.

Men jag måste även påminna mig själv om att gör jag det så sviker jag mig själv men sviker min familj ännu mer och då finns även inget hopp för mig om ett liv i glädje och harmoni. Jag måste tänka på dom runt omkring mig som räknar med mig och som jag även har fått tillbaka förtroendet från. Och om jag bryter detta avtalet så har jag även brytit mitt eget kontrakt och även brytit mitt avtal med livet om att jag bara får en chans och inga fler och den skammen som jag hade förut.

Kommer då bli starkare och jag får aldrig fler chanser om att välja livet för det som händer då är att Knarket kommer och ta mitt liv och denna gången kommer den för att hämta mig för gott och den som står då och väntar på mig är: Döden med sitt leende på sina läppar och sina ord om att han visste att han skulle få se mig igen. Vilket han aldrig ska få gjöra, För jag Jess Bergnér Lovar och räknar med mig själv att jag aldrig mer ska röra droger någonsin och aldrig förlora mig själv på vägen i framtiden och att:

Jag aldrig mer ska svika min familj mer som gav mig den här sista chansen som jag absolut inte förtjänade men som dom ändå gav mig pga. att dom älskar mig.

Då var det kväll igen och som vanligt så har dagen runnit iväg och jag har nu som vanligt inte gort en skit.

Min hund börjar komma till sitt vanliga jag och i går då jag vaknade så hade hon spytt ner hela hallen men hon hade då ätit för det var nu torr foder hon spytt upp.

I morse var hon lös i magen och mamma har nu ringt vetrinären i Löa i morse men ingenting har jag hört men sedan hon inte har feber och blir glad över och se folk och då sa mamma att det nu inte är så allvarligt.

Men så slog tanken mig det att det kan vara den fästingen jag tog på henne dagen före detta började eller bivärkningar efter fästinghalsbandet jag kastade, hon började ju och släppa så mycket päls.

Och alla bivärkningar jag läste i aftonbladet ang. halsbandet stämde in på henne så det kan nu vara det också man vet aldrig men hur som helst så kom jag över fråga vetrinären på internett så jag skrev till henne så få se vad för svar jag får.

Hon har nu inte spytt i dag i alla fall och inte i natt heller så är hon mindre slö i dag så det är kanske bara är något tillfäldigt.

Hon är ju mitt allt här i världen, min andra halva av mig själv och hon har jag haft genom hela mitt tillfrisknande och hon har nu hjälpt mig mycket där den tiden som var värst så hade det hänt henne något så hade jag tagit det fruktansvärt hårt.

Men i helgen ska jag passa huset och alla djuren då mamma ska bort och dom ska till Idre så då får vi vara med alla djuren som getter, höns, löpankor och dom skrikande pärlhönsen och detta är nu en av dom som bor på gården.

GETRUD

Som är världens snällaste get och när man mjölkar hon så får man massa pussar av hon.

Det är nu min lillasyster som tagit kortet och Getrud fick denna frågan:

Kan du se snygg ut nu då 

Ja hur man tolkar detta bildet är nu upp till var och en haha.

Herregud vad farliga saker jag har tagit för mig när jag har varit påtänd och en gång så blev jag med min söta väninna på spinning och ville nu pröva på det för och se hur det var och jag var nu så påtänd att jag förstår inte varför ingen reagerade och stoppade mig det är nu något som verkligen är livsfarligt och efter den halvtimmen så trodde jag nu att:

Jag aldrig skulle kunna komma mig hem pga. att benen mina var som gele men stor i käften som alltid så sa jag till damene på 60 år att kom igen tjejer kör på och jag körde på som om jag hade haft senap i röven och trodde nu att jag aldrig skulle klara av och fullföra den stenhårda cyklingen. Tanke på att jag aldrig har varit på spinning hade jag varit klar över hur jädrans farligt det är att utsätta hjärtat sitt på det viset och när man har amfetamin i kroppen så hade jag kanske inte fullfört hela halvtimmen.

För jag måste nu ha ett ENORMT starkt hjärta som överlevde detta utan att något hände, den normala vilar vuxna hjärta slår regelbundet på i genomsnitt 60-100 gånger per minut och då kan ni ju tänka er hur fort hjärtat slår med amfetamin i kroppen. Våran kroppstemperatur stiger med en grad och därför fryser man när man går på amfetamin man har verkligen tagit för sig livsfarliga saker påtänd och jag behöver nu inte bekymra mig för mitt hjärta.

Ligger hjärtfel på pappas sida och han har dåligt hjärta men det kan nu inte jag ha sedan jag utsatte mig för något som spinning.

Min mamma tycker jag är för mager men själv så ser jag inte det tanke på mina 39 kg i 2008 så kan jag nu inte påstå att jag är för mager här eller!! Jag är nu 168 cm och väger hela 50 kg men det är nu concertan som stoppar min vikt och även att jag går mycket med min hund varje dag så jag kan inte hjälpa detta men jag mår nu bra och är inte det huvudsaken då?

Jag kan ju inte stoppa upp mitt liv och sluta röra på mig för att jag får höra att jag är för mager, Min mamma nekade mig till och med och vara med på hundpromenader pga. att jag måste upp i vikt. Jag tror hon har glömt lite hur jag såg ut första gången då jag kom hem i 2008 sedan hon menar detta men samtidigt så förstår jag henne och hon är nu bara så rädd för att förlora sin dotter igen.

Tror aldrig den rädslan släpper hos hon och jag ser hur panikslagen hon blir om jag nämner puben en helg och jag klandrar inte henne för det, ni ska veta det att det tog mig så gott som nästan 2 år för att få tillbaka hennes tillit till mig. Det är också något man måste förtjäna för att få den och jag skal lova er att den kommer nu inte över natten så där.

Speciellt inte om man har svikit sin mamma flera gånger som jag har gort tidigare i mitt missbruk men ibland kan det vara jätte jobbigt, jobbigt och få höra hela tiden hur mager man är. Jag har aldrig mått så bra som jag gör i dag och jag tyckte det var jobbigt och höra hur fet och ful jag var. Den tiden på skolan men detta är nu lite jobbigare faktiskt, jag kan nu inte säga emot henne sedan det har sina andledningar till mammas rädsel pga. mina svek om och om igen men tiden tar tid till att komma sig igenom allt.

Jag får nu höra hur stark jag är som har tagit mig ut av mitt missbruk på egen hand. Och det handlar nu egentligen inte om att jag är stark heller.

Jo det gör det till en viss del men jag bestämde nu mig inte för på dagen att sluta, det har jag prövat förut med utan att det har gått. Detta handlar om att jag hade inget annat val än att just sluta rusa mig, min kropp var så slut att jag fick ett anfall.

För att vara TVUNGEN att sluta och även hur extremt tufft det har varit att komma mig hit jag är i dag så är jag nu glad för det. Glad för att jag fick det epilepsi anfallet.

För det var det som rädda mitt liv men att det skulle gå så otroligt långt som det där är nu något som kan ses på olika sätt från var och varannan människa.

Jag önskar nu att jag hade klarat mig ut av detta utan att det skulle gå så långt som det men bättre sent än aldrig. Och min styrka har jag fått under tiden av mitt tillfrisknande den har inte alltid varit där för hade den det så hade jag klarat mig ut av helvetet i 2003.

Fast dom kristna dolkade mig i ryggen så hade jag inte fått det återfallet om min styrka fanns då, min styrka fick jag den dagen då jag mötte mig själv i dörren och jobbat på det med ärligheten.

Tron och det som jag har laggt i kategorien: Viktiga delar för att bli ren. Min rädsel för att förlora familjen min och det jag började få i mitt liv.

Jag har nu kämpat på som en galning och även alla gånger jag höll på och ge upp så gjorde jag nu inte det. Styrkan  är något du får genom ditt tillfrisknande och det är något du får som en belöning, en belöning för det enorma jobbet du gör med dig själv.

Det ligger inte på ett silverfat och blir serverat utan det är något du själv får efter vart genom att bevisa för dig själv att du vill leva.b Min styrka har jag funnit på vägen i mitt tillfrisknande, visst den har väll funnits där inne en plats men den ville inte visa sig.

För jag var tvungen att ta mitt val om att leva eller dö, jag har förtjänat min styrka genom allt jag har jobbat med. Och nu har jag en styrka som ni också kommer och hitta, den dagen då ni har kommit så pass långt som 4 år. Men ni måste som sagt jobba för att få den och även hur jobbigt ni har det i början så inte ge upp.

Hej kära föräldrar.

Jag har inte barn själv men jag går ut från vad min familj gjorde med mig och vad min mamma har talat om hur hon hade det under alla åren när jag var narkoman och detta säger jag till alla föräldrar som borde lyda mitt råd.

Har precis hjälpt en mamma som tog detta rådet från mig och det slutade med att hennes son ville lägga sig in på behandling för hennes son insåg till slut allvaret av att förlora familjen sin.

Har ni barn som är på väg in i ett missbruk av droger eller om ni misstänker det så måste ni inse allvaret och göra något med det och det enda ni kan göra är att ställa ett ultimatum och detta måste ni hålla på och absolut INTE bryta på några villkor för då är allt förstört.

Ni måste ge ert barn EN chans att ta emot eran hjälp och om inte så säger ni att ni bryter kontakten med dom helt och det innebär att inga som helst telefonsamtal och inte några besök eller någon hjälp från er. Jag vet att detta är svårt eftersom det är barnet ert men ni måste för annars så kommer ert liv att sluta med att ni själva går ner i bekymmer etc.

Ni kan inte hålla på och dulla med era ungar för dom är vuxna och detta beslutet dom tar är deras eget beslut och det är ingen annan som har tvingat dom till det valet eller hur och om dom tar emot hjälpen så ska ni stötta dom fullt ut men även påpeka att om dom bryter detta.

Tycker att det är så otroligt viktigt och ge information om droger så att föräldrar kan vara uppmärksamma på om deras barn håller på och även hur dom kan förhindra att det händer.

Det är nu inte många som vet nu vilken invärkan och fara det är med droger så nu lägger jag ut än en gång lite information om just droger, har hämtat all information från nätet.

De flesta unga tjejer har aldrig provat narkotika men det är vanligare bland tjejer som är mellan 22 och 24 och bor i en stor stad.

Hasch är den vanligaste drogen, därefter kommer amfetamin och ecstasy.

Den minst vanliga nakotikan bland tjejer är anabola steroider. Tjejer använder färre droger än vad killar gör.

ÄR DROGER BEROENDEFRAMKALLANDE?

Droger är beroendeframkallande och vissa droger är mer beroendeframkallande än andra.

Det finns två delar i ett beroende, det ena är ett fysiskt beroende, alltså att din kropp har anpassat sig till drogen och skulle må dåligt om du slutar använda den.

Den andra delen är det psykiska beroendet.

Vilket betyder att drogen har blivit så viktig för dig och påverkar dina känslor och tankar så pass mycket att det stör din vardag.

Cannabis brukar räknas som en drog som orsakar mer psykiskt beroende medan heroin orsakar mer fysiskt beroende.

Vissa säger att om du provar droger en gång så är du fast.

Det kan hända. Men det kan lika gärna ta längre tid innan du känner ett beroende. Desto mer droger du använder, desto svårare är det att vara utan droger.

Och användningen av droger skadar din kropp.

Ett beroende betyder att du känner att du behöver använda drogen och på ett sätt som du inte längre klarar att styra över.

Några tecken på ett beroende är att mer och mer av din tid går åt att använda droger.

Att du försöker minska eller sluta med drogen men misslyckas och att en allt större del av din tid går åt till att tänka på hur du ska skaffa fram droger.

Risken är högre att du blir beroende av en annan drog om du redan är beroende av en.

Om du till exempel redan är beroende av alkohol, är det lättare att bli beroende av cannabis om du börjar använda det.

Det finns också forskning som visar att ju tidigare du börjar med droger desto större är risken att du blir beroende och använder dem på ett sätt som skadar dig.

När du använder droger blir kroppen van vid drogen du använder.

Då är det inte ovanligt att du måste öka dosen för att uppnå samma effekt som tidigare.

Detta är mycket farligt då det kan leda till att du överdoserar och din kropp skadas allvarligt. I värsta fall kan du dö av en överdos.

Det är olagligt att använda, äga, köpa eller sälja droger.

Men också att ge bort, eller hjälpa andra att handla med droger. Det är olagligt att framställa droger, till exempel genom att odla dem.

Om du får i dig för mycket av en drog kan dosen bli för hög för att kroppen ska klara av den.

Just unga tjejers kroppar är extra känsliga och det är viktigt att du är försiktig om du testar eller blandar droger.

Överdoser kan skada din kropp på många allvarliga sätt och leda till psykoser, hallicunationer och ångest.

I värsta fall kan andningen sluta fungera och då dör du.

Så var man inne från en skön promenad och i dag mötte vi 2 tikar som China lekte med och tur att man har en så pass snäll hund som man har. Den ena tiken har vi mött flera gånger men den andra var det 1 gången, jag har nu tankarna på och tatuera mig fast över mina ärr i arm vecken efter sprutorna och det blir nog drakar som vanligt. Eftersom jag är en samlare av dom och så är dom ju så vackra också, jag har enorma smärter av och till i arm vecken och det är nu för att jag har stuckit sönder dom så mycket och använt samma kanyler upp till flera gånger och inte är det skönt inte.

En del blir fast i självaste nålen och blir beroende av den men för mig var det den kicken, om ni har fått kontrastvätska någon gång då ni skal rönka er så kan man nästan sammanlikna det med det. Amfetamin blir man väldigt beroende av och speciellt metamfetamin men även om det är en lika tung drog som heroin.

Så är nu amfetamin mer psykiskt beroende medans heroin är både psykisk och fysisk beroende och heroin är nu ännu värre och ta sig ut av än amfetamin. När jag sitter här inne och skriver mycket om mitt liv och om droger så kommer den känslan om att kroppen min är sliten och jag är även otroligt glad för att jag slipper vakna upp och börja jaga efter den skiten varje dag för resten av livet ut.

Men detta är nu bra för mig mitt skrivande och när jag då får kommentarer om att jag ger andra människor styrka och hopp så får jag ännu mer motivation att ha denna sidan och utöka den så gott jag kan och jag blir så glad för att jag kan hjälpa andra. Missbruk finns i många olika grader och det finns spelmissbruk, Alkohol missbruk, mat missbruk ,drog missbruk, ja hur många olika varianter som helst av missbruk och den ena är värre än det andra.

Det är alltid svårt att ta sig ut av alla dom här men jag har nu varit inne på olika sidor på blogg.se och jag kommer nu över många sidor som har med dålig självkänsla och gjöra och jag vill säga detta till alla dom som har dom sidorna att Inte var så besatt av eran vikt. Jag har själv haft problem med vikten och stoppat fingrarna i halsen, då jag var i den onda cirkeln där så var det nog med att jag åt en brödskiva och när jag då ställde mig på vågen.

Så hade jag gått upp mer och det är för att ni ställer in kroppen eran på det att vara besatt av vikten och ni måste ta och jobba med eran självkänsla och vara nöjda med för den ni är. Då jag klarade av och ackseptera mig för den jag är och släppte min besatthet över att gå ner i vikt så kunde jag äta den brödskivan utan att gå upp ett gram.

Ni har ett missbruk ni med och det är ett missbruk som jag kan kalla för, Jag vill vara alla till lags och bli acksepterad missbruk MEN NI är vackra människor och ni måste ta och jobba med den Självkänslan och då ni har jobbat med den så kommer ni även att kunna vara glad i er själv för den ni är. Jag vet allt om hur det är att inte tycka om sig själv för den man är och det är något som förstör sitt innersta och sin själ.

Jag kan nu beskriva mig själv i min tid som missbrukare som ett lik, jag tittade mig i spegeln och det jag såg var just ett lik som var krit vit, påsar under ögonen och en ung tjej i en gammal kropp och även så slut i kroppen. Men ändå när någon frågade mig om hur jag mådde så sa jag alltid att jag mår bra, inte var rädda för det och mina vänner såg att jag mådde nu inte alls bra men hade jag sagt till dom att jag mår fan inte brautan jag räknar nu mina sista tid för jag ligger under jorden och planerar mitt brev till familjen.

Om det inte vänder snart så hade det nog gått så inpå dom att jag aldrig hade blivit av med dom så jag skrattade fast jag var olycklig och jag smilade fast jag inte var glad. Jag vet att man kan smila och skratta så mycket som helst men ögonen säger något annat och ögonen är själens spegel men mina vänner frågade mig ofta om detta om jag mår bra och varje gång fick dom samma svar.

Och jag inbillade mig själv om att dom trodde på mig, jag ville aldrig lägga över mina bekymmer på dom när dom själva slet med att få dagarna till att gå ihop och dom flesta var nu lika långt nere som mig. Men ändå så bekymrade dom sig mer om mig än om sig själva, jag hade inte länge kvar av min tid om det inte hände något snart vilket det gjorde lyckligvis och jag fick det epilepsi anfallet mitt.

Och i dag då jag tittar mig i spegeln så ser jag inte den samma tjejen mera men kroppen min är förstörd för resten av livet ut tanke på allt jag har utsatt den för men jag har fått förlängt tid här på jorden och i dag när mina vänner frågar mig om det samma hur jag mår så kan jag hel hjärtat säga ärligt att jag mår fantstiskt bra. Fast jag har mina dåliga dagar och miss D på besök så är jag nu lycklig och det är huvudsaken, att jag mår bra och har gett mig själv denna chansen att leva.

Kram Jess

Våga lyft fram dig själv genom att tro på dig själv tro kan flytta fjäll och är din tro så pass stark så kan du övervinna vad som helst. Men inte före du har den, det finns dom som bara har fått höra, du kan ingenting, vet ingenting och kommer nu aldrig gjöra det heller. Utan du är som sopor och dom har nu ingen plats i det miljöfria utan bara i soptunnan men bevisa för dom du får höra det av. Att dom har fel DU måste överbevisa dom om detta och det kommer du inte klara för du har den tron på dig själv och genom tro kommer styrkan och även viljan din. Varför skulle inte du klara när jag klarar det, jag som verkligen har bevisat för mig själv.

Och för dom som tappat hoppet om mig att jag klarade av och ta mig ut av mitt missbruk. Vi människor måste ha detta i vårat liv annars så skulle vi alla gå under och den tron är så enormt stark att den kan övervinna precis vad den vill. Dom människor som trycker ner andra är såna som själva inte har den tron, tron på att dom är värdefulla utan dom själva har alltid hört dom orden. Och som dom använder mot andra och dom vet nämligen inget annat heller än att det ska vara så.

Tar du dig ut av ett missbruk så MÅSTE du ha tro på dig själv och när du är ärlig mot dom runt dig. Dom som hjälper dig så får du även en bit av deras tro som dom har på dig. Och för varje dag som du klarar dig igenom klarar dagen utan droger. Utan alkohol så har du bevisat för dig själv att du kan och när det  då har gått 4 år som med mig snart där du fortfarande inte rört något. Så tro mig när jag säger detta att då har du vunnit över allt av ord som heter Du kan ingenting etc.

FÖR DU KAN .....KAN JAG SÅ KAN ÄVEN NI.

Kram Jess

Jag har alltid haft svårt för när andra börjar gråta och tycker synd på mig pga. att jag varit missbrukare för jag själv har aldrig tyckt synd på mig för det har det varken varit eller är. Jag valde nu mitt liv själv och ingen som har tvingat mig till och bli sprut narkoman och dom valen man tar i löpet av sitt liv har sina konsekvenser och dom får man bara ta.

Men mitt liv och mina val kunde ha förhindrats om dom på barnpsyket lyssnade på min mamma och inte detta pratar man inte om det är nu tyst tyst. Precis som om det var en synd och ha asperger och adhd för ingen på min tid ville prata om just detta.

Så mitt liv kunde ha varit annorlunda men den killen som har en pappa som är heroin missbrukare och som satt den första silen med heroin på sin son. Han är det synd på för han valde inte detta utan vart hållen fast av en annan person mens hanns pappa tvingade honom att skriva på sitt döds kontrakt.

Då kan man verkligen tycka synd om den killen och hur det går för honom i dag vet jag inte heller jag känner nu inte killen och vet inte vem han är heller men detta var det snack om på Tv för många många år sedan.

Jag har haft ett helvetes liv och jag har fått betala dyrt för mina handlingar men som sagt jag har aldrig klagat för någon. Varför ska andra få höra mina klagomål över mina handlingar och mina val som jag tog själv det är nu min faktiskt familj som har fått lida mest och jag kan nu aldrig föreställa mig hur dom har haft det.

Jag tänkte nu som så att dom ska vara glada att jag bodde i Norge och inte visste allt som hände mig, min mamma säger i dag efter att hon har varit med på min resa och under hela mitt tillfrisknande att hon är glad för att hon inte visste allt detta hon vet nu i dag och visst är det så allt.

Hon visste bara att hennes först födda dotter satt i ett annat land nerknarkad och med fanskapet till sprutor hon hade absolut ingen aning om vad jag tog eller då jag hamnade på sjukhuset i överdos av det ena och andra av tabletter men hade hon vetat allt detta så...

Låg alla nätter vaken i väntan på ett telefon samtal eller att polisen ringde på dörren med ett besked om att hennes dotter är död. Ja då hade hon tagit livet sitt, därför tog hon även det enorma, fruktansvärda men nödsvändiga beslut om att bryta all kontakt med sin dotter.

Vilket jag förstår i dag mycket väl, inte då men i dag gör jag det för hon var tvungen att tänka på att hon även har 3 andra döttar och när jag då i 2003 vart kristen och vi fick upp kontakten igen och hon var även hos mig i Lofoten och såg att jag kom mig upp.

Men senare efter 5 månader föll tillbaka i skiten så vart detta nog det mest fruktansvärda en mamma kan uppleva. Jag svek henne än en gång men ändå fick jag fira julen med dom men kom hem rusad och låg i sängen av abstinenser.

Och drog till Smedjebacken och rusade mig vilket hon både såg och kände lukten av då hon hämtade mig, tänk vad hemskt för en mamma och se sin först födda dotter dö framför ögonen på henne mer och mer. Och hon kunde absolut inte gjöra en skit utan efter den julen i 2004 så bröt hon än en gång med mig.

Men jag ringde nu hem påtänd och aldrig nykter för att hon skulle veta att jag levde fast jag hörde hur mycket det smärtade henne så sket jag i det och fortsatte mitt val och rusa mig.

Är det synd på mig? Nej det är det inte för detta var mina val och jag fick  ta mina konsekvenser av dom med så är livet och kommer alltid att vara, konsekvenser av sina val och handlingar.

Och dom som har valt sitt liv själva i missbruk har nu tagit det valet själv och har nu ingenting att beklaga sig över. Ja jag vet att det kan höras hårt ut för många men det är nu sanningen, man väljer själv vilken väg man ska vandra och som jag sa i början här att mitt liv kunde ha förhindrats om dom hade lyssnat på mamma.

Jag vet i dag som min läkare talade om att vi med asperger speciellt asperger har lätt för att hamna i ett missbruk och fastna där men ändå tog jag valen själv som kunde ha förhindrats som sagt.

Och i dagens läge är just detta med både Asperger och ADHD väldigt upplyst, tack och lov och barnen får sin utredning i tid, för det gör att dom kan räddas från detta. Bara dom är observanta över vad som behövs för deras barn så det inte händer det som kan hända.

Kram Jess

Måste få dela med mig det som jag tycker är så enormt tankvärt och vacket skrivet, ni behöver inte vara kristna eller tro på Gud för att läsa det för att tycka det är vackert skrivet.

En natt hade en man en dröm, han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himelen trädde plötsligt händelser från hanns liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter det ena var hanns, det andra var Guds. När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden, då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår.

Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv, detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta, "Herre" Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest HERREN svarade "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.

Oj vilka lustiga saker jag lägger märke till, såna som jag absolut aldrig har gort förut pga. mitt ego missbruk men i dag då vi gick våran runda som vi gör varje dag så la jag märke till vad svampar är vackra hahaha, Jaaaa jag vet ni behöver inte säga det hahaha fan vad häftigt och så få bli påmind om hur mycket livet är värd att leva för och allt mitt jobb för att komma hit i dag rus fri belönar mig med alla små saker jag ser.

Först för vi kom till den lilla stigen så fick jag en enorm stark känsla av att Leif-Arne var med mig, kan liksom inte riktigt beskriva hur men jag sa nu till honom att om han är här så ge mig ett tecken. Då vi kom till den stigen såg jag en svamp ligga upp och ner, helt plötsligt så la jag märke till alla svampar och tänkte att:

Herregud vad mycket olika former och färger samt storlekar dom har, inte en enda som är sig lik och jag gick och flinade för mig själv och sa högt att FAN VAD HÄRLIGT OCH VARA I LIVET. Så kanske det var tecknet jag bad honom om och visa mig och svampar är ju så vackra det såg jag nu men jag gillar inte och plocka svamp pga. att jag är ingen svamp människa men vackra är dom i alla fall.

Något som jag märker i mitt trillfrisknande är att jag lägger märke till småsaker och även fått ett enormt luktsinne och då menar jag ett extremt bra luktsinne. Min mamma stod en gång i hallen och jag satt och tittade på Tv och plötsligt kände jag något som luktade så jädrans gott. Vet ni vad det var, hennes läppglans som hon smetade på sig och jag kände den lukten från hallen och in i vardagsrummet. Jag har nu blivit smått kusligt rädd av mitt luktsinne men nu avslutar jag är med att krama om er alla så:

KRAM PÅ ER

Det och fundera över vad som händer efter döden och den rädslan många människor bär på är nu inget nytt och när man lever som missbrukare så funderar man ofta om vad som händer när man dör och om man kommer till andra sidan eller helvetet.

Jag är nu inte den som klarar att läsa böcker pga. mina diagnoser men just denna boken fastnade jag för och efter att jag läst den så släppte den rädslan om vart man hamnar någonstans och om jag skulle skriva brev till min familj om det nu hände något. I denna boken så finns det en plats där hon beskriver att vi väljer våra liv själva.

För vi blir födda som föräldrar, jobb, kolegor, födelsedatum etc. och jag funderade då på varför man väljer så tragiska saker som sexuella övergrepp och allt detta men så är det nu.

Om du cycklar omkull på cykeln då du är 4 år så är det upp till dig om du fyller i ditt schema om att åka för och sy eller att du får ett sår, hon beskriver också hur man ser ut i kroppen efter ett missbruk och vad som händer just i det ögonbliket då själen lämnar kroppen. Just detta känner dom igen  som har varit med om en nära döden upplevelse och jag har en kompis som dog efter att ha oppererat ryggen.

Det han beskrev står just i denna boken men han tror inte att det finns något efter detta livet pga. att han såg inget mer än svart till han kom tillbaka och vaknade upp men just den beskrivelsen av sin händelse och den upplevelsen han hade beskriver hon i boken.

Och det tar en stund att få se det ljuset som hon berättar om, hon talar om vad som händer med dom som tar livet sitt och även den vänstra dörren som nu är helvetet. Jag vart så enormt trollbunden av denna boken att den nu hjälpte mig och släppa allt av rädsel för att dö.

Jag ville dö och jag har prövat ta livet mitt men misslyckats men ändå var jag för feg till att fullföra detta flera gånger pga. att jag inte vill bli född på nytt och genomgå samma helvete fast ännu värre så då tänkte jag som så att jag knarkar ihjäl mig istället. Det var nu det jag alltid har fått höra och då jag även läste boken så fick jag bekräftat att det stämmer nu och man är nu färdig på jorden den dagen man har fullfört det man skal.

Och jag tror det att man väljer sitt liv, precis allt det som händer pga. och kunna hjälpa andra som genomgår det samma, vi kommer nog aldrig förstå varför man väljer övergrepp etc men det får vi nu aldrig veta för den dagen vi är färdiga, jag råder er verkligen att läsa denna boken. För ni kommer och få uppleva något som ni aldrig trodde skulle förändra eran syn på saker och ting.

Nu när jag var ute med min älskade China och gick våran vanliga runda så funderade jag på vad jag ska skriva om och så slog det mig att jag ska skriva om tiden. Tiden är nu till för att du själv ska ge dig tid till att komma dig dit du har som ditt mål.

Och tiden kan nu inte gå fortare än vad den gör men så kan den gå väldigt fort som dagarna och åren men just den tiden som tar för att komma sig ut av ditt missbruk. Det är bara för att den vet att du måste gå sakta fram för annars så kan nu allt gå till skogen och jag vet att det är jobbigt när allt skal ta sån tid.

Men man är nu inte mogen för att gå fortare fram än det man gör även om man önskar det så är det nu inte du som avgör det utan det är nu tiden som bestämer allt. Och ser när du är mogen för att vara färdig med det du går igenom och när tiden är inne så ger den släpp på dig. Tiden ser jag som min doktor, en doktor som är den mest förnuftigaste av dom alla i mitt liv för hade vi inte haft doktor tiden tiden så hur hade det varit då?

Hur hade vårat liv sett ut om inte tiden fanns för det är ju den som avgör det mesta ser i alla fall jag det som,  min tid är inte heller inne och när tiden är färdig med att hjälpa mig i mitt tillfrisknande. Så glädjer jag mig till och se vad som möter mig och vad som händer framöver.

Och jag har nu börjat vänja mig med att det är tiden som avgör allt för mig så kom ihåg att även om ni tycker allt är jobbigt till en början. Så tänk nu på det jag har sagt om tiden, tänk som så att tiden är din fasta läkare.

Och det är nu läkarna som vet ditt bästa eller hur.

Kram Jess

När man går på droger så öppnar man nog sina sinnen mer än till vanligt och jag hade nu många sandrömmar och drömde även om personer jag aldrig i hela mitt liv sett och så mött dom kort tid därefter, jag har inte haft något av detta sen den dagen jag blev rusfri och därför tror jag att man öppnar sinnene sine mer än till vanligt skal berätta lite vad jag har drömt om och så upplevd.

Men måste nu ta upp det som var det mest kusligaste jag drömt om, jag brukar nu aldrig drömma om namn men den här natten så gjorde jag nu det men kommer inte ihåg i dag vad för namn det var.

Jag drömde nu hur han såg ut också och det var ju inte ovanligt men när jag då vaknade på morgonen och kom ihåg hanns namn och efternamn så sände jag det till nummer upplysningen på skojs skull och fick upp EN ENDA PERSON i hela Norge som hette just så. Jag sände nu ett sms till honom och talade nu om vad jag har drömt och undrade hur han såg ut men fick nu inget svar så han blev nog garanterat skrämt och tänkte nog vad jag var för en galen tjej. Jag hade nu en speciell dröm som varade i runt ett år och jag drömde om att jag gick på kyrkogården i Smedjebacken där jag bodde då jag flyttade till Norge.

Och jag stannade även vid en grav sten men såg inte namnet på den drömde också att jag var i en aula där jag såg en vit kista med massa vita vackra begravnings blommor på men visste inte vem som låg i den och denna drömmen varade nu i ett år. Så gott som varje gång jag sov och när jag då kom hem hit för att fira jul med min familj så säger nu mamma att jag drömmer om min egen begravning pga. det livet jag lever och det hördes nu väldigt logiskt ut men en dag då jag åkte till Smedjebacken för att besöka min förra kille.

Så säger han till mig...Vet du vem som dog här för ett år sedan? Nej säger jag och då talar han om att hanns syster dog av urinifektion det hade gått så långt att det hade gått till njurana och hon dog så frågar han mig om jag ville vara med på kyrkogården för att tända ett ljus. Så min dröm talade om för mig att det var någon jag kände som har dött och drömde nu inte mer om detta så hade jag en dröm om att jag hamnade under vattnet, att jag kunde sitta i en bil eller att jag ramlade från bron och alla drömmar slutade med att jag var under vattnet, inte att jag vaknade med panik absolut inte men jag trodde många gånger att detta skulle nu hända mig.

Sedan jag har så många drömmar som slog in och detta var långt före då jag blev kristen i 2003 men även om jag hamnade under vattnet så kändes det som en evighet och allt var nu ljust så det var på dagen jag råkade ut för detta i drömmen min, io 2003, den dagen då jag skulle döpa mig så bestämde jag mig för att ha ögonen öppna då prästen la mig under vattnet och just i det ögonblicket så var jag i min dröm.

Det kändes som en evighet och ljuset i drömmen var nu lamporna i lokalen så drömmen min sa mig att jag skulle döpa mig en dag och detta kändes nu en smula konstigt, att jag var i den drömmen min där och då och att betydde detta förstod jag då vid det ögonblicket. Jag har även haft många dåliga känslor i mig och det visar även efter kort tid att dom stämmer, jag hade nu en hund som jag övertog från min förra hyresvärd och jag gick nu 3 mil varje dag med honom och en kväll så skulle jag till min väninna och lämnade honom hemma. Jag var nu borta i en timme sån cirka men då jag var på tur hem så hade jag en känsla av att det var översvämning hemma.

Jag försökte kasta ifrån mig denna tanken sedan det absolut var omöjligt att vara det men då jag kom hem så var det översvämning på toaletten min och vattnet hade nästan nått kanten över tröskeln och det var hunden min som hade klarat och få kranen upp. Jag hade en sån kran som man bara dreog upp och inte sån som man måste snurra på så jag är nu en snara överbevisad om att man öppnar sina sinnen mer och jag har nu aldrig upplevd mer av detta sen jag blev ren och det är nu skönt också så.

Att klara av och vara tacksam för det man har och det man får har dom flesta människor svårt för att både visa och vara och det är nog för att dom alltid har haft allt i livet sitt, fått allt serverat på ett silverfat och det för nu med sig att dom inte förstår andra människor vad dom går igenom.

Jag själv har nu svårt för att umgås med dessa människorna för vad man än gör och ger dom så sätter dom inte värde på det utan dom har svårt för att visa glädje över det man ger dom och i bland så blir jag nu väldigt irriterad över just detta. Själv så har jag kämpat för att överleva och jag har nu inte haft sån uppfostran av min mamma heller för den delen som gör att jag är en otacksam person utan vi alla ungar har alltid blivit glada för det vi har fått.

Men när jag skrev på mitt dödskontrakt det året i 1997 så fick jag en helt annan syn på livet, fick även en helt annan glädje den dagen då jag var tvungen att ta mitt val för att leva och att jag i dag sitter här som en människa med så enormt mycket tacksamhet för att jag sitter i livet. Och klarar av och se på saker och ting i ett helt annat perspektiv när jag då möter människor som absolut inte klarar av och vara tacksamma och bara klagar över allt och även drar nytta av andra människor runt sig för att dom är så jävla giriga.

Och så inte klarar av och säga tack för att du finns gör mig både ledsen och irriterad man måste vara tacksam för det man har. Dom människorna runt sig och våga visa att den glädjen över att dom existerar för det är ju så som med allt att en dag så har dom nu inte kvar allt detta dom alltid har haft. Livet kan vända fortare än vad man tror och därför måste man också visa sin tacksamhet över vad man har för när den dagen kommer så finns det inte någon som orkar hjälpa dom pga att den jävla otacksamheten har funnits.

Jag önskar så att dom människor som jag pratar om fick pröva på det livet där inget blir serverat på silverfat där dom sitter utan mat och pengar. Dom hamnar upp i helvetet själva och det är då det kommer att gå upp för dom hur bra dom har haft det tidigare. Det är nu inte bara vi missbrukare som får en helt annan syn på livet utan även dom som får veta att dom har cancer eller en annan döds dom.

Och många förstår inte hur dom kan se livet på det sättet som gör och att dom klarar av och ha en del av sin glädje kvar där inne en plats men som sagt så får man en helt annan syn på livet sitt och ser många saker som ingen annan människa ser Och varför måste det gå så långt som med mig att jag var tvungen att ta mitt val om att leva eller att dö och att andra får veta att dom är döende för att det ska gå upp dom att livet är för kort och där och då klarar av och förstå att livet är nu för kort för att ta allt förgivet.

För kort för att inte visa tacksamhet över det livet ger oss, människorna runt oss och att man blir en helt annan person än den man var tidigare för allt detta hände. Även om jag inte tog precis allt förgivet så gjorde jag det ändå på ett sätt pga. att då jag bodde hemma så fick jag kläderna tvättade, maten på bordet, en mamma som köpte det jag behövde, ett eget rum och även om jag fick jobba hemma för att få min månadspeng.

Så fick jag den ändå varje månad så en dag, en dag så förlorade jag min kille och som var min stora kärlek i livet och eftersom jag tog förgivet att det skulle vara oss livet ut så förde det med sig då han dog att min värld rasade totalt och en dag hade jag skrivit på mitt eget dödskontrakt.

Det var från den dagen då jag slutade ta allt förgivet och inte trodde jag och i alla fall inte mina vänner att jag skulle ta mig ut av detta utan behandlingshem och många trodde nu att jag var död när dom inte såg mig mer. Dom som inte visste att jag flyttat hem igen, jag har hört flera som sagt att dom trodde det värsta då jag plötsligt var borta och hur illa är inte det, i dag då jag kommit mig så långt som att ha varit ren i snart 4 år. Så har jag den enorma stora tacksamheten över att livet har gett mig en chans och alla underbara människor som finns i mitt liv.

Ni som undrar vad ett personligt ombud är för något så skal jag kort tala om det och det är nu:

Det sker genom att de personliga ombuden identifierar systemfel.

Och brister i samhället som påverkar gruppen negativt.

Personligt ombud kan sökas av den enskilde själv.

Eller av en annan person i samråd med personen med psykisk funktionsnedsättning.

Målgruppen för insatser av personligt ombud utgörs av personer som har en funktionsnedsättning.

Som innebär ett omfattande och långvarigt socialt handikapp.

Som medför stora hinder för ett fungerande vardagsliv.

Och som har komplexa behov av vård, stöd och service och som har behov av kontakt med socialtjänst.

Primärvård och/eller den specialiserade psykiatrin (utan krav på diagnos) och andra myndigheter.

Har laggt in Personligt ombud på länkarna om ni behöver ett sånt.

Kram Jess

Jodå visst får jag tid till ett inlägg till för hon kommer så då tänkte jag ta upp det och dela med sig av sina erfarenheter och det är nu något som jag råder alla till faktiskt. Inte bara för att hjälpa andra men även för sin egen del. Jag började nu blogga för snart 2 år sedan för första gången och det var nu något som hjälpte mig att få ut allt det jag gick och bar på men så kom jag till ett punkt där jag inte orkade mera skrivande.

Dels för att jag satt med blockering i huvudet och visste inte vad jag skulle skriva mer om och jag la ner min sida på bloggspace men så kom nu den saknaden om och få skriva. Det var nu före jag kom på att jag skulle öppna en sida som denna här, en sida om missbruk, diagnoser, min tid i undervärlden och kampen min till och bli ren etc. Det var nu då jag var på seans hos Terry Eavens elever i Fanthyttan och då kom min döda mormor dit. Hon sa till mig att jag skriver mycket och att jag ska fortsätta med det för det inspirerar andra människor och berör dom och allt var det min mormor allt före jag visste att det var hon så sa mediumet att denna daman visar en pelagonier i fönstret.

Och en dalahäst på hyllan och då visste jag att det var min mormor pga. att då jag var liten så åt jag upp hennes pelagonier och dalahästen var den som min morfar hade gort, han var nämligen konstnär, då började mina tankar om att fortsätta med mitt skrivande. Och för snart en månad sedan kom jag på att laga denna sida till er alla och jag måste nu få säga det att det känns skönt att få skriva ner min berättelse om det livet jag har levd men för att inte hamna i samma tomhet av vad jag ska skriva om. Jag märker nu själv mer och mer hur viktigt det är att få skriva ner och det är nu som sagt något jag råder alla till. Även om ni inte har haft ett liv som mig och många andra men bara det och få sitta och aktivera sin rastlöshet om ni har en sån. Jag är nu väldigt öppen om mitt tidigare missbruk och min mamma har lärt alla oss ungar att är det något vi vill prata om så kan vi komma till henne oavsett vad det är om så kan vi komma till henne.

TACK Mamma för att du har gett oss den gåvan för det är nu inte många som är som henne och ni som ska bli mamma så lär era ungar till att dom kan komma till er. Och prata om allt för det är nu något som är oerhört viktigt, jag skämms nu inte för att jag har varit där jag har varit och jag har aldrig mött en kall hand från någon då jag är öppen och ärlig om mitt missbruk och om ärlighet kan ni läsa om inne på kategorien Viktiga delar då ni ska bli ren.